Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Quennerstedt, August - Quensel, Alice, lärare, ämbetsman, se s. 189 - Quensel, Carl-Erik, statistiker, se s. 189 - Quensel, Conrad, astronom, matematiker, se s. 187 - Quensel, Conrad, naturforskare, se s. 187 - Quensel, Gösta, jurist, ämbetsman, se s. 189 - Quensel, Isa - Quensel, Nils, ämbetsman, politiker, se s. 189 - Quensel, Oscar, teolog, se s. 187 - Quensel, Percy, geolog, mineralog, petrograf, se s. 188 - Quensel, Ulrik, patolog, se s. 188 - Quensel, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Quensel
186
Quensel
gens däggdjur och foglar" (1862,
drs-avh.), "Anteckningar från en resa till
Ishafvet i trakten af Jan Mayen"
(1867) samt "Anteckningar om
djurlifvet i Ishafvet emellan Spetsbergen
och Grönland" (1868). Från samma
tid härrör det stora arbetet "Bidrag
till Sveriges infusorie-fauna jemte en
kort framställning af
Infusionsdjurens organisation" (1—3, 1865—69).
Q. utgav därjämte bl. a. "Studier i
foglarnas anatomi" (1872). Efter
hand lämnade han alltmera den
zoologiska forskningen, vilket delvis torde
ha berott på den isolerade ställning
han kom att intaga bland sin samtids
biologer genom sin strängt
konservativa inställning bl. a. till
utvecklingsläran och andra nyare strömningar
inom biologin. Han hyllade t. ex. läran
om Bibelns verbalinspiration och
bekämpade livligt darwinismen, bl. a. i
en 1871 utgiven skrift om denna.
Medan hans åsikter alltmer fjärmade
honom från den moderna biologin, gåvo
de honom viss uppskattning från
teologiskt håll. Han tog också livligt
kyrkans dogmer i försvar och
polemiserade t. ex. mot B. Lidforss om
jungfrufödseln. -— Under senare delen av
sitt liv ägnade sig Q. åt historiska
studier och företrädesvis åt den
nationellt betonade forskningen rörande
Karl XII, vartill han inspirerats av
Harald Hjärne. Han utgav uppsatsen
"Vid Prut" (Karolinska förb:s årsbok
1910) och "Ur Carl XII:s lefnad.
Skildringar" (1—2, 1916). I sin
forskning visade Q. en viss
uppslagsrikedom men brast i fråga om källkritik
och förmåga till objektivitet. Sin
största insats som historiker gjorde
han som utgivare av "Karolinska
krigares dagböcker" (1—12, 1901—18).
Q:s Karl XH-beundran och nationella
sinnelag gjorde honom 1910 till en av
stiftarna av Karolinska förb., vars
styr. han tillhörde från sistn. år till
sin död. — Q. utgav sina vid olika
tillfällen hållna tal under titeln
"Strödda skrifter" (1—2, 1919). Han
var led. av domkyrkorådet i Lund
1888—1918, av styr. för Alnarps
lant-bruksinst. 1895—1902 och av
univ.-kommittén 1900—01. Han blev led. av
Krigsvet. akad. 1913 och hedersled, av
Vitt. akad. 1918. — Gift 1868 med
Carolina (Lilly) Sophia Ekelund.
T. F., S. O. S.
Quensel, Alice, lärare,
ämbetsman, se s. 189.
Quensel, Carl-Erik, statistiker,
se s. 189.
Quensel, Conrad, astronom,
matematiker, se s. 187.
Quensel, Conrad, naturforskare,
se s. 187.
Quensel, Gösta, jurist,
ämbetsman, se s. 189.
Quensel, Anna Lisa (Isa),
opera-och operettsångerska (sopran), f. 21
sept. 1905 i Göteborg. Föräldrar:
köpmannen Robert Ferdinand Schulz och
Anna (Annie) Mathilda Philip. —
Q. genomgick 1913—24 Nya
elementarläroverket för flickor i
Göteborg samt studerade 1926—28 sång
för Bernardi i Paris och därpå
dramatisk gestaltning för Naima
Wif-strand i Stockholm. Bedan 1925
uppträdde hon i en mindre roll på
Blancheteatern, men den egentliga
debuten ägde rum 1929 i "Rose-Marie"
på Vasateatern. Under de närmaste
fyra åren uppträdde hon på olika
scener såväl i Göteborg som i
Stockholm, bl. a. i "Leendets land" (1932)
och i talpjäser som "Gröna
hissen" och "Mannen och hans omoral"
(1933). Dessutom spelade hon film
och gjorde fram till 1939 bemärkta
insatser i bl. a. "Pettersson och
Ben-del", "Raggen, det är jag det", "En
flicka kommer till stån" och
"Efterlyst". År 1934 debuterade Q. på K.
teatern som Rosina i "Barberaren i
Sevilla", och efter en andra debut,
som Susanna i "Figaros bröllop", var
hon 1935—40 engagerad vid
stockholmsoperan. Åren 1941—46 var hon
knuten till Stora teatern i Göteborg
men gästspelade ibland i Stockholm,
dels på Oscarsteatern, dels på K.
teatern, där hon reengagerades 1946. —
Musikaliskt och dramatiskt rikt
begåvad, lika rörlig i temperamentet som
smidig i plastiken, har Q. med åren
utvecklats till en i sin art suverän
scenartist. Ett parti som Carmen
(tolkat för första gången 1946 i
Göteborg) liar väl inte låtit sig helt
inpassas i hennes ljusa register, men
desto större segrar har hon vunnit i
sådana uppgifter som t. ex. Susanna,
Despina i "Cosi fan tutte", Musette i
"Bohéme", Amelia i "Amelia går pä
bal", Fru Ford i "Falstaff" och Fru
Marmeladov i "Raskolnikov" samt som
Isa Quensel.
operettprimadonna i bl. a. "Den glada
änkan", "Greven av Luxemburg",
"Madame Pompadour" ocli "Tre
valser". Bland hennes övriga roller
märkas Nedda i "Pajazzo", Concepcion
i "Senorans visittimme", Bronislawa
i "Tiggarstudenten", Adéle i
"Läderlappen" och Molly i "Geishan". —
Gift 1) 1927—29 med köpmannen
Helge Bäckström-, 2) 1930—33 med
redaktören Per Torsten Ulrik
Quensel-, 3) 1940 med teaterdirektören
Lars Egge (bd 2 s. 318). K. R—n.
Quensel, Nils, ämbetsman,
politiker, se s. 189.
Quensel, Oscar, teolog, se s. 1S7.
Quensel, Percy, geolog,
mineralog, petrograf, se s. 188.
Quensel, Ulrik, patolog, se s.
188.
Quensel, släkt, härstammande från
en tysk släkt från Harz, omnämnd
redan 1223. Snickaren i Elbingerode
Heinric]i Q., som levde under
1600-talets förra hälft, hade sönerna
Conrad Q., stamfar för släktens nu
levande tyska gren, och Wilhelm Q., vilken
omkr. 1630 inkom till Sverige och
slutligen var bruksägare på Ludvika.
Hans son Conrad Q. († 1662) var
sekr. hos riksmarsken Jacob De la
Gardie och blev far till hovrättsrådet
i Åbo hovrätt Wilhelm Johan Q. (f.
1654, † 1727). Dennes son, prof.
Conrad Q. (Q. 1), blev far till prosten i
Södra Åsbo härad i Skåne,
kyrkoherden Jacob Q. (f. 1724, † 1802). Söner
till denne voro prof. Conrad Q. (Q. 2)
och landskamreraren i Malmö,
kammarrättsrådet Eberhard Q. (f. 1782,
† 1S59), från vilken alla nu levande
medl. av släkten härstamma.
Eberhard Q:s äldste son, justitierådet jur.
dr Jacob Andreas Christoffer Q. (f.
1809, † 1890), liade sonen
justitierådet Olof Eberhard Carl Q. (f. 1855,
† 1946), far till undervisningsrådet
Alice Q. (Q. 6), statsrådet Nils Q. (Q.
7) och regeringsrådet Gösta Q. (Q. 8).
—• Kammarrättsrådet Eberhard Q:s
andre son, grosshandlaren i Göteborg
Johan Peter Q. (f. 1811, † 1S76), blev
far till prof. Oscar Q. (Q. 3). En son
till denne är prof. Percy Q. (Q. 5),
som var gift med författarinnan Dr.
phil. Annie Therèse Q., f. Weiss (f.
1886 i Österrike, † 1933); se om henne
under Q. 5. — En yngre son till
kammarrättsrådet Eberhard Q., bankdir.
i Malmö, fil. dr Johan Ulrik Q. (f.
1824, † 1894), hade sönerna a)
försäkringskassören i Malmö Lars
Conrad Eberhard Q. (f. 1858, † 1927), far
till prof. Carl-Erik Q. (Q. 9), och
b) prof. Ulrik Q. (Q. 4), far till förste
forskningsingenjören i Försvarets
forskningsanstalt fil. dr Ulrik Axel
Olof Q. (f. 1896) och red. Per Torsten
Ulrik Q. (f. 1898), som 1930—33 var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
