Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Silfverstolpe, Malla - 6. Silfverstolpe, Fredrik Otto - 7. Silverstolpe, Gudmund Leonard - 8. Silfverstolpe, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Silfverstolpe
25
Silfverstolpe
Malla Silfverstolpe.
Gouache av J. A. Gillberg (Nationalmuseum).
nell. Deras korta kärlekssaga
utspelades huvudsakligen brevledes. Även
A. F. Lindblad och C. W. Bottiger
blevo föremål för hennes ömma
intresse. I hennes häftiga
känsloupplevelser blandades en tidstypisk
vän-skapskult med översvallande
moderlighet och härsklystnad, småningom
regelbundet utvecklad till svartsjuka.
Själv ekonomiskt oberoende lämnade
hon sina unga vänner bidrag till
utbildning och resor. Sina upplevelser
noterade hon alltifrån barndomen
med stor noggrannhet i dagböcker,
vilka blevo underlag för de
memoarer hon började skriva i
fyrtioårsåldern (nu bevarade hos
slottsarkiva-rien friherre G. Rudbeck, Stockholm).
Ett urval av dessa jämte en journal
från en resa i Tyskland tills, med
Geijer och Lindblad 1825—26 ha
utgivits av Malla Grandinson (1—4,
1908—11; 2:a uppl. 1914—20). S:s
minneskrönika har utomordentligt
värde genom de rikhaltiga
upplysningar den lämnar om såväl personer
som miljöer, och den speglar med
ouppnådd skärpa mentaliteten hos
den publik, som uppbar den
romantiska kulturen. Själv framträder hon
utan alla pretentioner, avslöjande en
ej särdeles betydande begåvning och
konstlöst utlämnande sitt överspänt
romantiska jag och sin inre
otillfredsställdhet. I striden om Almquists
”Det går an” deltog S. med en
obetydlig motskrift ”Månne det går an?”
(1840). — Litt.: Klara Johanson,
”Malla och hennes värld” (i ”Det
speglade livet”, 1926); Agnes
Geijer-Hamilton, ”En afton hos fru S.” (i
”Två släktled berätta”, utg. av W. G.
Stiernstedt 1947). Abg
6. Silfverstolpe, Fredrik O
t-t o, arméofficer, ämbetsman, statsråd,
f. 25 aug. 1795 i Stockholm, J 24
nov. 1882 därstädes. Son till S. 2 i
hans första gifte. -— S. blev student
i Uppsala 1808 och fil. kand, där
1817. Följ, år avlade han officersex.,
och 1819 promoverades han till fil.
magister i Lund. Redan vid riksdagen
i Örebro 1810 var han sin far
behjälplig med kansligöromål. Han var
riddarhuskanslist 1812—28 (e. o.
1812—16) och gjorde sig som sådan
uppskattad för sin duglighet. Han
utarbetade ett eget stenografiskt system
efter mönster av engelsmannen Tayler
och kom därigenom att räknas till
den sv. stenografins pionjärer. Tills,
med L. J. Hierta utgav han ”Utkast
till snabbskrifnings-methoder för
svenska språket” (1828). Denna skrift
medförde hans befordran till notarie
i Riddarhuset 1828, och 1832—44
var han riddarhussekr. Vid sidan av
den civila karriären befordrades han
inom det militära till löjtnant vid
Skånska dragonreg. 1823, ryttmästare
i Generalstaben 1824 och major i
armén 1835; han erhöll avsked ur
militärtjänsten 1838. Som
riksgälds-fullmäktig 1837—44 tog han aktiv
del i det politiska livet och
uppmärksammades där av kronprins Oscar.
År 1844 utnämndes han till
ecklesiastikminister, tydligen på grund av
den nyblivne konungens önskan att
få en opartisk bedömare av den
ömtåliga skolfrågan. Valet väckte stor
förvåning och ogillades särskilt av
prästeståndet, då S. saknade alla
kyrkliga meriter. S. utarbetade 1847
ett omfattande reformförslag för
skolundervisningen. Bland hans önskemål
ingingo förbättrade
bildningsmöjlig-heter för flickor och ordnandet av
folkskollärarnas pensionsfråga. Hans
förslag hann emellertid ej att
slutgiltigt behandlas, då han entledigades
vid regeringsskiftet i april 1848, som
framdrevs under intrycket av
februarirevolutionen. Är 1849 utsågs han
till landshövding i Västmanl. län.
Fredrik Otto Silfverstolpe.
Där arbetade han, främst inom
hushållningssällskapet, ivrigt i tal och
skrift på att höja lantbruksnäringen;
han erhöll avsked 1863. —■ S. blev
led. av Krigsvet. akad. 1837 och
hedersled. av Konstakad. 1844. — Gift
1835 med Maria Lovisa (Louise)
Pettersson. —■ Litt.: biografi av H.
Wieselgren i den av C. Silfverstolpe
utg. ”Några anteckningar om slägten
Silfverstolpe” (1884). S. Sw.
7. Silverstolpe, Gudmund
Leonard, tjänsteman, skald, f. 5
juli 1815 i Stockholm, f 27 sept. 1853
därstädes. Föräldrar:
bankokommissarien Carl Gudmund S. och Ulrika
Kjölström. Kusin till S. 6. •— S. blev
student i Uppsala 1834, avlade
kansli-ex. 1837 samt inskrevs s. å. som e. o.
kanslist i Krigsexpeditionen. Är 1850
befordrades han till kammarskrivare
i Krigskollegium men lämnade efter
två år denna befattning och
utnämndes 1853 till andre riddarhuskanslist.
Är 1842 blev han extra amanuens i
Sv. akad., och från 1850 var han
amanuens där. — Som ung student
i Uppsala framträdde S. som
versskrivare och upptågsmakare i kretsar, där
hans kvickhet och satir gjorde honom
till medelpunkten. Han fortsatte sina
skaldeförsök med viss framgång och
vann stort bifall för sina fosterländska
sånger. Från skandinavismen tog han
dock bestämt avstånd, och för
fenno-manin saknade han förståelse. Han
vann Sv. akad:s andra pris för
dikterna ”Segerkronan” (1839) och
”Sadis syn” (1841), den senare
påtagligt Runeberg-påverkad. S.
saknade verklig originalitet men ägde
förmågan att träffsäkert parodiera andra
skalder. Det mest roande ex. därpå
är dikten ”Olika sätt att uttrycka
sig”. Hans ”Dikter” (1, 1851, 2:a
uppl. 1860; 2, 1852) förmedla
intrycket av en harmonisk, idealistisk
personlighet, som på ett ovanligt sätt
förenar lekfull glättighet med djupt
allvar. S. bearbetade och översatte
även teaterpjäser samt skrev texten
till det romantiska skådespelet
”Ljungby horn och pipa” (uppf. och
tr. 1858). Han visade stor talang
som karikatyrtecknare, varvid han
ofta gjorde sin egen ansenliga
kropps-längd till föremål för skämtet. Under
de sista åren av sin levnad gav han
ofta uttryck åt svårmod och
dödsaningar. Han föll offer för en
koleraepidemi, under vilken han inträtt i
den frivilliga sjukvården. — Ogift.
— Litt.: biografi av E. von Qvanten
i den av C. Silfverstolpe utg. ”Några
anteckningar om slägten Silfverstolpe”
(1884). Ä. N., Abg
8. Silfverstolpe, Carl Gudmund
Uno, arkivman, historiker, f. 31 mars
1840 i Stockholm, f 3 juni 1899
därstädes. Föräldrar: generallöjtnan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
