Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solbert, Oscar - Soldin, Ludvig - 1. Some, Måns Svensson - 2. Some, Christer - Sommar, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Soldin
123
Sommar
militärtjänsten 1926 och är sedan
sistn. år anställd i Eastman Kodak
Co. i Rochester, New York, från 1949
som dir. för George Eastman House
of Photography. Vid dåv. kronprins
Gustav Adolfs besök i Förenta
staterna 1926 och 1938 var S. dennes
adjutant. År 1942 inträdde S. åter i
armén och var under andra
världskriget från 1943 ”chief of special
services” på den europeiska
krigsskådeplatsen. Han utnämndes 1944
till brigadgeneral. — Gift 1915 med
Elizabeth Fitzuiilliam Abernathy.
H. U.
Soldin, Ludvig Alexander,
läkare, f. 19 nov. 1826 i Norrköping, f 16
okt. 1859 i Hamburg. Föräldrar:
klädesfabrikören Alexander Ludvig S.
och Hanna Eliasson; makarna, som
instiftade en fond, ”Soldins minne”,
till förmån för Norrköpings
fabriksarbetare, utvandrade 1859 till
Tyskland. ■—- S. blev student i Uppsala
1848 och bedrev därefter medicinska
studier i Prag, Würzburg, Berlin och
Bern samt blev vid univ. i sistn. stad
med. och kir. dr 1851. Han öppnade
sedan praktik i Stockholm, där han
bl. a. var koleraläkare i Katarina förs.
1853. Starkt socialt intresserad deltog
han i folkbildningsarbetet som
föreläsare i Stockholms bildningscirkel.
Vidare startade han ett bageri för
tillverkning av förstklassigt och billigt
bröd åt mindre bemedlade men detta
Ludvig Soldin.
måste snart av kostnadsskäl
nedläggas. S. utgav under 1850-talet flera
skrifter i medicinska och hygieniska
frågor. Även i tidningspressen
medverkade han med
populärvetenskapliga artiklar. I en serie i Göteborgs
Handels- och Sjöfarts-Tidn. 1855 med
titeln ”Några af de vigtigaste, genom
vetenskapen funna medel för helsans
bevarande” berörde han
hälsovådligheten i att jorda de döda, och 1857
utvecklade han sina idéer i en artikel
i Aftonbladet, ”Om liks
förbrännande”, där han såväl av hygieniska som
av estetiska skäl förordade
eldbegäng-else i stället för jordande och föreslog
bildandet av en eldbegängelsefören.
Sistn. artikel väckte stort intresse men
gav också anledning till häftiga
angrepp på S. från vissa tidn., främst
Fäderneslandet och Folkets Röst.
Förföljelserna, vilka hade starkt inslag
av antisemitism (S. var jude), togo
sådana proportioner, att S. för att
försvara sina idéer och sin person väckte
åtal och indrogs i en härva av
processer. En vän och försvarare hade
han i August Blanche. Själv utgav
han 1858 broschyren ”Om
skandal-skrifveriet och dess hämmande”, där
han sökte påvisa juryinstitutionens
brister och drog upp riktlinjer för
en reform av denna. S. å. startade han
tidskr. Förposten i hopp om att denna
genom högvärdigt innehåll och
mönstergill redigering skulle kunna vinna
publiken och få den att ta avstånd
från skandalpressen; den utkom
endast med sex nr. De olidliga
förhållandena och processandet hade då så
skadat S:s rykte och praktik, att han
tvangs lämna landet. Han slog sig
ned i Hamburg, där han bl. a.
sysslade med skriftställarskap. Hans hälsa
var emellertid bruten, och han avled
i en ålder av endast 33 år. — Gift
1857 med Berta Hildegard Kristina
Brandt. —• Litt.: O. Övden,
”Eldbe-gängelsens historia i Sverige . .. 1882
—1932” (1932). H. Ö., Abg
1. Some, Måns Svensson,
till Västerby i Östergötland, riksråd, f
i början av 1570-talet. Föräldrar:
frälsemannen Sven Abrahamsson S.
till Gödeberg och Sjötorp och
Gunhild Bengtsdotter Ryting till
Västerby. —■ S. tillhörde en frälsesläkt med
ett brunt tjurhuvud i sköldemärket.
Han var 1527—31 fogde i Äbo län
och 1534 i slottsloven på Stockholms
slott. Efter grevefejdens utbrott
förordnades han i maj 1535 av Gustav
Vasa till amiral och högste
befälhavare över den sv. flottan, vars
uppgift blev att oskadliggöra Lybecks
sjömakt. Valet av S. visade sig
lyckligt. Flottan, som uppgick till 11
skepp, bland dem amiralskeppet
Elefanten eller ”stora kravelen”,
förenade sig i maj med ett antal danska
och preussiska fartyg och slog den 9
juni vid Bornholm den lybska flottan
på flykten. Den 16 juni kringrändes
10 lybska skepp vid Svendborg i Lilla
Balt. Lybeckarna satte eld på
fartygen, men 9 av dessa räddades och
togos som krigsbyte. Sedan därpå
hertig Kristians (Kristian III) trupper
landsatts på Själland, avseglade S.
till Öresund och blockerade städerna
Malmö, Köpenhamn och Landskrona,
som längre fram på hösten
kapitule
rade. S:s skickliga och lyckosamma
ledning av sjötåget rönte den eljest
på lovord sparsamme konungens
oförbehållsamma erkännande. När S.,
ehuru av lågfrälse börd, år 1537
utnämndes till lagman på Öland
(förordnandet som ”amiral” gällde endast
för den tid sjötåget varade), är det
därför sannolikt, att upphöj elsen
utgjorde en belöning för hans insatser
under grevefejden. Genom sitt
giftermål 1539 blev han nära befryndad
med den gamla riksrådsadeln, vilket
sannolikt icke varit utan inflytande på
hans senare karriär. I Dackefejden
var han verksam vid försvaret av
Östergötland och återfinnes 1544 och
1548 i slottsloven på Stegeborg. Vid
Erik XIV:s kröning blev S. slagen
till riddare, var 1565—67 ståthållare
på Kalmar och senast från 1569 medl.
av riksrådet. Sistn. år fick han
förnyat brev på Ölands lagmansdöme.
— Gift 1539 med Anna Turesdotter
(Bielke). — Litt.: E. Hildebrand,
”M. S. S. och Peder Skram” (Hist.
tidskr. 1899). R. B-m
2. Some, Christer
Abrahamsson, krigare, f 1618. Föräldrar:
Abraham Germundsson S. och Märta
Christersdotter Siöblad. Brorsons son
till S. 1. — S. var en av Karl IX:s
mest användbara underbefälhavare i
de polska och ryska krigen. Som
överste för smålandsknektarna deltog
han i belägringen av Pernau och
operationerna kring Dorpat 1600.
Tills, med Jesper Andersson Cruus
led S. följ, år nederlag mot
polackerna vid Kokenhusen. Han var 1602—
03 ståthållare i Narva. S. deltog
sedermera i det ryska fälttåget som en
av Jakob De la Gardies närmaste män
och sårades 1609 i en skärmytsling
med ryssarna. Vid Kalmarkrigets
utbrott 1611 var han fältöverste för
krigsfolket i Småland. Då Kalmar
s. å. utsattes för danskarnas anfall,
åtog sig S. den otacksamma uppgiften
att inträda som kommendant på
slottet. Hans kapitulation kort tid
därefter var motiverad av lägets
hopplöshet, även om en viss kritik kan riktas
mot det sätt, varpå han genomdrev
den. De beskyllningar för förräderi,
som Karl IX riktade mot S., torde
ha varit oberättigade. Efter
fästningens uppgivande gick han i dansk
tjänst, och S:s talrika sv. gods, bl. a.
Skokloster, indrogos till kronan. —
Gift med Maria Magdalena von
Masenbach. — Litt.: I. Wadén,
”Berättande källor till Calmarkrigets
historia” (1936). B. B-é
Sommar, M a g n u s, biskop, f i
slutet av 1540-talet eller början av
1550-talet. ■—■ S. inskrevs 1500 vid
univ. i Rostock. Är 1514 befann han
sig som magister och kanik från
Strängnäs i Rom, och 1516
utnämn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
