Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spole, Anders - Spong, Berit - Spongberg, se även Spångberg - Spongberg, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spong
153
Spongberg
tade univ. i Lund installerades han
där 1668. Med statsbidrag grundade
han i Lund Sveriges första
observato-rium, färdigt 1672. Vid danskarnas
infall i Skåne 1676 erhöll S. av Karl
XI uppdrag inom fortifikationen och
kunskapartjänsten. Bl. a. förstärkte
han befästningarna kring Jönköpings
slott. Han deltog i slaget vid
Landskrona 1677. Karl XI erbjöd honom
frälsefrihet för de frälsegårdar han
kunde förvärva samt fullmakt å
häradshövdingtjänsten i Sunnerbo,
varav han dock aldrig kom att uppbära
räntan. S. ägde Stora Spånhult i
Ban-arps skn och köpte 1677 Möckeläng i
Byarums skn, där han bosatte sig
efter kriget. År 1679 blev han prof, i
astronomi vid Uppsala univ., varmed
även förenades
undervisningsskyldig-het i matematik, geografi, navigation
och fortifikation; han innehade denna
tjänst till sin död. — I Uppsala lät S.
bygga ett observatorium (förstört vid
branden 1702), försett med den av
honom själv konstruerade 32 fot
långa tub han använt i Lund.
Under S:s presidium ventilerades i
Uppsala 48 avh., därav 20
astronomiska eller matematiska, de flesta
elementära. Sex avh. med karaktär
av läroböcker torde S. själv ha
författat, därav tre matematiska.
De astronomiska läroböckerna
försvara en modifierad geocentrisk
uppfattning gentemot den kopernikanska.
■—■ En geografisk insats gjorde S.
genom att bestämma latitud för 55
platser i Sverige, i några fall även
longi-tud. År 1695 företog S. tills, med J.
Bilberg på uppdrag av Karl XI en
resa till övre Norrbotten bl. a. för
att genom solhöjdsobservationer söka
fastställa jordaxelns lutning samt att
astronomiskt bestämma Torneås
geografiska ort; de för tiden svåra
mätningarna utfördes dock med
otillräcklig noggrannhet. — År 1686 erhöll
S. privilegium att utgiva almanackor
och genomdrev samtidigt en
förordning att inga från utländskt språk
översatta almanackor fingo utgivas
utan granskning av honom själv eller
annan prof. Hans egna almanackor
för åren 1662—65 och 1671—99
innehålla sedvanliga astrologiska och
meteorologiska profetior. Han medgav
själv att detta var en eftergift för
tidens smak och varnade för
astrolo-gisk vidskepelse i dess grövsta former.
■— Gift 1669 med Martha Lindelia.
Deras båda söner adlades 1715 med
namnet Rosenborg. — Litt.: biografi
av N. V. E. Nordenmark i Vet. akad:s
årsbok 1931; P. Wilstadius, ”A. S.
Hans självbiografiska anteckningar
med inledning och kommentar” (i
Småländska hembygdsböcker, XII,
1946). C. Lt
Spong, Berit Gustava Frideborg,
författarinna, f. 5 febr. 1895 i
Vinnerstads skn, Östergötl. län.
Föräldrar: byggmästaren Carl Oscar S. och
Anna Fredrika Gustafsson. — S. tog
studentex. 1916 samt blev fil. kand.
1920 och fil. mag. 1924, allt i
Uppsala. Åren 1921—25 tjänstgjorde hon
som lärarinna vid olika flickläroverk
och realskolor. Efter sitt giftermål har
hon varit bosatt i Örebro 1926—39,
i Strängnäs 1939—49, i Linköping
1949—52 och därefter på Tjälvesta
säteri i Närke. ■—■ S:s författarskap
skildrar med stilsäker, detaljrik
realism mellansvenska provinsmiljöer,
huvudsakligen från Östergötland.
Formellt anknyter hon till nittiotalets
författare, vilket framgår redan i
debutboken ”Högsal och örtagård”
(dikter; 1924) samt de följande
samlingarna ”Lärkornas land” (1929)
och ”Dam med parasoll” (1937). En
lugn, bred episk ton utmärker S:s
prosaberättelser, av vilka hennes
noveller finns samlade i volymerna ”1
Östergyllen” (1926),
”Kungsbuket-ten” (1928) och ”Slottet på
rullgardinen” (1934). Sin främsta insats har
hon emellertid gjort med några
romaner: allmogeberättelsen ”Spelet på
Härnevi” (1938) samt ”Nävervisan”
(1942) och ”Svarta tavlan” (1946),
där en kvinnas utvecklingshistoria
skildras mot bakgrunden av
klassförskjutningen i sv. samhällsliv. Till de
två senare anknyter ”Sjövinkel”
(1949), en uppmärksammad
nyckelroman i småstadsmiljö. S. har bl. a.
även utgivit den kulturhistoriskt
intressanta landskapsskildringen ”Sju år
Berit Spong.
i Närke” (1935). — Gift 1925 med
lektorn Bertil Axelsson Malmrot. —
Litt.: S. Linder, ”B. S.” (Ord och
Bild 1938). W. F.
Spongberg, se även Spångberg.
Spongberg, Johan, klassisk
filolog, f. 21 aug. 1800 i Stockholm, f
Johan Spongberg.
25 april 1888 i Uppsala. Föräldrar:
handlanden Paul Johan S. och Anna
Katarina Åberg. •—- Efter skolgång i
Stockholm blev S. student i Uppsala
1816 och efter flera avbrott i
studierna fil. kand, och fil. mag. där 1830.
Efter ny disp. 1833 blev han docent
där i arkeologi och efter en
studieresa i Tyskland 1833-—34, fortsatt
speciminering 1834—35 och
privatlärartjänst hos överståthållaren J. W.
Sprengtporten, e. o. adjunkt i
grekiska språket och litteraturen 1837.
Han vikarierade som lektor i
Stockholm 1840 och som prof, i Uppsala
1842, fick sistn. år den av J. O.
Höijer donerade adjunkturen i
grekiska, blev 1848 e. o. prof, i grekisk
litt. och arkeologi samt utnämndes
1853 till prof, i grekiska litt. efter
V. F. Palmblad. År 1874 avgick han
med pension efter att i flera år ha
varit tjänstledig för en ögonsjukdom,
som ledde till nedsatt syn. — S., som
bl. a. studerat hos Gottfried
Her-mann, var en beläst och lärd man i
gammal mening, med krav på
kunskap i litt., grammatik och även
metrik, men han saknade intresse för nya
strömningar inom sin vetenskap. Som
lärare och föreläsare var han högt
uppburen och satte djupa spår genom
sin lärdom, sin förnäma form och
sin entusiasm för det grekiska arvet.
Prosan tolkade han och
kommenterade mest på latin, och poesien
översattes metriskt till svenska. Under
sina adjunktsår tolkade han mycken
grekisk litteratur, om vilken han
senare föreläste. Aischylos och Pindaros
översatte han nästan fullständigt,
So-fokles, Euripides och Aristofanes
delvis. Hans arbeten finnas bevarade i
Uppsala univ.-bibi. Publicerad är
hans tolkning av Sofokles’ ”Ajas” (i
två rektorsprogram från 1866). Den
har genom sin stränga stil och sitt
ordval övat inflytande på övers, fram
till våra dagar, trots dess försök att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
