Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Rutström, Anders Carl - 2. Rutström, Carl Birger - Ruuta, Didrik Persson, kronofogde, sångboksutgivare, se s. 418 - Ruuth, Eric, greve, ämbetsman, politiker, se s. 418 - Ruuth, Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rutström
417
Ruuth
Anders Carl Rutström. Målning av A. Eklund
(Hedvig Eleonora församling, Stockholm).
for därvid ut mot drottningen i
synnerligen plumpa och grovkorniga
vändningar. R:s utnämning till
kyrkoherde i Hedvig Eleonora liade en
tydlig karaktär av belöning från
hattarnas sida; då konungen vägrade att
stadfästa beslutet, beseglades det med
hans namnstämpel. Inom
prästerskapet liade ban en av sina
oförsonligaste motståndare i Peter Murbeek,
som 1750—61 var förste komminister
i Hedvig Eleonora förs. Då B. på nytt
ställdes till ansvar för sin förkunnelse
1762, kunde han ej få hjälp av sina
partikamrater, som då fått ge vika för
mössorna. Han dömdes slutligen till
avsättning och landsförvisning 1765
och reste därefter till Danmark ocli
Hamburg. År 1770 kunde han efter
hattpartiets seger återvända till
hemlandet men fick ej tillbaka sitt
ämbete. Som ivrig partigängare
fängslades han av Gustav III vid
statsvälv-ningen 1772 och avled i fängelset. —
R. liade en märklig förmåga att samla
åhörare, när han predikade. Formellt
voro hans predikningar ofta mycket
drastiska; de präglades av ett grovt
ordval, som ibland kunde verka
stötande. Men ban fick alltid
människorna att lyssna. Han talade utan
koncept med ett lidelsefullt,
överflödande föredrag. Till innehållet
präglades hans förkunnelse av
herrnhutis-mens känslomässiga religiositet.
Känslorna kunde ibland svämma över hos
hans åhörare, så att de grepos av
extatisk hänryckning. Det var
evangeliet om syndaförlåtelsen och glädjen
i vissheten om frälsningen, som
karakteriserade herrnhutismen i allmänhet
och R:s predikan i synnerhet. Ett
utslag av R:s religiositet är hans
andliga sånger, som efter R:s död tills,
med andra herrnhutiska sånger
ut-gåvos och spredos i stora uppl. under
titeln "Sions nya sånger" (1778; se-
27 Svenska män och kvinnor VI
naste uppl. 1898). "Förklaringen till
att R. med sina uppenbara svagheter
ocli sin påtagliga karaktärslöshet
varit så älskad är kanske given med
en samtidas ord: Han kunde se på
Frälsaren med barnets ögon och tala
om honom med folkets fattiga
tungomål" (Wijkmark). — Gift före 1756
med Brita Stiernman. — Litt.: H.
Wijkmark, "A. K. R." (i Julboken,
1926); E. Liedgren, "Sv. psalm och
andlig visa" (s. å.); K. Alinlund,
"Ladugårdslandet. Till Hedvig
Eleonora kyrkas 200-årsminne 1737—
1937" (1937). E. B—n.
2. Rutström, G a r l B ir g er,
poly-liistor, ämbetsman, f. 22 nov. 1758 i
Stockholm, † 13 april 1826 därstädes.
Son till B. 1. — Efter en barndom,
som fördystrades av faderns oroliga
livsöde, inskrevs B. vid Uppsala univ.
1772, där lians studier fingo en
naturvetenskaplig inriktning. År 1783
blev ban fil. magister. Han erhöll 1790
ocli 1791 Vitt. akad:s högsta pris för
förslag till minnespenningar,
inskrifter och sinnebilder och reste 1791
med understöd av bl. a. Vet. akad.
utomlands. Över Danmark ocli
Tyskland kom han till Hardenvijk i
Holland, där han 1793 blev med. dr,
varefter ban återvände hem. Åren 1794
—97 var lian botanices demonstrator
och med. adjunkt i Åbo, 1797 blev
lian v. sekr. ocli 1799 sekr. i
Patriotiska sällskapet, vilken post han
innehade till sin död. Han invaldes 1809 i
Vet. akad., 1810 i Vitt. akad. samt
1812 i Sv. akad. och Lantbruksakad.,
där han dessutom blev sekr. År 1814
fick lian medicinalråds namn. B. blev
1820 sekr. i Vitt. akad. ocli samtidigt
riksantikvarie och "garde des
médail-les", i vilka tjänster han kvarstod till
sin död. — Rikt begåvad och
mångsidigt bildad delade sig R. på många
uppgifter och intressen. Vid sidan av
sin medicinskt-naturvetenskapliga
skolning ägde lian djupa insikter i
numismatik, emblematik, arkeologi,
såväl klassisk som orientalisk, samt
vitterhet. Sin uppburna ställning
inom akademierna nådde han mindre
på grund av framstående
vetenskapliga och administrativa meriter än
genom sin lärdom och sin särpräglade
personlighet, som förskaffade honom
många vänner. Hans insats som
riksantikvarie blev aldrig av större
betydelse, och han gjorde föga för
samlingarnas utökande. Ej heller voro
lians litterära alster av särskilt hög
halt: förutom några vetenskapliga
avh:ar och ett flertal tidn.- ocli
tid-skr.-artiklar översatte ban Ovidius’
fabel om Phaëton och Schillers "Die
Räuber" (1799). B. var framför allt
polvhistor, tillika en fin brevstilist,
samt blev en förmedlare mellan ocli
Carl Birger Rutström. Målning av P. Krafft
d. y. 1826 (Vitterhetsakademien).
introduktör för forskare från
grannländerna. Han kom att tillhöra
kretsen kring Anna Maria Lenngren ocli
medarbetade från 1799 i C. P.
Lenngrens Stockholms-Posten. I ungdomen
hyllade B. livligt Thorild, vars
frihetsideal sammanföllo med hans egna,
ocli med F. M. Franzén var han
alltsedan Åbotiden förenad i en livslång
vänskap. R:s sista år förmörkades av
ett tilltagande svårmod. —
Splittringen mellan olika intressen
hindrade B. från att göra en samlad
insats. "Hans enda fel var det sällsynta
att veta för mvcket och verka åt för
många håll" (Tegnér). — Ogift. —
Litt.: B. Hildebrand, "C. J. Thomsen
och lians lärda förbindelser i Sverige
1816—1837" (1, 1937); H. Schück,
"Kgl. Vitterhets Historie och
Antikvitets Akademien..." (7, 1943);
Hedvig af Petersens, "Den okända
handen" (1946). Abg.
Ruuta, Didrik Persson,
kronofogde, sångboksutgivare, se s.
41S.
Ruuth, Erie, greve, ämbetsman,
politiker, se s. 418.
Ruuth, Ilugo, lantmätare, f. 7
jan. 1S56 i Butvik, Nederluleå skn,
Norrb. län, † 11 juni 1905 i Östersund.
Föräldrar: lantmätaren Lars B. ocli
Helena Vikberg. — B. avlade
mogen-hetsex. i Luleå 1873 och
lantmäteri-ex. 1S78 samt utexaminerades från
Tekn. högskolans avd. för väg- och
vattenbyggnadskonst 1880. Efter
anställning vid franska statens
järnvägsbyggnader 1S82—83 blev han v.
kommissionslantmätare i Jämtl. län
1886, kommissionslantmätare där
1893, ingenjör i
Generallantmäteri-kontoret 1897 och sekr. där 1S98. Från
1904 till sin död var ban förste
lantmätare i Jämtl. län. Åren 1898—1904
var lian led. av Statistiska
tabell-kommissionen. — B. gjorde en nyttig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
