Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Sjöborg, Nils Henric - 2. Sjöborg, Erik - Sjöbring, släkt - 1. Sjöbring, Pehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjöborg
54
Sjöbring
Nils Henric Sjöborg. Pastell av P. Lindhberg.
även som isländsk språkforskare och
runolog, ehuru utan framgång, samt
med samma resultat som
numismati-ker. Till hans professur hörde
uppsikten över univ:s myntsamling, och
han medverkade vid ordnandet av
densamma samt av univ:s hist. mus.
Med stor entusiasm ägnade han sig
åt fornforskning, därtill inspirerad
redan under barndomen av en
morbror, som läste högt i familjekretsen
de isländska sagorna, och senare av
den bekante Pehr Tham till Dagsnäs,
samt av en rousseauansk beundran
för det ursprungliga. Under
1790-talet företog S. antikvariska
forskningsresor främst i Västergötland,
Bohuslän och Småland. Han utgav
1797 ”Inledning till kännedom af
fäderneslandets antiquiteter”, en
handbok i nordisk fornforskning, som
stimulerade intresset för den nordiska
arkeologien och lämnade den första
existerande sammanfattningen av dess
resultat. Ur denna synpunkt var
arbetet ett pionjärverk, ehuru S. som
forskare var efterbliven och därtill
opålitlig i detaljerna. Någon egen
uppfattning om sitt ämnes
vetenskapliga problemställningar hade han inte.
Av hans arkeologiska arbeten märkas
”Försök till en nomenklatur för
nordiska fornlemningar” (1815) och
”Samlingar för Nordens fornälskare”
(1—3, 1822—30). Genom beskydd
av L. von Engeström erhöll S. 1814
statligt uppdrag att hålla uppsikt
över rikets antikviteter samt under
några år framåt ett resebidrag. Han
ingav därefter till Vitt.akad. några
reseberättelser och bl. a. ”Uppgift
på fornlemningars kännetecken”
(1815). Därjämte räddade han flera
fornminnen från förintelse, bl. a. 1814
det delvis förstörda
Kivikmonumen-tet. För medeltida minnesmärken hade
han däremot ingen förståelse. Hans
utnämning till statlig inspektör över
fornminnesvården berodde på att
riksantikvarien, Jonas Hallenberg,
vanskötte sin tjänst och därigenom
möttes av hård kritik. S:s utnämning
ledde till polemik mellan dem, under
vilken de skoningslöst avslöjade
varandras påtagliga brister utan att
därigenom deras vetenskap fördes
framåt. — Från sin professur fick S. 1814
tjänstledighet och bosatte sig då i
Stockholm. Han var i yngre dagar en
underhållande sällskapsbroder, road
av mat, dryck och sköna damer. Dock
mötte han kritik för snålhet och
liber-tinism. Under senare år blev han
alltmer sjuklig och levde slutligen i
personlig isolering och förfall. — Gift
1804 med Fredrika Christina
Sparr-sköld. — Litt.: B. Hildebrand, ”C. J.
Thomsen och hans lärda
förbindelser i Sverige” (1—2, 1937—38).
B. H-d
2. Sjöborg. Erik Axel Mattias,
jurist, diplomat, f. 20 mars 1878 i
Göteborg. Föräldrar: tullförvaltaren
Axel Fredrik S. och Fanny Aurelia
Warberg. Kusinsons sonson till S. 1.
—• S. avlade mogenhetsex. i Göteborg
1895 och blev jur. utr. kand, i
Uppsala 1901. Efter sedvanlig
tingsmeri-tering gick han i tjänst hos Svea
hovrätt, där han efter fleråriga
fiskals-förordnanden blev adjungerad led.
1908 och var hovrättsråd 1914—16.
Den aktiva hovrättstjänsten avbröts
av förordnanden som tf. revisionssekr.
1911—12, som expeditionschef i
Jordbruksdep. 1912—13 och som led.
av och president i Blandade
domstolarna i Egypten 1913—18. S.
utnämndes till revisionssekr. 1916 men
övergick 1918 till den diplomatiska
banan, tjänstgjorde vid sv.
beskickningen i Washington och blev 1920 chef
för rättsavd. i Utrikesdep. Han
utnämndes 1922 till envoyé och var
1922—28 kabinettssekr. i Utrikesdep.
S. var Sveriges minister i Rom 1928
—37 och hos nederländska
regeringen 1937—44 (med placering i Haag
1937—40, i London 1940—44). — S.
var president i fransk-tyska
skiljedomstolen i Paris 1920—22 och i
skiljedomstolarna mellan Rumänien å ena
samt Tyskland, Österrike och Ungern
å andra sidan 1921—22,
överskiljedomare i vissa tvister mellan
Tyskland och Nederländerna och mellan
Förenta staterna och
Reparationskom-missionen 1922. Han blev led. av den
ständiga förlikningsnämnden mellan
Tyskland och Polen 1926; 1947 var
han kontrollant vid folkomröstningen
i vissa av Italien till Frankrike
avträdda områden, och 1949 utsågs han
till observatör vid en folkomröstning
i Främre Indien. Han har varit
sv. repr. vid en lång rad
internationella konferenser och vid
sammanträden inom Nationernas Förbund. I
Sverige var han sakkunnig för utri-
Erik Sjöborg.
kesförvaltningens omorganisation 1927
och vid utarbetandet av sv. vitböcker
1945—47. — Gift 1928 med Dagmar
Wikström. H. U.
Sjöbring, släkt, vars äldste kände
medl. var bonden i Bringebäck i
Hor-naryds skn, Kronob. län, senare i
Holmesås i Tolgs skn, samma län,
Håkan Nilsson (f. 1690, J 1749). En son
till honom, bonden i Bringebäck Per
Håkansson (f. 1720, J 1757), blev
far till bonden och rusthållaren Jon
Persson (f. 1749, f 1811), vilken
några år bodde i Drevs skn, Kronob.
län, men återflyttade till Bringebäck.
Bland hans barn märkas sonen prof.
Pehr S. (S. 1) och dottern Kjerstin
Jonasdotter, gift med led. av
bondeståndet Pehr Jonsson. Son till de båda
sistnämnda var talmannen i
bondeståndet Nils Pehrsson i Ringstorp,
Sjösås skn, Kronob. län (f. 1798, f
1871; bd 6 s. 53). Denne blev far till
biskopen Pehr S. (S. 2) och
lantbrukaren Isak S. (f. 1828, f 1905),
vilka antogo namnet S. efter S. 1. En son
till Isak S. är prof. Henrik S. (S. 3).
1. Sjöbring, Pehr, orientalist, f.
25 okt. 1776 i Sevedstorp, Drevs skn,
Kronob. län, J 12 jan. 1842 i
Uppsala. Föräldrar: bonden Jon Persson
och Karin Pehrsdotter. — Efter
skolgång i Växjö inskrevs S. 1794 som
student i Uppsala, där han blev fil.
mag. 1803 och e. o. amanuens vid
univ.-bibl. 1806 samt docent i
hebreiska och arameiska litteraturen
följ. år. Som stipendiat bedrev han
från 1811 studier i Danmark och
Tyskland, särskilt Rostock, där han
blev elev av O. Tychsen, och
Göttingen. Efter hemkomsten blev S. 1815
adjunkt i grekiska och österländska
språk i Uppsala samt var från 1830
prof, där i orientaliska språk. S. blev
led. av Vitt.akad. 1830 och av
Lant-bruksakad. 1835. — S. författade
bl. a. ”Hebreisk språklära” (1816;
5:e uppl. 1836), länge allm. använd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
