Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Sjöberg, Axel - 2. Sjöberg, Arne - 1. Sjöberg, Gösta - 2. Sjöberg, Birger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjöberg
51
Sjöberg
tiska ton och syntetiska strävan
(”Jordbruk i havsbandet”, 1900, Nat.
mus.). Under 1900-talet har han med
ett måttfullt anammande av moderna
konstriktningar strävat efter en ljusare
och djärvare färgverkan och en
kraftfull penselföring. Den kärva
skärgårdsnaturen med dess klara luft och
dess jordbrukande och fiskande
befolkning har i S. fått en kongenial
tolkare. Hans stora kompositioner äro
fast uppbyggda och av viril, episk
hållning (”Begravning i skärgården”,
1908; ”Vintern kommer och svanorna
flytta”, 1912; ”Stora Sjöfallet”, 1919,
Ystads mus.; ”Slätter på
Långviks-skär”, 1924). S. arbetade i olja och
akvarell. Han utvecklade en märklig
vitalitet, och hans verk i 80-årsåldern
visa ingen avmattning. ■—
Konsthistoriskt kan S. hänföras till samma
mel-langeneration som C. Wilhelmson och
H. Osslund. Innehållsligt stå de kvar
Axel Sjöberg.
i 1800-talskonsten, men formellt spegla
de även senare strömningar. — S.
utgav ”Bland kobbar och skär” (1900).
Han blev led. av Konstakad. 1931
och är repr. bl. a. i Nat.mus. och
Göteborgs konstmus. År 1951
hyllades S. med en stor minnesutställning
i Stockholm. — Gift 1897 med Anna
Elisabeth Fredell. ■—• Litt.: artiklar
i Konstrevy 1930, 1939 och 1943.
R. S.
2. Sjöberg Arne Axelsson,
öron-läkare, f. 13 aug. 1901 i Stockholm.
Son till S. 1. ■— S. avlade studentex.
1920 och blev med. kand. 1923, med.
lic. 1928 och efter disp. 1931 med.
dr 1933, allt i Stockholm. Efter
förordnanden bl. a. i anatomi 1923—27,
i kirurgi 1929—31 och i
oto-rhino-laryngologi från 1928 blev han
docent i öron-, näs- och halssjukdomar
vid Karol. inst. 1934 och
föreståndare för Serafimerlasarettets
öronpoli-klinik 1935. Han var föreståndare för
öronpolikliniken vid
Garnisonssjuk
huset i Stockholm 1936—38 och är
öronläkare vid Epidemisjukhuset där
sedan 1938 samt driver egen praktik
i samma stad sedan 1935. Han har
publicerat ett 30-tal vetenskapliga
arbeten av oto-rhino-laryngologiskt
innehåll, varibland märkes hans drsavh.
över sjösjukans utlösningsmekanism.
— Gift 1932 med Birgit Eivor Martha
Sandberg. P. H. T.
1. Sjöberg, G ö s t a, tidningsman,
författare, f. 26 dec. 1880 i
Vänersborg. Föräldrar: handlanden GustafS.
och Anna Elisabeth T hor sberg. •—
Efter mogenhetsex. i Vänersborg 1900,
medarbetade S. i ett par
landsorts-tidn. och anställdes 1903 på
Stockholms Dagblad, där han blev
notischef 1906. Åren 1907—12 var han
verksam som sekr. i Nationalförb. för
Skåne. Samtidigt medarbetade han i
flera tidn. och blev 1912 dir. och
huvudred, för Göteborgs Aftonblad,
där han stannade till 1918. S. var
1919—20 verkst. dir. i
Presstelegram-bolaget, 1920—31 verkst. dir. i
Stockholms Dagblads förlagsab. samt 1932
—33 i Aftonbladets ab. och 1944—
47 i Steinsviks bokförlag ab. — S.
debuterade 1937 med romanen ”Algot
Eriksson, förlagsinspektör, f. d.
ledamot av riksdagens andra kammare”,
som med lätt parodisk stilkonst ger
en medelklasskildring ur den försynte
småborgarens synvinkel. Borgerliga
samtidsskildringar äro också
stock-holmsromanen ”Träbiåsarna sätta in”
(1938) och ”Svarta båken” (1940).
”Nordsman och son” (1952) är
en bred samhällsroman med ett
skuldtema som psykologisk kärna. S.
har även skrivit radiospel samt
publicerat noveller och essayer i olika
tidn. Han var ett värdefullt stöd för
brodern Birger som han bistod vid
publicerandet av dennes verk. Tills,
med G. Valentin dramatiserade han
1935 broderns roman ”Kvartetten
som sprängdes” och har också redi-
Gösta Sjöberg.
gerat den postumt utg. ”Fridas andra
bok” (1929). — Gift 1908 med
Anna Arosén. H. L-r
2. Sjöberg, Birger, tidningsman,
författare, tonsättare, f. 6 dec. 1885
i Vänersborg, f 30 april 1929 i Växjö.
Bror till S. 1. ■— När S. föddes, hade
hans föräldrar, som ursprungligen
voro stockholmare, flyttat till
Vänersborg. Barndoms- och
ungdomsminnena från vänerstaden kommo
också i hög’ grad att bestämma S:s
liv och dikt. Han avbröt skolgången,
när han hunnit till läroverkets fjärde
latinklass. När han lämnade skolan
1899, hade han åtskilliga underbetyg
i kunskapsämnen och flit och en för
livet grundlagd avsky för matematiskt
tänkande. Efter skolan försökte han
försörja sig som fotograf lärling. Hans
författarskap tog sin början redan
under de år, då hans jämnåriga nötte
skolbänken. I den handskrivna tidn.
Frän tog han i satirens form hämnd
på skola och samhälle och formade i
Brackestan en bild av det
småborgerliga, traditionstyngda Vänersborg.
Under en stockholmsvistelse 1900—
01 som springpojke och affärsbiträde
började S. emellertid se med
vänligare blick på sin hemstad. Han
återvände dit och arbetade några
månader som typograflärling och 1903—•
06 som järnhandelsbiträde. När han
på hösten 1906 efter fullgjord
värnplikt på allvar kom till huvudstaden
för att bryta sig en bana som
journalist (i Stockholms Dagblad), hade
han också en upplevelse bakom sig,
som känslomässigt band honom vid
hemstaden. Bland de många
kamrater, han haft i Vänersborg, var den
flicka, som gett honom de avgörande
impulserna till hans centrala litterära
gestalt, Frida. Henne hade han träffat
under omständigheter, som direkt
föra tanken till dikten ”Den första
gång...”, och henne bjöd han utan
framgång sitt hjärta vid ett senare
tillfälle, som han drastiskt
åskådliggjort i ett avsnitt av romanen
”Kvartetten som sprängdes”. Också i
kärleken blev S. en utestängd, som fick
bevittna andras lycka. När S. efter ett
år i Stockholm på senhösten 1907
följde sin förman i Stockholms
Dagblad, J. G. Christensén, till
Helsing-borgs-Posten, där han fortfor att
verka till 1924 (från 1909 som
red.-sekr.), voro vänersborgsupplevelserna
på ytan passerade. Men inom den
unge journalisten fortsatte de att leva,
och vid sidan av ett energiskt
bedrivet yrkesarbete ägnade han sig åt det
versskrivande, som han börjat i Frän
och fortsatt i den socialdemokratiska
skämttidn. Karbasen 1902—06, där
tidiga versioner av kända dikter som
”Den första gång...” (1905) och
”Längtan till Italien” (1904) först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
