Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Snoilsky, Georg von - 2. Snoilsky, Georg Fredrik von - 3. Snoilsky, Johan - 4. Snoilsky, Nils - 5. Snoilsky, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilsky
114
Snoilsky
Georg Hansson von Snoilsky. Gravyr av
M. V. Sommern omkr. 1660.
fältkansli. Är 1644 erhöll han av
drottning Kristina fullmakt som tysk
fältsekr. vid Krigskollegium,
1646-—-48 var han sv. resident i Benfeld i
Elsass, och 1649 blev han sv. resident
i Frankfurt a. M. för de s. k. övre
tyska kretsarna, från 1654 även med
uppgift att representera Sverige vid
riksdeputationsdagen där. Han
adlades 1651. Är 1663 förflyttades han
till Regensburg som minister vid
tyska riksdagen med titeln ”abgesandt”
och hävdade där med kraft och
klokhet de sv. intressena, spec. i samband
med investiturförhandlingarna. Tills,
med representanten i Frankfurt hade
han även att bevaka Sveriges
diplomatiska intressen i s. Tyskland.
Depescher, skrivna av S., finns bevarade
i Riksarkivet. Han var 1669 uppförd
på stat som sv. hovråd. — Gift 1645
med Anna Weiler. T. M.
2. Snoilsky, Georg Fredrik
von, diplomat, f. 20 dec. 1647, f 1
mars 1705 i Stockholm. Son till S. 1.
— Efter vederbörliga studier ingick
S. i K. M:ts kansli, där han blev
kommissionssekr. 1681. Något senare
s. å. utnämndes han till resident i de
fyra nedre tyska kretsarna och envoyé
i Regensburg, där han ända till i
början av 1700-talet företrädde Sverige
vid den tyska riksdagen. Han deltog
med kraft i förhandlingarna före
stil-leståndet i Regensburg 1684 och var
en av undertecknarna av
allianstraktaten med Braunschweig-Lüneburg
1704. Är 1702 utnämndes han till
kansliråd och 1704 till hovkansler.
Han nämnes som ägare till Sätra gård
i Röks skn, Östergötland, och är
begravd i Röks kyrka. — Gift 1677 med
Christina Maria von Beijer. T. M.
3. Snoilsky, Johan, till 1770 von
Snoilsky, greve, sjöofficer, f. 16 febr.
1708 i Riga, f 14 mars 1787 i
Karlskrona. Föräldrar: majoren Gustaf von
S. och Vendla Margareta von Cam-
penhausen. Brorsons son till S. 2. —
Efter några år i sv. örlogs- och
kof-ferditjänst var S. 1731—35 anställd
i holländsk örlogstjänst, där han
deltog i flera strider mot marockanska
sjörövare i Medelhavet samt i
erövringen av fästet Mogador på
Marockos västkust. Han befordrades i
holländsk tjänst till löjtnant och fick
efter hemkomsten samma grad i sv.
amiralitetet. Är 1745 blev han
kammarherre hos konungen och 1749
kommendörkapten vid Göteborgs
station, där han 1757 förordnades till
varvsmajor; 1756—65 var han
generaladjutant vid flottan, och sistn. år
befordrades han till schoutbynacht. —
S. tjänstgjorde 1738 på örlogsskeppet
Sverige, som förliste vid Cadiz. Under
1741—43 års krig mot Ryssland
deltog han bl. a. i den sv. galäreskaderns
attack mot ryssarna vid Korpoström
i Åbo skärgård 20 maj 1743. Under
pommerska kriget förde han 1758
tidvis befälet över till Pommern
översända skottpråmar och galärer. S.,
som tillhörde hattpartiet, var 1769—■
72 riksråd, dock utan att någonsin
få nämnvärd politisk betydelse. År
1770 blev han friherre och följ, år
greve. — Gift 1) 1736 med Maria
Catharina Spalding, f 1738; 2) 1746
med Charlotta Catharina von
Psi-lander. A. G.
4. Snoilsky, Nils, greve,
ämbetsman, f. 7 juli 1792 i Stockholm, f 1
febr. 1860 därstädes. Föräldrar:
krigsrådet greve Gustaf S. och
friherrinnan Johanna Sophia Psilandersköld.
Sonson till S. 3. •— S. fick sin
grundläggande undervisning i den
herrn-hutiska skolan i Kristiansfeld, Slesvig.
Efter studier i Uppsala gjorde S.
karriär inom ämbetsverken. Han blev
1818 kanslist i
Justitierevisionsexpedi-tionen och 1821 protokollssekr. i K.
M:ts kansli. Åren 1819—25 var han
förste riddarhuskanslist. Han blev
assessor i Svea hovrätt 1823,
hovrättsråd där 1831, var tf. landshövding i
Örebro län 1831—33 och justitieråd
1836—57. Dessutom gjorde han
hovkarriär: kammarjunkare 1816,
kammarherre 1823 och hovmarskalk 1834.
Åren 1826—36 var han ordf, i Nedre
borgrätten. — S. företrädde en
benhård konservativ och reformfientlig
åskådning förenad med starkt
börds-medvetande. På riksdagen 1840—41
var han på grund av
opinionsnämn-dens inställning ytterst nära att
uteslutas ur Högsta domstolen. Hans
domarverksamhet kännetecknades väl av
hederlighet och ämbetsnit, men om
hans yrkesskicklighet och
omdömesgillhet voro meningarna delade.
Strängt religiös tillhörde han de
ledande inom Sv. bibelsällskapet och
Sv. missionssällskapet (led. av
direktionen från 1850). Han var en av
initiativtagarna 1850 till P.
Wiesel-grens religiösa propaganda bland de
lägre samhällsskikten i Stockholm. —•
Gift 1840 med friherrinnan Sigrid
Fredrika Juliana Baner. — Litt.:
B. Wedberg, ”Konungens högsta
domstol 1809—1844” (1940). T. M.
5. Snoilsky, Carl Johan Gustaf,
greve, skald, biblioteksman, f. 8 sept.
1841 i Stockholm, f 19 maj 1903
därstädes. Son till S. 4. — Som enda
barnet växte S. upp i en traditionsrik,
ombonad miljö. Han gick först i
Klara högre lärdomsskola, där han svårt
plågades av de brutala skolmetoderna,
och därefter i den humanare
privatskolan Stockholms lyceum. Modern
var statsfru hos drottning Desideria
och vistades långa tider på
Rosers-berg, dit hon ibland tog med sig S.
Hon dog, då S. var 14 år gammal,
varefter han tidvis omhändertogs av
mödernesläkten. Han utvecklades till
en viss vekhet och ömtålighet. Med
den ämbetsmannakorrekte och
religiöse fadern, som dog när S. blev
student, kom han knappast någonsin på
förtrolig fot. Är 1860 blev S. student
i Uppsala. Sina första litterära
intryck mottog han från de
gustavianska skalderna samt från Tegnér,
Strandberg, Heine och Byron; hans
älsklingsskald sedan barnaåren var
Bellman. Under pseud. Sven Tröst
debuterade han 1861 med
”Smådikter”, en samling tidstypisk
efter-klangspoesi. Han invaldes snart i den
litterära fören. Namnlösa sällskapet
och blev ”dess skötebarn och
medelpunkt”. Under 1862 års studentmöte
i Köpenhamn upptogs han i skalden
Christian Winthers hem, och i dennes
hustru Julie, som kom att omfatta
honom med kärlek och beundran,
fann han en brevvän och biktmor. På
hösten s. å. utgav han under pseud.
diktsamlingen ”Orchidéer”. Där
deklarerade han en svärmisk liberalism
i stil med C. V. A. Strandbergs.
Polska upproret 1863, som i det
traditionellt ryssfientliga Sverige följdes med
upprörd spänning, stimulerade honom
till flera revolutionsdikter. Upprorets
krossande och ännu mer danskarnas
nederlag 1864 kom honom att skriva
deklamatoriska besvikelsedikter. Efter
fyra års lamt bedrivna studier avlade
S. 1864 kansliex. och lämnade s. å.
Sverige för en utlandsresa. Över
Danmark och Schweiz for han till Italien.
Under vistelsen där skrev han
”Italienska bilder”. Dominerande i dessa
dikter är den starka lyckokänslan,
bottnande i en nyvunnen personlig
frihet. Den sv. hemmamiljön hade av
honom alltid erfarits som ett tvång.
Nu, i en helt ny omgivning, får hans,
inspiration ny kraft, något som icke
minst framträder i den rytmiska
svikten i hans verser. I ”Inlednings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
