Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöbeck, Mårten - Sjöberg, Alf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjöberg
44
Sjöberg
blivit mycket populära. Den första,
”Skåne”, utkom 1928 (omarb. uppl.
1936) och har följts av en
förnämlig rad liknande arbeten om
Östergötland (1929), Småland (1930;
omarb. uppl., även omfattande Öland,
1946), Halland (1931), Bohuslän och
Göteborg (1932), Västergötland
(1933), Värmland (1934), Närke
(1935), Gästrikland—Hälsingland
(1939), Södermanland (1941,)
Uppland (1948) och Blekinge (1950).
Från början relativt begränsade till
SJ:s trafikområden ha de med tiden
alltmer kommit att omfatta
landskapens hela kulturvärld och dess
naturföreteelser. — Är 1950 blev S. fil.
hedersdr vid Lunds univ. — Gift
1916 med Anna Olsson. T. M.
Sjöberg, Sven Erik Alf, regissör,
f. 21 juni 1903 i Stockholm.
Föräldrar: vaktmästaren Carl Erik S. och
Elisabet Wickberg. — Efter
läroverks-studier i Stockholm genomgick S.
Dramatiska teaterns elevskola 1923—•
25 och var därefter engagerad som
skådespelare vid samma teater 1925
—29. Efter studieresor till bl. a.
Frankrike och Ryssland knöts S. åter
1929 till Dramatiska teatern, där han
sedan 1931 är förste regissör. Han
har också varit flitigt anlitad som
regissör vid radioteatern. Han erhöll
Litteris et artibus 1951. — S.
fångades redan från början av sin bana av
den nya teaterns av filmen påverkade
snabba rytm och rörliga bildväxling.
Han lärde sig att åstadkomma nya
och starka artistiska effekter genom
hastigt skiftande bildsviter ägnade
att framkalla suggestiva
associationer och kontraster av betvingande
psykologisk intensitet. Antagligen
påverkades han här i någon mån av
Per Lindberg, som redan tidigare
slagit in på liknande vägar. Djärv
och originell i sin behandling av både
scenrummet, dekoren och ljuset har
S. ofta presterat scenbilder av mäktig
och storslagen verkan, så t. ex. i
Gar-cia Lorcas ”Blodsbröllop”, Sartres
”Flugorna” och Shakespeares
”Richard III”. I sistn. skådespel
framträdde också hans sällsynta fyndighet
och tekn. uppfinningsrikedom vid
lösningen av svåra scenväxlingsproblem.
Samma egenskaper visade också den
med överlägsen skicklighet
genomförda, artistiskt och tekniskt lika
framstående insceneringen av Arthur
Millers ”En handelsresandes död”,
där den drömspelsartade
bildväxlingen utformats med finaste känsla för
dess inneboende dramatiska effekter.
S:s förkärlek för de stora uppgifterna
och de svepande linjerna har
emellertid inte hindrat honom från att känna
ett livligt intresse också för de
intima psykologiska problemen och
deras omsättning i scenisk verklighet,
Alf Sjöberg.
något som kommit fram i hans
personinstruktion, där ofta en rikt
facet-terad insikt i själslivets nyanser
kommer till synes. I S:s med rätta
berömda iscensättningar av
Shakespeare-lustspel har detta framför allt visat
sig i ”Trettondagsafton” och ”Som ni
behagar”. Det förstnämnda stycket
formades av S. till en aristokratisk,
lätt melankoliskt färgad skönhetsdröm
med en bottensats av vemodig ironi.
S:s förmåga att skapa atmosfär
framträdde i ”Köpmannen i Venedig” på
ett ovanligt slående sätt. Den
vene-tianska stämningen var
utomordentligt fint återgiven. Sitt fasta grepp
också om uppgifter inom den intima
scenkonstens område har S.
dokumenterat bl. a. genom sin intensiva
in-scenering av Sartres Infernodrama
”Stängda dörrar”, i utformningen av
Clifford Odets’ ”Urladdning” och i
H. C. Bränners ”Syskon”. Också
den djupa, religiöst betonade
tragiken i T. S. Eliots ”Släktmötet”
trädde med storslagen kraft i dagen i
S :s iscensättning, som klingade ut i en
fritt konstruerad men verkningsfull
slutscen, präglad av en gripande
resignation i kristen anda. I
framförandet av Ibsens ”Brand” lät S. det
idémässiga i dramat vika för en
psykologisk tolkning. Till de märkligaste
uppgifter som S. hittills har givit sig
i kast med hör bearbetningen (tills,
med Claes Hoogland) och
iscensättningen av C. J. L. Almquists
”Amori-na eller Den förryckta frökens
levnadslopp” (1951), som blev
underlag för en i många avseenden
sällsynt originell och gripande
föreställning. Genom att införa en berättare
och låta historien utspelas mot en
bakgrund av skioptikonbilder och
skuggspel hade S. av det till synes
oformliga dramat ■— med ett 70-tal
roller ■—• åstadkommit ett levande
skådespel i skillingtryckets anda,
illustrerat med ett trettiotal
träsnitts-artade ljusbilder, vilka skapade en
stark tidsstämning. —• Inom filmen
har S. kommit att inta en central
ställning, dokumenterad bl. a. genom
filmer som ”Med livet som insats”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
