Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Sievert, Rolf - Siffred Jönsson - Sigfrid, den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sievert
9
Sigfrid
3. Sievert, Rolf Maximilian,
fysiker, f. 6 maj 1896 i Stockholm. Son
till S. 1. -—■ Efter studentex. i
Stockholm 1914 studerade S. bl. a. vid
Karol. inst. 1914—15, vid Tekn.
högskolan 1915—16, vid Uppsala univ.
1917—18 och vid Stockholms
högskola 1918—24. Han blev fil. kand,
i Uppsala 1919, fil. lic. i Stockholm
1924, fil. dr i Uppsala 1932 och
docent i medicinsk fysik vid Stockholms
högskola s. å. samt är sedan 1941
innehavare av den då nyinrättade
professuren i radiofysik vid Karol.
inst. Sedan 1920 har han ägnat sig åt
medicinsk radiofysik, och han var
föreståndare för Radiumhemmets i
Stockholm fysiska laboratorium 1924
-—37 och är föreståndare för
Radiofysiska institutionen vid Karolinska
sjukhuset sedan 1937. — S., som är
grundare av sv. medicinsk radiofysik
och vårt lands främste expert på
röntgen- och radiumstrålarnas
biofysik, deras mätning och
standardisering samt på skydd mot dylika
strålars skadliga verkningar, är sedan
1928 medl. av internationella
kommittéerna för radiologiska enheter och
för röntgen- och radiumstrålskydd.
Under hans ledning har den
medicinska radiofysiken i Sverige
utvecklats till en självständig vetenskap. Är
1925 tog S. initiativet till en
ambulerande mätavd., genom vilken en
löpande doseringskontroll vid landets
samtliga röntgenbehandlingsavd :ar
kom till stånd. Är 1939 föreslog han,
att kontrollverksamheten skulle
förstatligas och utvidgas att omfatta
även tillsyn av radiologiskt arbete
överhuvud. Förslaget ledde till lagen
om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.
av 6 juni 1941, enligt vilken
Radiofysiska institutionen utövar dylik
kontroll. Denna tillsynsverksamhet har
genom den ökade användningen av
röntgenstrålar och radioaktiva isotoper
samt utvecklingen av
atomenergiforskningen kommit att spela en
betydande roll. Under krigsåren 1939—
45 organiserade S. sv. fysiker för
militära forskningsuppgifter och tog
initiativ till det s. k. Militärfysiska inst.,
i vars styr, han 1940—45 var verkst.
led. Åren 1941—45 var han styr.-led.
och sekr. i Sv. nationalkommittén för
fysik, vilken under dessa år genom
nyssnämnda styr, ledde
Militärfysiska inst. —• Åren 1943—45 var
S. medl. av Försvarets
forskningsnämnd och 1942—46 av
Gransknings-nämnden för vissa patentansökningar
m. m., vilka uppdrag han lämnade,
då Militärfysiska inst. uppgick i ett
statligt organ, Försvarets
forskningsanstalt. S. var 1946—47 ordf, i den
s. k. Abiskokommittén, som verkställt
utredning och lämnat förslag till en
organisation för naturvetenskaplig
Rolf Sievert.
forskning i Nordsverige och ett
geo-fysiskt observatorium i Kiruna. Åren
1947—51 var han ordf, i interimstyr.
för Vet. akad:s forskningsstationer i
Övre Norrland; sedan 1952 är han
v. ordf, i den definitiva styr. Han var
sekr. i Cancerfören. 1945—50 och är
sedan 1946 styr.-led. där samt sedan
1951 verksam även i Riksfören. för
kräftsjukdomarnas bekämpande. ■— I
ett femtiotal avh. har S. behandlat
olika problem inom den medicinska
radiofysiken. Bland hans viktigare
arbeten kunna nämnas ”Eine Methode
zur Messung von Röntgen-,
Radium-und Ultrastrahlung nebst einige
Untersuchungen iiber die
Anwend-barkeit derselben in der Physik und
der Medizine” (drsavh., 1932)
och ”Medical radiophysics in
Swe-den 1920—1950” (1950). — S. är
sedan 1944 led. av Vet. akad. Han
äger och brukar sedan 1926
skogsegen-domen Tvartorp i Risinge förs.,
Öster-götl. län, där han låtit uppföra corps
de logis, kraftstation samt såg och
snickeriverkstad för tillverkning av
sportstugor. —• S. var 1926—28
styr.-led. i ab. Max Sievert, ab. Alpha och
Max Sieverts fabriks ab. Åren 1937-—■
50 var han ordf, i styr, för Reijmyre
glasbruk ab. — Gift 1) 1918—31
med Ingrid Sally Aurore Sandberg;
2) 1932 med Astrid Charlotte
Östergren. P. H. T., S. L.
Siffred Jönsson, befallningsman,
amiral, f. omkr. 1514 trol. i Vekelaks
skn, Viborg’s län, Finland, f 1584 i
Långlöts skn, Kalmar län. — S.
tillhörde sannolikt den finska knapadeln.
Som många andra av denna
samhällsklass tog han tjänst som ”skytt”,
dvs. beriden ”hovman” i konungens
följe. Är 1539 var S. i tjänst hos
fogden i Ölands norra mot och fick, sedan
denne slagits ihjäl under
Dackefej-den, övertaga fogdesysslan. Han var
Gustav Vasas ombud vid
godsindragningar, utdikningar och andra
förrättningar på Öland och lyckades inta
en hållning, som tillfredsställde både
kungen och bönderna. S. vann även
Erik XIV:s förtroende och blev 1560
föreståndare för skeppsvarvet i
Björ-kenäs (Kalmar), vilket kraftigt
utvidgades och bl. a. byggde Eriks stora
amiralsskepp ”S:t Erik”. Under
nordiska sjuårskriget var S.
skeppshövits-man på flera betydande fartyg, såsom
”Svenske Hektor” och ”Elefanten”,
och deltog i de flesta av krigets stora
sjödrabbningar. Åren 1564—65 ledde
han en expedition mot Stralsund och
återvände med en stor konvoj
viktiga förnödenheter. Mot slutet av
Eriks regering avancerade S. till
underamiral under Peder Bagge och
1568 till amiral för kalmarflottan
samt deltog i kungens försvarskamp
mot de upproriska bröderna. Detta
hindrade inte, att S. efter Eriks fall
kvarstod i offentlig tjänst, återvände
från Stockholm till Öland, där han
1571 t. o. m. blev överste
befallningsman över ön och tidvis som
slotts-loven hade överinseende över
Borgholms återuppbyggnad. — S. gjorde
en vacker karriär och lyckades
förvånansvärt väl i en stormig tid undgå
den offentliga tjänstens många
farligheter. Allt tyder på att han var en
försiktig och balanserad, men
samtidigt självständig man. En viss
närig-het, särskilt i fråga om jord, kan inte
frånkännas honom, men inte heller
i det avseendet gjorde han sig
skyldig till några påfallande överdrifter.
— Gift med Margareta (Mariet)
Knutsdotter. — Litt.: C. Ekman,
”Siffred Jönsson, Vekelaksknapen som
blev amiral och landsherre på Öland”
(1950). S. G.
Sigfrid (den helige Sigfrid),
mis-sionsbiskop, verksam på 1000-talet.
•—■ Historieskrivaren Adam av Bremen
nämner den med honom samtida S.,
som kom med den norske konungen
Olav Haraldsson från England till
Norge och även var verksam i
Sverige. Han reste omkr. 1030 till
Bremen för att delta i skarabiskopen
Turgots begravning; han antas ha dött
i sitt missionsland Sverige.— En sv.
legend om S. är bevarad i flera
versioner. Enligt dem alla döper han en
sv. konung och återfinner sina av
kris-tendomsfientliga värendsbor dräpta
systersöners huvuden. Han skall ha
stannat i Växjö och haft stor
framgång som missionär. En längd över
biskoparna i Växjö, som synes vara
avfattad i slutet av 1200-talet, upptar
honom som den förste biskopen i
stiftet. Vilka uppgifter, som äro
riktiga utöver Adams av Bremen, kan
inte avgöras. — Som helgon var S.
under medeltidens senare och sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
