Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Smith, Helmer - 2. Smith, Harry - Smitt, Fredrik - 1. Smitt, Johan Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smith
111
Smitt
språkhistoria. Separat har S.
publicerat ett antal smärre uppsatser i
Bulletin de la Société de Linguistique
och i samma sällskaps Mémoires.
Inom iranistiken faller hans bearb. av
H. Skölds språkvetenskapliga
samlingar, utg. 1936 under titeln
”Materialien zu den iranischen
Pamir-sprachen”. — Är 1938 blev S. led.
av Vitt. akad. •—- Gift 1923 med
Ellen Westerblad. S. Wkr
2. Smith, Karl August Harald
(Harry), botanist, f. 14 sept. 1889
i Stockholm. Föräldrar: godsägaren
Robert August S. och Hanna
Lindström. Kusin till S. 1. — S. avlade
mogenhetsex. i Uppsala 1907 och
blev vid univ. där fil. kand. 1912, fil.
lic. 1917 och fil. dr 1920. Han var
botanist och torvgeolog vid Sv.
moss-kulturfören. i Jönköping 1917—19, är
sedan 1920 docent i växtbiologi vid
Harry Smith.
Uppsala univ. och blev 1926
konservator (senare museiassistent) samt är
sedan 1947 förste museiintendent vid
univ:s botaniska institution. Ären
1907—20 gjorde han i botaniskt och
kvartärgeologiskt syfte vidsträckta
resor i Sverige och Norge, särskilt i
fjällen, samt i Danmark, och sina
resultat har han framlagt bl. a. i
”Vegetationen och dess
utvecklingshistoria i det centralsvenska
högfjällsom-rådet” (1920, drsavh.; Norrländskt
handbibi., 9). Sitt anseende som
framstående botanisk fjällforskare har S.
befäst genom undersökningar kring
Torne träsk och i n. Torne lappmark
(”Bidrag till Torne lappmarks flora”,
1924) och framför allt genom tre
resor till högfjällsområden i s.-v. Kina:
1921—23 till provinserna Chili,
Yun-nan och Si-chuan samt angränsande
delar av ö. Tibet, 1924—25 till
provinsen Shansi och 1934—36 till
provinsen Sikang. Från dessa färder samt
från färder i n. Kina har han
hemfört mycket stora och värdefulla växt-
samlingar (nu i Uppsala), vilka han
bearbetat i en rad vetenskapliga
skrifter. ■—• Gift 1924 med Märtha Linnér.
S. L.
Smitt, Isac Fredrik,
skådespelare, teaterdirektör, författare, f. 12
mars 1820 i Stockholm av okända
föräldrar, f 17 okt. 1896 i
Söderköping. ■— S. blev elev vid K. teaterns
balettskola 1834. Ehuru han visade
tydliga koreografiska anlag stod hans
håg främst till talscenen, och redan
under elevtiden bildade han tills, med
G. W. Bonnevier ett
associationssäll-skap, som spelade enaktare i
Kirstein-ska huset i Stockholm. Sedan S.
förgäves sökt inträde vid K. teaterns
dramatiska elevskola, tog han anställning
vid J. A. Lamberts sällskap, där han
1837 debuterade i Eskilstuna som
Paul i Kotzebues ”Strandrätten”.
Efter Lamberts död s. å. var S. först
engagerad hos G. W. Westerlund, som
turnerade i Finland, samt därefter
1839—45 hos A. G. Wallin och 1845
—46 hos L. E. Elfforss. Sistn. år
bildade han eget sällskap, vilket han
ledde till 1893 med undantag för
några engagemang: 1855—56 hos W.
Th. Gille, 1858—59 hos L. E. Elfforss
och 1869—71 vid Södra teatern i
Stockholm. Med sitt sällskap gav S.
föreställningar på olika lokaler i
huvudstaden samt i sv. landsorten och
i Norge. Bland S:s roller ha med
livligt erkännande omnämnts Jeppe i
Holbergs ”Jeppe på berget”, Magnus
Drakenhjelm i Topelius ”Efter femtio
år”, Konjander i Blanches
”Hittebarnet” och Olof Skaktavl i Ibsens ”Fru
Inger till Östråt”. S. var även
verksam som förf, till åtskilliga
framgångsrika lustspel, bland dem
”För-lovningsdagen” (1846) och ”Spöket
i Norrköping” (1848). Han gjorde
lyckade dramatiseringar av ”Onkel
Toms stuga” (1853) och P.
Thomas-sons ”Prinsen och borgarflickan”
(1861). S. utgav den ur teater- och
kulturhistorisk synpunkt värdefulla
”Teatern förr och nu. Minnen och
anteckningar under en sextioårig
levnadsbana” (1896). — Gift 1849 med
skådesp. Ida Henrika Lindholm. A. L.
1. Smitt, Johan V i l h e l m,
affärsman, f. 3 febr. 1821 i Stockholm,
f 8 okt. 1904 därstädes. Föräldrar:
referendarien i Riksgäldskontoret
Wa-gener S. och Augustina Rudolfina
Stenberij. — S., som efter faderns död
1826 uppfostrades i små ekonomiska
förhållanden, antog 1840 ett
erbjudande att medfölja kaptenen Adolph
Oxehufvud (bd 5 s. 676) som
bokhållare på dennes skolskepp. I
Mon-tevideo sålde emellertid Oxehufvud
sitt fartyg, och de deltagare, som
önskade, sändes hem. S. stannade i
Sydamerika och drev handel efter La
Plata-floden. Småningom grundade
han tre grosshandelsfirmor, genom
vilka han drev betydande affärer. En
stor del av sin förmögenhet nedlade
han i en estancia, som han emellertid
1856 sålde till några tyskar. Han
återvände till Sverige och placerade sitt
kapital till stor del i olika
industriföretag samt deltog även i bildandet
1856 av Enskilda banken. Vidare
inköpte han det s. k. Cederwaldska
fideikommisset i trakten av nuv.
Fle-minggatan på Kungsholmen i
Stockholm, vilket han i början av
1880-talet började realisera med stor
förtjänst. Tills, med Immanuel och
Alfred Nobel grundade S. 1864
Nitro-glycerin ab., i vilket han därefter till
sin död var styr.-ordf. och en lång
tid även verkst. dir. En
inkomstbringande penningplacering gjorde han i
S:t Eriks bryggeriab., vilket varit ett
illa skött företag men under S:s led-
Johan Vilhelm Smitt.
ning arbetades upp därhän, att
utdelningen på aktierna fr. o. m. 1900
var 60 %. Större delen av
aktiestocken förvärvades 1889 av det
nybildade ab. Stockholms bryggerier; 1890—
1904 var S. detta bolags styr.-ordf.
Även i Graningeverken i
Ångermanland var han delägare. Ären 1875—
1902 var han argentinsk
generalkonsul i Sverige. Han ansågs åren
närmast före sin död vara Sveriges
rikaste man. — S. deltog i Stockholm
även i det kommunala livet; han var
led. av stadsfullmäktige 1866—70 och
1887—93 samt gjorde betydande
donationer till sociala ändamål m. m.
Till Stockholms högskola donerade
han i livstiden 200 000 kr. och
genom testamente 400 000 kr., varav
hälften till en fond för den kemiska
undervisningen och hälften till
bildande av en juridisk fakultet. Han
utgav 1863 handboken
”Skandinaviens förnämsta ätliga och giftiga
svampar”. •— Gift 1865 med
Eufro-syne (Ina) Amalia Lundmark. I. D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
