Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Siljeström, Per - 2. Siljeström, Gösta - Sillén, se även Silén - Sillén, Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Siljeström
29
Sillen
benämnd ”kommunalskola”,
gemensam för all ungdom och med ett eget
bildningsmål, oavhängigt av
läroverken; detta blev för lång tid framåt
det program som den sv.
folkskollärar-kåren målmedvetet arbetade på att
förverkliga. Enligt S:s förslag skulle
efter kommunalskolan följa en
specialiserad, teoretisk utbildning,
sammankopplad med praktiskt arbete. S.
ville överhuvudtaget ge såväl
folkskolan som läroverket en mer praktisk
karaktär, och han motsatte sig det
kyrkliga inflytandet och det
humanistiska bildningsmålet med dess
in-tellektualism och ensidiga inriktning
på de klassiska språken. Han ville i
stället införa en grundlig
modersmåls-undervisning och ge större utrymme
åt de levande språken och
naturvetenskapen. I sin uppsats ”Lärjungen eller
Om individualitetens betydelse för
uppfostran” (i S:s ”Smärre skrifter
rörande uppfostran och
undervisning”, 1884; återgår på föreläsningar
hållna 1864) vänder han sig mot den
mekaniska och formalistiska
undervisningsmetodik, som praktiserades,
och krävde en undervisning, som
bättre tillvaratog elevernas
särpräglade anlag. För den kvinnliga
utbildningen tog han ett betydelsefullt
initiativ genom upprättandet (1859)
av en ”lärokurs för fruntimmer”,
vilken 1861 blev upphovet till Statens
seminarium för bildande av lärarinnor
(sedermera Högre
lärarinneseminariet) i Stockholm. S. var denna
skolas förste studierektor 1861—62,
varvid han även föreläste i pedagogik.
■— För att ernå en effektivare
övervakning av kommunernas
skolanord-ningar framförde och genomdrev S.
vid 1867 års riksdag inrättandet av
en folkskoleinspektion, underställd
landstingen. Han motarbetade
däremot alla förslag om ett fullständigt
förstatligande av folkskolorna,
varigenom kyrkan och en
antidemokratisk regering skulle kunna utöva ett
icke önskvärt politiskt inflytande över
ungdomen. Framför allt ville han
skilja folkskolan från beroendet av
kyrkan. —• S:s
folkbildningssträvan-den togo sig även andra uttryck. Bl. a.
anordnade han och höll själv
populärföreläsningar. Att sockenbibliotek
upprättades i större omfattning, är till
stor del S:s förtjänst. Tills, med P. E.
Svedbom och G. R. Rabe grundade
han 1846 vårt lands första
pedagogiska organ, Tidskr. för lärare och
uppfostrare, vars red. han tillhörde
t. o. m. 1847. Åren 1853—54 utgav
han tidskr. Dagens häfder, där
pedagogiska problem utförligt diskuterades.
Bland hans skrifter märkas ytterligare
”Handlingar och skrifter rörande
undervisningsväsendet” (1884) samt
minnesteckningar över bl. a. Berzelius
(1849), L. J. Hierta (1879) och Em.
Swedenborg (1888). Vidare utgav
han en rad läroböcker och läseböcker
samt medarbetade i vetenskapliga
publikationer och tidskr. ■—- S:s
liberalism hade en religiös prägel, och
han var starkt påverkad av
unitaris-men. Han hade en utpräglat ideell
läggning men var inte alltid mäktig
att praktiskt genomföra sitt program.
Han var ”en idéernas såningsman och
såsom sådan ■—- vid sidan av Torsten
Rudenschöld ■— den centrala
gestalten i den svenska folkskolans historia”
(Fridtjuv Berg). — Gift 1849 med
Carolina Lovisa Lagerquist. — Litt.:
K. P. Arnoldson, ”P. A. S., sv. folkets
lärare” (1892); N. Karlman, ”P. A.
S.” (i Kalmar nations skriftserie, 14,
1937); K. Aquilonius och Anna
Sö-rensen. ”Sv. folkskolans historia” (2
—3, 1942). K. E. L.
2. Siljeström, Erik Gösta
Herman, jurist, ämbetsman, f. 18 dec.
1887 i Uppsala. Föräldrar:
läroverksadjunkten Herman Johan Gustaf S.
och Sigrid Ellida Sofia Höjer. Sonson
till S. 1. —• S. avlade mogenhetsex.
1905 i Uppsala och blev jur. kand,
där 1909. Efter att ett par år ha
tjänstgjort vid protokollet och som
amanuens hos Svea hovrätt fullgjorde
han 1911—13 sin tingstjänst. Han
återvände därpå till hovrätten, där
han fick sitt första fiskalsförordnande
1916, blev adjungerad led. 1917,
befordrades till assessor 1918 samt var
hovrättsråd 1924—29. Redan 1925
hade han fått sin verksamhet förlagd
till Justitiedep., av vars lagavd. han
var led. 1926—29. Han var
expeditionschef i samma dep. 1930—33.
Utnämnd till revisionssekr. 1929
övergick han 1933 till aktiv tjänst i Nedre
Justitierevisionen, vars ordf, han var
1933—40. Sedan sistn. år är han
häradshövding i Södra Roslags domsaga.
■—- S. tillhörde, ansluten till högern,
Första K. 1942—45. Han har haft
Gösta Siljeström.
ett flertal sakkunniguppdrag bl. a.
rör. utlänningslagstiftning,
domarutbildning och krigsdomstolarna. Sedan
många år styr.-led. i fören. Sveriges
häradshövdingar utsågs han 1947 till
dess ordf. Han är även ordf, i styr,
för ab. Sv. filmindustri sedan 1937.
— Gift 1) 1914 med Vera Wilhelmina
Qvarfott, J 1948; 2) 1949 med
friherrinnan Brita Hildegard Martha
Ingeborg Leijonhielm. Spr.
Sillén, se även Silén.
Sillén, Klas Hugo, tidningsman,
politiker, f. 18 dec. 1892 i Stockholm.
—• Efter slutad folkskola var S. tele-
Hugo Sillén.
grambärare 1906—13 och
stationsbi-träde vid Telegrafverket 1913—19.
Vid femton års ålder invaldes han i
Stockholms telegrambärarefören:s
styr., och sedan Telegrafverkets
tra-fikpersonalförb. bildats 1918, var han
dess sekr. 1918—19 och red. för
förbundsorganet Telegrafen 1919—20.
S. anslöt sig till Socialdemokratiska
ungdomsförb. 1911 och
Socialdemokratiska arbetarepartiet 1913. Han
tillhörde Socialdemokratiska,
sedermera Kommunistiska ungdomsförb :s
ledning från 1917; han var förb.-sekr.
1919—24. Åren 1924—25 var han
red. för Dalarnas folkblad och 1924
—29 funktionär inom Sveriges
kommunistiska parti. Han vistades en tid
i Sovjetunionen som partiets repr. i
Kommunistiska Internationalens
exekutivkommitté; därefter blev han
pro-pagandasekr. i partiet. S. tillhörde
tills, med S. Linderot, G. Johansson
m. fl. den minoritet inom partiets
centralkommitté och arbetsutskott,
som vid partiklyvningen 1929
vidhöll sin trohet mot Kommunistiska
Internationalen. Därvid var S. den
inför offentligheten mest
framträdande av de Moskvatrogna. S. var
facklig sekr. i det nya partiet till 1930
och därefter red. för Ny Dag till
1934. Karakteristiskt för partiet
un
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
