Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Silverstolpe, Gunnar - 12. Silfverstolpe, Gunnar Mascoll - Silfverstråle, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Silfverstolpe
27
Silfverstråle
Gunnar Silverstolpe.
detta område torde bero på, att
framställningen genomgående
kännetecknas av klarhet och reda, och att stilen
är journalistiskt lättflytande. Den
mest spridda av hans skrifter är
”Nationalekonomi för alla” (1922, 13:e
uppl. 1950; tr. i 80 000 ex., övers,
till flera språk). Vidare märkas
”Svenskt näringsliv i tjugonde seklet”
(1927, 7:e uppl. 1950), ”Rikets
finanser” (1934), ”Välstånd och
fattigdom” (i ”Vår egen tids historia”, 5,
1938) och ”Företagsekonomi för
alla” (1952). S. har också utarbetat
ett prisindex, vars växlingar
publiceras i Finanstidn. Ären 1938—45 var
S. led. av styr, för Utrikespolitiska
inst., i vars skriftserie
”Världspolitikens dagsfrågor” han medverkat. Till
samma område hör ”Sanning och lögn
om sjökriget” (1943). S. är en
uppskattad radiotalare, varvid han
framträtt både i egenskap av
nationalekonom och som frispråkig’ privatman.
Positivt inställd till fredsrörelsen har
han bl. a. framfört tanken på
upprättande av en fredsprofessur i Sverige.
En serie av hans radiodialoger
”Under knapphetens kalla stjärna” utkom
1943. Han har även skrivit två
radiopjäser. — Gift 1) 1917 med Signhild
Arpi, f 1926; 2) 1951 med Fanny
Ascanius Hansen. K. Sn
12. Silfverstolpe, Oscar
Gunnar M a s c o ll, författare,
konsthistoriker, f. 21 jan. 1893 i Rytterns
skn, Västmanl. län, f 26 juni 1942 i
Stockholm. Föräldrar: kaptenen Carl
Edvard Mascoll S. och Elsa Maria
Gagge. Syssling till S. 9—S. 11. ■—•
Efter studentex. i Västerås 1911
studerade S. konsthistoria samt nordisk
och klassisk arkeologi i Uppsala, där
han blev fil. kand. 1914 och fil. lic.
1919. År 1918 blev han amanuens vid
k. husgerådskammaren, befordrades
1920 till intendent och var från 1936
till sin död överintendent och chef
för k. husgerådskammaren och k.
konstsamlingarna. Från 1926 var han
konst- och litteraturanmälare i
Stock-holms-Tidn. S. var sekr. i
Bellmans-sällskapet 1919—34 och dess ordf,
från 1940 samt styr.-led. i
Pennklub-ben från 1922. Han invaldes 1941 i
Sv. akad. — Sin lyriska debut gjorde
S. med ”Arvet” (1919), som prisar
bragden och skönhetslivet i
ungdomligt spända tongångar. Heroiska
motiv i antik ram behandlas även i
”Dagsljus” (1923), men framför allt
besjungas där hemmet och idyllen,
som alltid hos S. inspirerad av
barndomsminnen och lyckliga feriedagar
på födelsegården Stora Åsby, den
fasta punkten i hans tillvaro. De
lyriska genremålningarna i ”Vardag”
(1926) ge konkreta bilder av
skolåren i Västerås och av hemlandskapet
mot samma stämningsbakgrund, men
diktsamlingen har en grundton av
förgängelsekänsla, koncentrerad i en
rad dikter till en död gosse. Några
dikter i ”Dagsljus” tolka S:s
medkänsla med första världskrigets
förlorade generation; upplevelsen
aktualiserades under de mörknande
tidsperspektiven och fick ett gripande
uttryck i titeldikten i ”Efteråt” (1932).
Smärtfylld självrannsakan präglar här
dikten ”Medelålder”, som antyder en
central konflikt, och färgar den
finstämda landskapslyriken, som andas
vemodig resignation.
Tidshändelser-na dominera S:s sista dikter,
”Hemland” (1940), med dess bekännelse
till fädernesland, ande och humanitet;
”Ode till behärskningen” avspeglar
en djupt personlig attityd. Till S:s
lyriska produktion höra också övers,
framför allt av anglosachsisk lyrik:
”Vers från väster” (två samlingar
tills, med Karl Asplund, 1922 och
1924) samt ”Thomas Hardy. Lyriskt
urval i svensk tolkning” (tills, med
flera förf., 1928). S:s ”Samlade
dikter” utgåvos i en volym 1942. — S.
anknyter närmast till
nittiotalstradi-tionen, främst förmedlad av
Österling, och till engelska vardagssångare;
hans dikt är verstekniskt föga
varierad, men den är ofta rytmiskt
suggestiv och arbetar effektfullt med
antydningar. Den ger äkta och gripande
uttryck för den ensammes längtan till
gemenskap, den rotlöses dragning till
pietet och tradition och
bokmänniskans dyrkan av heroism och
befriande handling. —- Som
konsthistoriker utgick S. från Roosvals skola. Han
framträdde bl. a. med monografierna
”Prins Eugens konst” (1935) och
”Det tessinska slottet” (tills, med R.
Josephson och J. Bottiger, 1940).
Vidare märkas landskapsskildringen
”Västmanland” (i E. Schwabs ”Sve-
Gunnar Mascoll Silfverstolpe.
rige”, 1936) och minnesskrifterna
”Bokbindare i Stockholm 1630—
1930” (1930) och ”Fritzes 1837—
1937” (1938). — Personligen var S.
avhållen för sitt ridderliga väsen, sin
hjälpsamhet och anspråkslöshet;
många ha vittnat om den
”vänskapens genialitet” (K. Asplund), som
utmärkte honom. — Ogift. -— Litt.:
G. Hellström, ”G. M. S. Inträdestal
i Sv. akad. den 20 dec. 1942” (1942);
S. Kjersén, ”G. M. S.” (1943); ”En
bok om G. M. S.” (utg. av
Västman-lands-Dala nation i Uppsala genom
Å. Leander, 1944). H. L-r
Silfverstråle, Gustaf, hovman,
tecknare, etsare, f. 4 febr. 1748 i
Stockholm, fil maj 1816 i Kärrbo
skn, Västmanl. län. Föräldrar:
kammarherren Carl Ludvig S. och
Christina Birgitta Falker. -— S. blev
student i Uppsala 1760 och utnämndes
till hovjunkare 1767; under
1760-talet erhöll han undervisning i
teckning och etsning av J. Gillberg. Han
var bosatt på sin gård Lindö i
Västmanland, där han förde ett
tillbakadraget liv. —■ S. idkade under större
delen av sitt liv tecknandet som
fritidsnöje hemma och under talrika
men inte särdeles vidsträckta resor.
Den mellansv. landsbygdens natur,
bebyggelse, människor och sedvänjor
avbildade han omsorgsfullt med penna,
tuschpensel eller mera sällan i
akvarell eller olja. I mindre skala men
med vidare blick för
kulturlandskapets väsen och mångskiftande
detaljer utförde S. på sin tid vad E.
Dahl-bergh och U. Thersner gjorde på sin.
Närmast kan han jämföras med J. C.
Linnerhielm. — S. blev led. av Mus.
akad. 1772 och av Konstakad. 1797.
Han deltog i Konstakad :s utställningar
1798, 1800 och 1810, och i dess arkiv
finnas av S:s produktion fem
skinnböcker och omkr. 90 större blad
bevarade. Även Nat. mus. äger en del
teckningar av S. — Gift 1775 med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
