Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Sparre, Axel - 9. Sparre, Erik - 10. Sparre, Claes - 11. Sparre, Conrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sparre
140
Sparre
utnämndes 1721 till fältmarskalk. —
S. hade ett hetsigt temperament;
1684 ådömdes han fängelsestraff för
att han dragit värjan mot sin
reg.-chef, överste Rehbinder. Av Karl XII
var han mycket omtyckt för sina
skämtsamma upptåg. Han hade
konstnärliga aspirationer och målade bl. a.
två porträtt av Karl XII; det ena
(från Bauske 1701) förvaras på Stat,
hist. mus. och är återgivet i Karl
XII:s bibel, det andra (från Bender
1712) finnes på Gripsholm. — S:s
brevväxling med Karl XII 1713—15
är tr. i Hist. tidskr. 1900. Utdrag ur
S:s brev till Fabian Wrede 1700—07
äro återgivna i De la Gardieska
arkivet, 13 (1840). — Gift 1721 med
Anna Maria Falkenberg af Bålby.
A. Äg
9. Sparre, Erik, greve,
fältmarskalk, f. 15 juli 1665, J 4 aug. 1726
i Stockholm. Son till S. 6 i hans
andra gifte. -—- S. blev 1682 kornett
vid Viborgs läns kavallerireg. men
trädde följ, år i fransk tjänst som
fänrik vid O. W. v. Königsmarcks reg.
och utnämndes 1690 till kapten vid
Fürstenbergs reg. Han deltog med
utmärkelse i striderna i Italien,
befordrades 1693 till major och blev
följ, år överste för reg. Royal Suédois.
Han var med om belägringen av
Barcelona 1697 och utnämndes 1701 till
brigadj är av infanteriet men lämnade
1703 Frankrike och begav sig till Karl
XII:s högkvarter i Polen. Här blev
han överste för pommerska
infanteri-reg. och deltog i årets fälttåg, bl. a.
i Thorns erövring, men återvände
1704 med k. tillstånd till Frankrike,
där han utnämndes till fältmarskalk
och 1707 till generallöjtnant i armén.
Är 1712 trädde han åter i sv.
militärtjänst och blev s. å. överste för Närkes
och Värmlands tremänningsreg. samt
generallöjtnant. S., som 1714 erhöll
avsked ur fransk tjänst, sändes s. å.
till fredsförhandlingarna mellan
Tyska riket och Frankrike i Baden och
avgick i dec. s. å. som e. o.
ambassadör till Paris, där han 1715
genomdrev en förmånlig subsidietraktat.
Härifrån förde han underhandlingar
med de engelska jakobiterna, vilka
fortsattes även sedan han våren 1717
återvänt till Sverige. S. å. blev S.
general av infanteriet, kallades i dec.
1718 till riksråd och samtidigt
kansliråd samt upphöjdes följ, år i grevligt
stånd och utnämndes till fältmarskalk.
S., som efter Horns entledigande 1719
en tid ledde Sveriges utrikespolitik,
avreste i sept. s. å. på en diplomatisk
rundresa till hoven i Wien, Paris,
Hannover och Dresden för att söka
åstadkomma ett mot Ryssland riktat
förbund men misslyckades häri. Efter
1720 kunde han på grund av
sjuklighet endast sällan deltaga i råds-
Erik Sparre. Målning av H. Rigaud.
förhandlingarna men understödde
dock verksamt bildandet av
hannover-anska alliansen 1726, som han döende
gav sitt votum i rådet. ■—■ S. var en
tapper krigare och en lysande ädling;
som diplomat var han representativ
och långtifrån obegåvad och dessutom
som gammal vän till Frankrike
mycket välsedd vid Ludvig XIV:s hov.
—■ Gift 1) 1707 med grevinnan Sofia
Wrede, f 1708; 2) 1710 med
grevinnan Christina Beata Lillie. ■—- Litt.:
S. Leijonhufvud, ”E. S. och Stina
Lillie” (1911). A. Äg
10. Sparre, Claes, greve,
sjöofficer, riksråd, f. 6 jan. 1673 på Biby
i Lista skn, Södermani, län, f 25 april
1733 i Stockholm. Föräldrar:
amiralen friherre Gustaf Adolf S. och
friherrinnan Elisabet Anna Stiernsköld.
Sonson till S. 6. -—• S. blev student
i Uppsala 1686, volontär vid
Amiralitetet 1690, underlöjtnant 1692,
amiralitetskapten 1696, schoutbynacht
1700, viceamiral 1709, amiral 1712
och överamiral 1715. Ären 1691—
96 var han i holländsk örlogstjänst.
Claes Sparre. Målning (detalj) av
D. von Krajft (Drottningholm).
Han deltog 1700 som linjeskeppschef
i örlogsflottans operationer i
samband med Karl XII:s landstigning
på Själland och 1705 under
amiral Anckarstierna i expeditionen mot
Retusaari för att hindra ryssarnas
framträngande i Finska viken. S.,
som 1710 blev holmamiral i
Karlskrona, förde 1715 befälet över den
sv, huvudflottan under sjöslaget vid
Rügen och sjökrigsoperationerna för
att undsätta Stralsund. Ären 1719
—21 förde S. högsta befälet över
ör-logsflottan under dess verksamhet för
att (i förening med en engelsk flotta
under amiral Norris) skydda de sv.
kusterna mot härjande ryska
galärstyrkor. Är 1719 blev S. greve,
riksråd och president i
Amiralitetskolle-gium i Karlskrona; sistn. ämbete
lämnade han 1727. — Gift 1699 med
Sofia Lovisa Soop. A. G.
11. Sparre, Conrad, friherre,
arméofficer, f. 4 dec. 1680 i
Stockholm, f 15 april 1744 på Malma, Mo
skn, Skarab. län. Föräldrar:
kammarherren, friherre Carl S. och Beata
Elisabet Falkenberg af Trystorp.
Kusin till S. 10. — S. blev efter studier
i Uppsala page vid hovet 1697 men
trädde redan följ, år i fransk tjänst
som kadett vid sin farbroder Erik
Sparres (S. 9) reg., deltog från 1701
i spanska tronföljdskriget under
fälttågen i Flandern och vid Rhen och
Mosel samt utnämndes 1706 till
kapten. Följ, år begav han sig till sv.
armén i Sachsen, var med i det ryska
fälttåget och blev 1708 löjtnant vid
livdragonerna. Han deltog med
utmärkelse i slaget vid Holowczin,
utnämndes 1709 till kapten vid
Närke-Värmlands reg. och var trots en
svårartad blessyr med i slaget vid Poltava.
Han medföljde Karl XII till Bender
och utarbetade där tills, med
Corne-lius Loos och kapten Gyllenskepp ett
exercisreglemente (nu i Krigsarkivet).
I jan. 1710 företog S. jämte dessa
officerare en studieresa till
Konstanti-nopel, Egypten och Mindre Asien (se
Cornelius Loos, bd 5 s. 72). Han blev
följ, år kapten vid Livgardet och
besökte det turkiska lägret vid Prut,
över vilket han upprättade flera
kartor. S. var med i kalabaliken vid
Bender 1713 och utsattes efter denna för
en omänsklig behandling av turkarna,
tills han efter nio dygn friköptes. År
1714 anställdes han vid konung
Sta-nislaws garde, medföljde denne på
resan från Bender till Zweibrücken
och sändes därefter av honom först
till Paris och därpå till Stralsund.
Här sammanträffade S. med Karl
XII. Han deltog i slaget på Rügen
och i försvaret av Stralsund 1715.
Efter fästningens kapitulation blev
han som fånge förd till Spandau.
Därifrån flydde han genom Sachsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
