Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polhem, Christopher - 2. Polhem, Gabriel - 3. Polheimer, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polhem
148
Polheimer
P:s förnämsta minnesmärke utgör
dock Polhemssalen i Tekn. mus. —
Gift 1691 med Maria Hoffman. —
Litt.: "C. P. Minnesskrift" (utg. av
Sv. teknologfören. 1911); H. Rosman,
"C. P." (1911); uppsatser i Dtedalus
1939—42, i Lvchnos 1939—40.
A. Ltz.
2. Polhem, Gabriel, mekaniker,
hovman, f. 11 fehr. 1700 i Falun, † 1
aug. 1772 i Stockholm. Son till P. 1.
— P. biträdde tidigt fadern med
ritningar ocli modeller, studerade
matematik i Uppsala från 1713 och blev
1716 stipendiat i mekaniken. Han
blev dir. i mekaniken 1752 och
föreståndare för Bergskollegii
Laboratorium meclianicum 1756. År 1755
utnämndes han till kammarherre. — P.
liade tidvis på faderns uppdrag
tillsyn över dennes dock- och
kanalarbeten och gjorde 1742 avvägningar för
Trollhätte sluss; faderns förslag till
sluss i Söderström i Stockholm
utförde han 1744—55. Han
förbättrade 1730 ett av fadern konstruerat
och planerat uppfordringsverk med
dubbla lingångar i Stora Kopparbergs
gruva ocli byggde bergverk i Harz
1753—54. Åt Fredrik I uppförde han
1733—37 ett nytt myntverk i Ivassel
och utvecklade där faderns
valsverkskonstruktion med metoder att härda
och slipa stålvalsar, som mer exakt
gåvo myntplattorna lika tjocklek. —
Som led. av Vet. akad. från 1739 gav
P. sex bidrag till dess handlingar,
bl. a. om myntverket, och avhandlade
byggnadsmaterial i presidietal 1745
ocli 1760. Han förtecknade faderns
verk i "Polhems Patriotiska
testamente" (1761). — P. var anspråkslös
till naturen. Enligt Wargentins
åminnelsetal blev han sjuk och maklig mot
ålderdomen, som ban ägnade åt
uppbygglig läsning. Hans bibliotek,
Gabriel Polhem. Målning signerad W. H.
(Gävle stadsbibliotek).
mestadels nog ärvt från fadern och
bortauktionerat 1772, innehöll flera
hundra naturvetenskapliga arbeten.
— Ogift. A. Ltz.
3. Polheimer, Anders,
bergsvetenskapsman, f. 31 aug. 1746 på
Stjärnsund i Husby skn, Kopparb.
län, † 2 sept. 1811 på Fors sätesgård
i Västerfärnebo skn, Västmanl. län.
Föräldrar: bruksförvaltaren Anders
Polhammar och Carolina Wiéns.
Brorsons son till P. 1. — P. blev 1756
student vid Uppsala univ., där han i
bergsvetenskaperna hade J. G.
Wallerius till lärare. Under studietiden
antog lian namnet P. Han avlade
juridisk ex. 1764 och blev s. å. auskultant
i Bergskollegium. Han vistades
därpå några år i Falun för att under
ledning av marksclieider Erik Geisler
studera gruvmätning m. m. År 1768
antogs P. till elev i markscheideriet i
Bergskollegium, ocli 1769 begagnade
lian i Uppsala Torbern Bergmans
undervisning i kemi med mineralogi. År
1770 befordrades P. till
undermark-scheider, och 1773 efterträdde lian
Geisler som marksclieider. I denna
egenskap liade ban ämbetsgöromål i
rikets alla bergslag och lämnade
dessutom kostnadsfri undervisning i
markscheideriet. År 1790 erhöll han
bergs-hauptmans titel. — P. har av Lars
von Engeström karakteriserats som
"en lärd man och av mycket snille".
Vid sidan av sin egentliga befattning
utövade lian en omfattande och
framgångsrik verksamhet inom
bergshanteringen. Med tillstånd av
Bergskollegium var lian 1774—76
styresman vid Åtvidabergs kopparverk,
under vilken tid kopparproduktionen där
fördubblades. Åren 1777—79
biträdde han som kompanjon J. G. Gahn och
S. G. Hermelin vid inrättandet av ett
vitriolverk i Falun. P. fortsatte 1780
—85 markscheiderförrättningarna i
Bergslagen, och 1786—87 upprättade
ban skölkartor över alla gruvorna i
Falun. År 178S anmodades lian av
Erie Ruuth att söka finna nya
sten-kolsfyndiglieter i Skåne. Ett stort
antal borrningar till för den tiden
ansenligt djup utfördes de följ. åren,
och 1793 upptäckte P. de viktiga
kol-flötserna vid Höganäs med åtföljande
eldfasta leror. Både under denna tid
och senare bistod lian Buuth vid
tillgodogörandet av stenkolen ocli
lerorna. P. kvarstod som ledare av
stenkolsverket i Skåne ännu 1795, vilket
år Buuth nödgades begära sig i
konkurs. I samband med att P. sökte
bereda de skånska stenkolen ökad
avsättning gjorde lian en
uppmärksammad och viktig insats genom
konstruktionen av en fyranordning
(prövad 1791 på Ruuths egendom
Ulvsunda i Stockholm), som innebar en
mycket väsentlig förbättring av de
dåtida fyrbåkarna. Den nya
konstruktionen (Vet. akad:s liandl. 1793)
anbefalldes av vederbörande myndigheter.
Den första sv. fyr, som ombyggdes
efter P:s system, var Kullens (1792).
De sålunda förbättrade fyrbåkarna
uppskattades livligt av de sjöfarande,
och varmt erkännande kom P. till del
även från Danmark. Viktiga
förbättringar införde ban även betr.
djup-borrningsmaskinerna; särskilt
märkes lians invention av en
slamhäm-tare ("Nv upfinning af en
jordbårrs-pump nyttjad vid stenkols flötsers
up-täckande", Vet. akad:s bandi. 1803),
lämpad även för upptagande av
vattenprov från olika djup i t. ex. havet.
— År 1795 företog P. vid Strömstad
på egen bekostnad försök att
koncentrera havsvattnets salthalt genom
is-frysning. I samband därmed besökte
ban i Norge Vallö saltsjuderi och
Kongsbergs silvergruvor. Den
framgång lian rötit med
stenkolsupptäckterna i Skåne förskaffade honom 1796
uppdrag att för Trollhätte kanalbolag
göra borrningar i samma syfte genom
den kambrosiluriska lagerserien i
Västgötabergen. Därvid kunde han
emellertid blott konstatera frånvaron
av egentliga stenkolsflötser. År 1797
undersökte P. i Västergötland de
brunnar m. m. med salt vatten, som
sedan gammalt varit bekanta där, ocli
1798 företog lian på egen bekostnad
en studieresa till bergverken i
Tyskland ocli Böhmen, bl. a, flera
betydande tvska saltverk. Han
publicerade 180*4 (i Vet. akad:s handl.)
"Anledningar til bergsalt i
Väster-Göth-land" och förordnades 180S av K. M:t
att verkställa undersökningar om
möjligheterna till utvinning av
koksalt inom Sverige. Utredningen
avbröts, när 1809 ärs riksdag ej
anvisade medel till försökens
fortsättande; handlingar om den trycktes i Vet,
Anders Polheimer. Målning (detalj) av K.
Hofverberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
