Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruths, Johannes - Ruthström, se även Rutström - Ruthström, Julius - Ruthwen, Patrick - Rutström, se även Ruthström - 1. Rutström, Anders Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ruthström
416
Rutström
lig drivkraft i kombination med
ång-uppvärmning" (1911),
"Dampfspei-cher" (1922), "Steam-Aecumulation"
(1924) och "The Ruths Accumulator
in the Power Industry" (1929). —
R. invaldes 1919 i Ing. vet. akad.,
erhöll 1924 dess stora guldmedalj (den
första utdelade) för
vaporackumula-torns uppfinning och blev 1929
he-dersdr vid tekn. högskolan i Berlin.
—-Gift 1905 med Camilla Maria Josefa
Pirchcr från Tyrolen. S. L.
Ruthström, se även Rutström.
Ruthström, Bror Olof Julius,
violinist, f. 30 dec. 1877 i Sundsvall,
† 2 april 1944 i Stockholm.
Föräldrar: musikern Oskar Gustaf Adolf R.
och Ingeborg Juliana Backlund.
■—-E. var elev vid Musikkonservatoriet
i Stockholm 1894—99 ocli studerade
violin i Tyskland, 1900 för Willy
Burmeister i Berlin, 1901 för Hugo
Heer-mann i Frankfurt am Main och
därefter en kort tid för Johannes Moser
och två år för Joseph Joachim vid
Berlins musikhögskola, i vars
elevorkester han 1902—03 satt som
konsertmästare. Efter att lia debuterat
med en konsert på Iv. teatern i
Stockholm återvände E. 1904 till Berlin
och gav konserter där. Åren
1907—-09 var han anställd som
konsertmästare i Göteborgs symfoniorkester, ocli
1912—42 var han lärare vid
konserva-toriet, från 1933 med prof:s namn. —
E. var en ypperlig pedagog. Hans
omfattande lärargärning hindrade
honom dock inte från framgångsrik
artistisk verksamhet. Fram till 1923
gjorde han ganska regelbundet
konsertturnéer i Skandinavien och
Centraleuropa ocli gav sonataftnar med
Anita von Hillern-Dunbar. Han ledde
en egen stråkkvartett, som ofta
framförde sv. och utländsk musik för
första gången. E. bidrog kraftigt att
göra sv. musik känd i utlandet. Sina
grundliga insikter i violinspelets konst
meddelade E. även i tryck, med studie-
Julius Ruthström.
häftena "Tekniska studier för violin.
Passagespelets mekanik" (1914),
"Stråkföringens konst" (1922),
"Dub-beltonsstudier för violin..." (1—3,
1923) och "Violinskola för nybörjare"
(1929). — E. blev 1912 led. av Mus.
akad. — Gift 1914 med violinisten
Janna Lomell. K. E—n.
Ruthwen, Patrick, lörd of
Ett-rich, earl of Bramford, skotsk krigare
i sv. tjänst, f. 1586 i Skottland, † 1651
därstädes. — B., som tillhörde en
gammal skotsk adelssläkt, trädde under
tidigt 1600-tal i sv. tjänst och deltog
i Karl IX: s livländska krig. Som
befälhavare för en ryttarfana medföljde
han Evert Horn på dennes ryska
fälttåg 1612, utnämndes 1613 till major
och var med om kampen om Novgorod
1613—14. Sistn. år sändes han till
Skottland för att värva trupper,
återkom 1615 med femhundra man och
förlades i Narva. Han utnämndes s. å.
till generalkvartermästare, blev 1616
befälhavare för skansen vid Pleskow
och låg följ. år i Novgorod. Han
deltog i Gustav II Adolfs fälttåg i
Livland 1621 men blev 1623 överste för
ett reg. från Kalmar län (senare
Kalmar reg.). Under de följ. åren
organiserade han sitt reg., samtidigt som
ban befäste Kalmar. Han medföljde
konungen på dennes preussiska
fälttåg 1626, utmärkte sig vid Mewe i
sept. och blev 1627 slagen till
riddare. S. å. hemsändes lians illa
åtgångna reg., men själv kvarstannade
ban i Preussen och bevakade 1628 flera
fästen vid Weiclisel. Följ. år blev lian
överste för ett värvat fotreg. (Sir
Kuthwens reg.), med vilket han var
förlagd i Elbing och 1630 i Memel.
Han deltog i 1631 års tyska fälttåg,
bl. a. i slaget vid Breitenfeld,
avancerade till generalmajor 1632 och blev
s. å. kommendant i Ulm, vars
befästningar han kraftigt förbättrade. I okt.
s. å. utnämndes han till
underbefälhavare över armén i Schwaben. R.,
som 1634 företog en ny värvningsresa
till Skottland, förflyttades efter
återkomsten s. å. till Banérs armé i
Timringen, där han fick befälet över ett
värvat kavallerireg. År 1635 vann han
en lysande seger vid Dömitz över en
överlägsen sachsisk styrka under
generallöjtnant W. H. von Baudissin,
varigenom det blev möjligt för Banérs
armé att övergå Elbe. Vid ett nytt
värvningsbesök i Skottland 1636 fick
R. erbjudande om ett befäl i
hemlandet, och följ. år lämnade han tjänsten
i den sv. armén. Efter hemkomsten
trädde ban i engelsk tjänst, blev
befälhavare över de k. trupperna i
Skottland och 1639 kommendant på slottet
i Edinburgh. Efter inbördeskrigets
utbrott belägrades lian där av de
upproriska och måste i sept. 1640 kapitu-
lera. Han medföljde kungahuset på
dess flykt 1646, levde de följ. åren i
stor fattigdom i Frankrike och
Holland, varifrån han tillskrev den sv.
regeringen med begäran om att utfå en
honom 1638 tillerkänd pension, och
synes även i detta ärende ha besökt
Sverige. Han medföljde Karl II vid
dennes landstigning i Skottland 1650
och avled där. — R. är en av
trettioåriga krigets färgstarkaste
personligheter och typisk för sin generation av
skotska legoknektar. Hans
voluminösa kroppsbyggnad och enorma
vinkonsumtion gåvo honom namnet
"Pater Rotwein". Han var ofta värd vid
de gästabud, som Gustav II Adolf
anordnade i fält, och många historier
berättades av och om honom vid dessa
tillfällen. Konungen och Axel
Oxenstierna satte stort värde på hans
lojalitet och tapperhet, och han
erhöll flera gods i riket. — R:s brev till
Axel Oxenstierna 1624—48 äro tryckta
i "Rikskansleren Axel Oxenstiernas
skrifter ocli brefvexling" (2: 9, 1898).
— Gift 1) med en dotter till
Alexander Leslie; 2) med Jana Henderson-,
3) 1632 med Clara Berner. A. Åg.
Rutström, se även Ruthström.
1. Rutström, Anders Carl, präst,
f. 30 nov. 1721 i Rutvik, Nederluleå
skn, Norrb. län, † 27 okt. 1772 i
Stockholm. Föräldrar: fältväbeln Nils
Ruutström och Brita Steen. ■— R, blev
student i Uppsala 1742, prästvigdes
1745 samt utnämndes till adjunkt vid
Storkyrkan i Stockholm s. å. och till
kyrkoherde i Hedvig Eleonora förs.
1758. Han avsattes från denna
befattning 1765. — I en period av själslig
oro kom R. under de första åren av
sin stockholmstid i kontakt med Tol-,
stadius’ förkunnelse och själavård och
stiftade även bekantskap med kretsen
av yngre herrnhutare. Han vanns för
den senare riktningen och blev snart
en av denna rörelses färgrikaste och
lidelsefullaste sv. repr. Han
propagerade öppet för sin åskådning från
predikstolen ocli blev av denna anledning
vid upprepade tillfällen ställd till
ansvar inför stadens konsistorium
föl-bristande renlärighet. På grund av
alla de trakasserier ban var utsatt för
betraktades han snart av sina
meningsfränder som martyr för sin tro.
Han lyckades emellertid klara sig ur
alla rättegångar efter kortare
suspensioner från ämbetet, mycket tack vare
sin juridiska begåvning och
slagfärdighet inför rätta, främst dock på
grund av sitt djupa engagemang i
hattpartiet, till vars trognaste och
ivrigaste förkämpar han hörde. Sin
politiska iver ådagalade han särskilt vid
den föreskrivna
tacksägelsegudstjänsten med anledning av kuvandet av den
rojalistiska revolutionen 1756. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
