Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Quensel, Oscar - 4. Quensel, Ulrik - 5. Quensel, Percy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Quensel
188
Quensel
ens historia" (1—2,1S90—93) som i ett
stort antal specialuppsatser och den
mera populärt hållna "Vårt
högmässoritual historiskt restaureradt och
förklaradt" (1891). Han har även
behandlat psalmhistoriska specialfrågor, ss.
tillkomsten av "Den signade dag".
Bland Q:s övriga arbeten märkas
"Ho-miletik" (1—2, 1S94—96) och
"Strödda drag af svenskt kyrkolif under
gångna tider" (1912). Som Pontus Wikners
förtrogne vän redigerade han den
postuma samlingen av dennes
predikningar (1889—90), liksom han
ombesörjde utgivningen av ett urval av
C. A. Toréns efterlämnade
homile-tiska skrifter (1906). Q. var en av
grundarna av Kyrklig tidskr., vars
red. han tillhörde 1895—1905. — Q.
var en framstående samlare av bl. a.
liturgiska tryck och handskrifter,
varav åtskilligt donerades till Uppsala
univ.-bibl. — Gift 1880 med Eleonore
Florence Elizabeth Dickson. T. M.
4. Quensel, Johan Ulrik
Theodor, patolog, f. 16 juni 1863 i
Malmö, † 13 maj 1934 i Uppsala.
Föräldrar: bankdirektören fil. dr Johan
Ulrik Q. och Hilda Elfrida Theodora
Grönwall. Kusin till Q. 3. — Efter
mogenhetsex. i Malmö 1881 blev Q.
med. kand. 1887 i Lund och med.
lic. 1892 i Stockholm, där han följ.
år disputerade för med. drsgrad; han
promoverades i Lund 1894. Han hade
förordnanden i patologi 18S5—8S i
Lund och från 1889 i Stockholm, där
han 1893 blev laborator i patologisk
anatomi vid Karol. inst., 1892
amanuens (obducent) vid dettas
pedia-triska klinik och 1898 därjämte
obducent vid Maria och Katarina sjukhus.
Åren 1902—28 var han prof. i
patologi och allmän hälsovård vid Uppsala
univ., där han även var prorektor
1915—26. Q. var medl. av kommittén
för rättsmedicinalväsendets ordnande
1910—13 och av kommittén betr. vissa
frågor rörande den medicinska
undervisningen 1918—19 samt ordf. i
tuberkuloskommittén 1927—29 och i
rus-dryckslagstiftningskommittén 1928—
30. I Uppsala stadsfullmäktige var
han led. 1911—32 och ordf. 1915—32;
i Uppsala läns landsting var han led.
1912—30 och föredragande i
sjukvårdsärenden 1922—31. Han blev led.
av Vet. soc. i Uppsala 1921. Q.
företog flera utländska studieresor och
kongressbesök, främst i Tyskland,
samt utgav ett stort antal tryckta
skrifter, särskilt om alkoholismens
patologi ("Alkoholfrågan från
medicinsk synpunkt", 1—2, 1913, belönad
med Sv. läkaresällskapets
jubileumspris 1914) samt om påvisande av
celler i kroppsvätskor vid olika slags
sjukdomar. Q. var livligt intresserad
av tuberkuloskampen och tog initiati-
Ulrik Quensel.
vet till den första
tuberkulosdispen-sären i Sverige (i Uppsala län) samt
var från 1927 styr.-led. i
National-fören. mot tuberkulos. Han var den
främste tillskyndaren av den 1914
inrättade professuren i bakteriologi och
hygien i Uppsala och av Akad.
sjukhusets om- och tillbyggnad 1919—26.
Grundlig, kunnig och idérik, var Q.
inte bara en ypperlig föreläsare utan
också en förträfflig ledare av sin
institutions arbete; särskilt förstod lian
att tillvarata originella och
självständiga forskarbegåvningar. Hans
organisatoriska gåvor och hans allmänt
erkända förmåga att samman jämka
stridiga viljor gjorde honom därjämte
väl skickad att handha allmänna
ärenden vid univ. och i det kommunala
livet. Som människa kännetecknades
lian av lugn saklighet, moget omdöme,
optimism, humor och värme. — Gift
1895 med Thyra Ingeborg Key. ■—•
Litt.: nekrolog av E. Fåhraeus i
Hy-giea 1934, av H. Bergstrand i Nord.
med. tidskr. 1935. P. H. T.
5. Quensel, Percy Dudgeon,
geolog, mineralog, petrograf, f. 8 sept.
1881 i Marstrand. Son till Q. 3. —
Efter mogenhetsex. i Strängnäs 1902
blev Q. vid Uppsala univ. fil. kand.
1905, fil. lic. 1910 och fil. dr 1911.
Han studerade 1905—06 i Graz hos
C. Doelter och 1906—07 i Heidelberg
hos H. Rosenbusch och V. Goldschmidt.
Åren 1911—14 var lian docent i
geologi i Uppsala och 1914—4S prof. i
mineralogi och petrografi vid
Stockholms högskola. — Strax efter
Vesuvius’ utbrott 1906 studerade Q. på
platsen under ett par veckor
verkningarna av detsamma
("Untersuch-ungen an Aschen, Bomben und
Laven des Ausbruches des Vesuv 1906",
1906), och 1907—09 deltog han som
geolog och petrograf i C. Skottsbergs
expedition till Patagonien och
Eldslandet (drsavh. "Geologisch-petro-
graphische Studien in der
patago-nischen Cordillera", 1911, m. fi.
arbeten), under vilken färd även Juan
Fernandezöarna besöktes ("Die
Geo-logie der Juan Fernandez-Inseln",
1912). Under docenttiden studerade
Q. ingående och resultatrikt det
viktiga nefelinsyenitområdet vid
Almunge i Uppland ("The Alkaline Rocks
of Almunge", 1914; "Vesuvian und
Hastingsit aus dem Nephelinsyenit
von Almunge", 1915). Från 1914 stod
under ett stort antal år utforskandet
av den skandinaviska fjällkedjans
byggnad främst på Q:s
arbetsprogram. Han studerade därvid först
Kebnekaiseområdet; ett viktigt
resultat blev uppsatsen "Zur Kenntnis der
Mylonitbildung, erläutert an Material
aus dem Kebnekaisegebiet." (1916), och
några år senare följde "De kristallina
sevebergarternas geologiska och
petro-grafiska ställning inom
Kebnekaiseområdet" (1919). Åren 1918—28 ledde
Q. på uppdrag av Sveriges geologiska
undersökning en geologisk
rekognoscering av Västerbottensfjällen och
upprättade tills, med H. Backlund "Karta
över berggrunden inom
Västerbottensfjällen" (1929; skala 1:200 000).
I sällskap med Backlund besökte Q.
1920 på enskilt uppdrag Mexikos
oljefält ("Några drag ur de mexikanska
oljefältens geologi och utveckling",
Tekn. tidskr. 1921). År 1933
upptäcktes vid Varuträsk mellan Boliden
och Skellefteå en granitpegmatit,
utmärkt av sin rika lialt av olika
li-tliiummineral och cesiummineralet
pollucit. Q. fick ta hand om
beskrivningen av denna vetenskapligt
intressanta och även ekonomiskt
viktiga fyndighet, och sedan 1937 lia han
och hans medarb. vid Stockholms
högskolas mineralogiska inst. i en serie
av flera tiotal uppsatser under den
gemensamma rubriken "Minerals of
the Varuträsk Pegmatite" beskrivit
ett fyrtiotal för fyndorten karakte-
Perey Quensel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
