Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfvercrona, Pieter - 1. Silfverhielm, Göran - 2. Silfverhielm, Carl Göran - 3. Silfverhielm, Göran Ulrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Silfverhielm
16
Silfverhielm
Pieter Silfvercrona. Miniatyr av okänd
holländsk mästare (Nationalmuseum).
hjälpare hade han sina bröder. För
egen del förbehöll sig S. en ansenlig
provision på inkomsterna. Hans
verksamhet utvidgades efter hand till en
allmänt rådgivande position hos Axel
Oxenstierna. S. adlades 1636 och blev
s. å. kammarherre och finansråd.
Han tillträdde 1637 befattningen som
resident hos generalstaterna, där han
1640 efter Camerarius blev chef för
den sv. beskickningen. Som sådan
deltog S. bl. a. i underhandlingarna
om De Geers flotta 1643—44. Han
rappellerades 1650 men fick redan
följ, år nya diplomatiska uppdrag.
Ett försök av S. att i Nederländerna
omintetgöra underhandlingarna
mellan detta land och Danmark
misslyckades. Han avled på en
beskick-ningsresa till England, som åsyftade
ett sv.-engelskt närmande. •—■ S. var
ej blott en skicklig finansman och
diplomat utan även en framstående
konstkännare. Han försåg sålunda
bl. a. drottning Kristina med
utländska konstskatter. — Gift med
Johanna Dorotea van Bommert, f. Daureés.
— En styvson till S., överdir. för
Stora Sjötullen i Stockholm Johan
Philip van Bommert (f. 1630, f
1702), adlades och adopterades på
S:s adliga namn och nummer 1642;
med honom utgick ätten. B. B-é
1. Silfverhielm, Göran,
friherre, arméofficer, f. 8 dec. 1681 i
Småland, f 1 jan. 1737 i Stockholm.
Föräldrar: ryttmästaren Erik S. och
Anna Maria Patkull. — S. blev 1696
volontär vid Livgardet och 1700
livdrabant samt utnämndes 1704 till
ryttmästare och två år senare till
överstelöjtnant vid Södra skånska
ka-vallerireg. Ända från början
medföljde han Karl XII på dennes fälttåg,
tillfångatog vid Lemberg stadens
kommendant och deltog i många
strövtåg under striderna i Ryssland.
Han följde konungen till Bender,
deltog i Grothusens ambassad till
Kon-stantinopel 1714 och var efter
uppbrottet från Turkiet med i den styrka,
som försvarade Stralsund; han
tillfångatogs av danskarna men frigavs
1716, utnämndes s. å. till överste för
Smålands kavallerireg. och följ, år till
generalmajor och medföljde Karl XII
på dennes sista fälttåg till Norge.
Efter konungens död spelade S. en
betydelsefull roll för krigsbefälets hållning
i tronföljdsfrågan och var den förste
regementschef, som hyllade Ulrika
Eleonora på villkor att suveräniteten
avskaffades. S. verkade senare för att
prins Fredrik skulle överta
kungamakten, upphöjdes 1719 i friherrlig
värdighet och befordrades 1720 till
generallöjtnant. Han kallades 1727
till riksråd men vägrade att tillträda
detta ämbete och blev följ, år chef
för Livreg. till häst och general av
kavalleriet. Som medl. av sekreta
utskottet vid 1734 års riksdag
motarbetade han ivrigt Arvid Horn. S. å.
utnämndes han till fältmarskalk. — S.
författade en skriftlig relation om
suveränitetens avskaffande (tr. i Gjör-
Göran Silfverhielm. Målning av E. Orm 1721.
wells tidskr. Nya sv. biblioteket, 1: 2,
1762). -—■ Gift 1717 med grevinnan
Hedvig Ulrika Ekeblad. A. Åg
2. Silfverhielm, Carl Göran,
friherre, arméofficer, magnetisör, f.
16 aug. 1754 i Stora Mellösa skn,
Närke, f 28 nov. 1808 i Uleåborg.
Föräldrar: översten friherre Carl
Adam S. och Helena Unge. Sonson
till S. 1. ■—■ S. ingick 1775 som fänrik
vid Livgardet, där han 1786 blev
kapten och 1792 major. År 1794
utnämndes han till överstelöjtnant vid
Österbottens reg. och 1795 till överste i
armén. — Under en resa i Frankrike
lärde S. känna den av Mesmer
uppfunna ”animala magnetismen”, och
Carl Göran Silfverhielm. Gravyr.
då han hösten 1786 återvände till
Sverige, införde han denna i Stockholm.
Han stiftade en s. k. harmonisk
so-cietet och öppnade en mottagning,
som var livligt frekventerad. S. hade
huvudsakligen medicinska syften och
företog mera sällan några
somnam-bulistiska experiment. Han lät sina
patienter sitta runt ett stort vattenfyllt
träkar (baquet), från vilket utgingo
krökta rör, som de fingo hålla i
händerna, samtidigt som de voro
förenade med ett magnetiserat snöre.
Genom halvdunkel och musik ökades
den suggestiva verkan, och de
hysteriska kriser, som på detta sätt
framkallades, tyckas i några fall ha haft
ett välgörande inflytande. S. fick
motståndare, men aristokratin ställde sig
på hans sida. Vid ett tillfälle
magneti-serade han hertig Karl, som av allt
att döma därvid befunnit sig i
hypno-tisk sömn. Själv var S. säkerligen fullt
hederlig och övertygad om sina
försöks medicinska betydelse. — Gift
1794 med friherrinnan Ulrika
Gu-stafva Lovisin. Ä. N.
3. Silfverhielm, Göran Ulrik,
friherre, diplomat, skriftställare, f.
24 nov. 1762 på Medevi i Västra Ny
skn, Östergötl. län, f 10 sept. 1819
på Bredsjö i Järlåsa skn, Uppsala
län. Föräldrar: överstelöjtnanten
friherre Fredrik S. och Teofila Unge.
Kusin till S. 2. — S. ingick 1779 som
kornett vid Östgöta reg. och inskrevs
1785 som student i Uppsala samt
blev efter avslutade studier där
hovpredikant 1787 (ej prästvigd). Efter
att 1787-—91 ha företagit resor i
utlandet utnämndes han 1792 till andre
sekr. i Kabinettet för utrikes
brevväxlingen och s. å. till legationssekr.
vid sv. beskickningen i London. Han
var chargé d’affaires där 1795—96,
1799—1800 och 1801—03 samt blev
den animala magnetismen och blev
övertygad anhängare av densamma.
Som medl. av Exegetiska och philan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
