Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöberg, Erik, pseud. Vitalis - Sjöberg, Ernst - Sjöberg, Franz, jurist, tidningsman, se s. 49 - Sjöberg, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjöberg
47
Sjöberg
sjuka och förintelsestämning. ”Den
högre kärleken”, ”Invigning” och
”Den frommes lif” ge enkelt formade
uttryck åt en till synes fast
förvissning. I ett par psalmartade poem
närmar han sig Wallins behärskade
hymnstil. Men icke heller i denna
samling saknas den ironiskt-komiska
aspekten, ss. i ett par bibelparodier
eller i en av hans mest lästa dikter,
prästgårdsidyllen ”Julkalaset”, med
ett gemytligt raljeri i fru Lenngrens
stil. S. publicerade i litterära tidskr.
en rad polemiska inlägg på prosa,
huvudsakligen till försvar för sina egna
dikter, t. ex. ”En vapendans med
phosphoristerne”. Bland diktverk, som
S. ej utgav under sin livstid, kunna
nämnas ”Svenska Akademien”, en
satir på knittelvers, som ytterligare visar
hans iver att framhålla sitt oberoende.
Han fullbordade även lustspelssatiren
”Phosphoristerne i Olympen”, vilken
dock endast bevarats i en av H. B.
Palmær lämnad redogörelse för
innehållet. Är 1828 utgavs genom
vännen C. A. Forselius S:s ”Samlade
dikter” med ett uppskattande företal
av Geijer. Forselius utgav 1873 en ny
volym ”Samlade skrifter af Vitalis”,
som var försedd med ett längre,
mycket initierat förord av utgivaren,
vilken korrigerade åtskilliga tidigare
gängse uppgifter. Denna uppl.
innehöll även ett antal dittills
opublicerade dikter. En fullständig
kommenterad uppl., ”Samlade skrifter”,
omfattande även brev, utgavs 1926—32
i 2 bd av Sv. vitterhetssamfundet
genom A. Werin. Ett urval dikter med
inledning av Werin utkom 1929. En
minnessten restes 1868 på
Kungs-holms kyrkogård i Stockholm, där S.
ligger begravd. ■—■ S. var en kärv,
stolt och inbunden natur.
Ensling-skapet, övergivenheten var ett
framträdande motiv i hans diktning. Detta
bottnade mindre i hans sociala
situation än i hans ovanliga begåvning
och hans sjukdom, mot vars bakgrund
man också kan se den hastiga
växlingen mellan allvar och skämt, det
ironiska, galghumoristiska
perspektivet. Hans enslingskap, hans häftiga
betoning av sin självständighet, i liv
och dikt, betydde emellertid icke, att
han saknade vänner. Tvärtom, hans
i diktningen ådagalagda vänskapskult
hade sin reella motsvarighet. Till hans
närmaste krets hörde bl. a. Nicander,
Forselius och greve Hugo Adolf
Ha-milton, vilken han ägnade en
svärmisk dyrkan på vers och prosa; han
förde också en tämligen livlig
brevväxling. Någon kärleksupplevelse av
genomgripande art torde däremot
knappast ha berört S.; hans dikter
i denna genre ha i motsats till
vändikterna en relativt odeciderad
karaktär. S:s skaldskap har en stoisk,
manlig läggning. Detta ger honom
hans egen profil och skiljer honom
väsentligt från både fosforisterna och
Stagnelius, med vilken han eljest äger
många gemensamma drag. — Ogift.
—• Litt.: levnadsteckning av G. H.
Mellin i Sv. Pantheon, 3, 1832; C. L.
Östergren, ”Om Vitalis, hans lif och
diktning” (1869); G. Ljunggren,
”Skalden Vitalis” (1875); R. G:son
Berg, ”Epiteton ornans hos Vitalis” (i
förf:s ”Svenska studier”, 1910); F.
Bcök, ”Vitalis” (i Ord och Bild
1915); A. Werin, ”Vitalis och prof.
Diogenes Teufelsdröckh” (i förf:s
”Sv. idealism”, 1938); dens.,
”Romantiskt vänskapssvärmeri” (i
Samfundet Örebro stads- och länsbibks
vänner. Meddelanden, 10, 1941); S.
Cederblad, ”Vitalis’ barndom” (i
Samlaren 1949). Lt
Sjöberg, Ernst Gustaf
Constan-tin, tandläkare, f. 11 maj 1861 i
Stockholm, T 12 nov. 1911 därstädes.
Föräldrar: juveleraren Laurent
Gustaf S. och Teresia Josefina Féron. ■—
S. blev tidigt föräldralös och upptogs
som fosterson av tandläkaren C.
Hu-selius. Efter mogenhetsex. i Stockholm
1880 avlade han tandläkarex. 1884.
Han studerade även kemi vid
Stockholms högskola 1881—82 och
histologi vid Karol. inst. 1883 och företog
studieresor flera gånger till Tyskland,
England och Frankrike samt 1887
med statsunderstöd till Förenta
staterna. Från 1885 var han
praktiserande tandläkare i Stockholm. — S.
åtnjöt stort anseende som tandläkare.
Han var ordf, i Sv.
tandläkaresällskapet 1890—94 och 1901, tillhörde
stiftarna av Odontologiska sällskapet
i Stockholm sistn. år, grundade
Odon-tologisk tidskr. 1893 och var dess
red. till 1901 samt medred. från 1905
till sin död; den är den första rent
sv. tandläkartidskr. S. deltog som
fackman i många möten och
kongresser i in- och utlandet. Han publice-
rade talrika uppsatser i skilda
odontologiska ämnen. — Ogift. — Litt.:
biografi av O. Ulmgren m. fl. i
Odontologisk tidskr. 1911, av A. Ling
i samma tidskr. 1942. S. L.
Sjöberg, Franz, jurist,
tidningsman, se s. 49.
Sjöberg, Gunnar Göstasson,
skådespelare, f. 25 mars 1909 i
Botkyrka skn, Stockholms län.
Föräldrar: kontrollören i Järnvägsstyrelsen
Gösta S. och Ruth Maria Palmquist.
Gunnar Sjöberg.
— Efter studentex. i Stockholm 1930
genomgick S. Dramatiska teaterns
elevskola 1931—34. De följ, två åren
hade han tillfälliga engagemang vid
stadsteatrarna i Hälsingborg och
Göteborg; 1936—37 tillhörde han Nya
teatern i Stockholm. Ären 1938—41
var han engagerad vid Sv.
filmindustri och uppträdde dessutom under
samma tid vid olika tillfällen på
scenen. Sedan sistn. år har han
framträtt som frilans både på scenen
och inom filmen. Han har även varit
flitigt anlitad i radio, inte minst som
uppläsare. ■— S. är en god
karaktärs-skådespelare, som med allvar och
ambition gjort utmärkta tolkningar
särskilt inom den tyngre vägande
repertoaren. Han har gjort ett par
uppmärksammade insatser i
Tjechovrol-lerna Astrow i ”Onkel Vanja”
(Blancheteatern 1941) och Trigorin
i ”Måsen” (Nya teatern 1943). I
några av Dramatikerstudions
föreställningar har han haft stor
framgång, ss. i Hj. Bergmans ”Sagan”
(Gerhard) och i B. Malmbergs
”Excellensen” (lägerkommendanten
Max). I ett gästspel vid Malmö
stadsteater (1945) gjorde S. en
Hamlet-tolkning, som karakteriserades som
både romantisk, ironisk och stilenligt
teatralisk. S. gestaltade den danske
prinsen som en grov, nästan brutalt
kraftfull natur, vilken som rov för
motstridiga känslor sjunker ned i bot-
Ernst Sjöberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
