Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Sprengtporten, Jakob Magnus - 3. Sprengtporten, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sprengtporten
156
Sprengtporten
nungen knappast utan S:s stöd i
Finland vågat företa en statskupp. —
Endast motvilligt mottog S. befälet över
Gardet, då hovliv icke var i hans
smak. Efter Ehrensvärds död utbad
han sig överbefälet i Finland, men
detta beviljades ej. Däremot fick han
i dec. s. å. direktionen över finska
fästningsbyggnaden och avgav
dessei-ner till Sveaborgs och Svartholms
avslutande. S. var missnöjd med den
nya regeringsformen och med
konungens politik, och detta missnöje
ökades genom misstanken att man
sökte förringa hans roll i revolutionen.
I abbé Michelessis och kanslirådet
La-gerbrings berättelse om revolutionen,
som utkom 1773 och spriddes över
hela Europa, betecknades nämligen
S:s andel såsom snöpligt misslyckad.
S. avkrävde abbén förklaring och
fick veta, att konungen själv godkänt
berättelsen. S. begärde då antingen
laga undersökning av sitt förhållande
under revolutionen eller avsked, men
försonades med konungen. Under det
kritiska läget vårvintern 1773
anmodades S. att överta befälet i Finland.
Då S. i krigskonseljen framlade sina
förslag rörande försvaret antogos
dessa endast delvis, varför han
förklarade sig icke kunna mottaga
uppdraget. Däremot åtog han sig att
fortfarande leda fästningsbyggnaden och
erbjöd sig även att dämpa
bonde-oroligheterna vid gränsen, vilket också
lyckades. Då emellertid konungen
inskränkt S:s rättigheter i direktionen
över fästningsbyggnaden och
dessutom Gardet intrigerade mot S.,
inlämnade denne 1774 sin
avskedsansökan, i vilken han förebrådde
konungen för orättvisa och otacksamhet.
Konungen sökte övertala honom att
åtminstone kvarstå som
generallöjtnant i armén och i direktionen för
fästningsbyggnaden, men S. var
oböjlig. Avskedet beviljades med laglig
pension av 2 000 daler smt årligen
samt en särskild pension på 30 000
daler smt årligen. Resten av sitt liv
tillbragte han på sin egendom vid
Biskopsudden på Djurgården.
Trakasserier med S. 3 och grämelse över
misstaget att ha hjälpt Gustav III till
enväldet bidrogo att förbittra S:s sista
levnadsår. S. författade mot slutet av
sitt liv sitt ”testamente” till Gustav
III, vari han än en gång uppdrog
riktlinjerna för rikets försvar,
varnande för följderna av den politik
konungen slagit in på och det missnöje,
som allmänt rådde i riket. S:s
”Minnesanteckningar” äro utgivna av H.
Schück i ”Svenska memoarer och
brev” (8, 1904). — S. var en
ovanlig begåvning och en helgjuten
karaktär. Han erhöll Serafimerorden 1778.
— Ogift. Litt.: G. Suolahti, ”S:s
statskupp” (sv. övers. 1919). E. B-k
Göran Sprengtporten. Målning av okänd konstnär (Gripsholm).
3. Sprengtporten, Georg
(Göran) Magnus, greve, arméofficer,
politiker, f. 16 aug. 1740 på
Gammel-backa i Borgå landsförs., Finland, f
13 okt. 1819 i S:t Petersburg.
Föräldrar: majoren Magnus Wilhelm
Sprengtport och Elsa Catharina
Ulf-sparre af Broxvik. Halvbror till S.
1 och S. 2. —■ S. var elev vid
Adolf Fredriks kadettskola i
Stockholm 1752—56 och blev löjtnant
1757; han anses ha visat böjelse för
hasardspel, dueller och utsvävningar.
Modern förmådde Augustin
Ehren-svärd att anta honom till elev på
Sveaborg. Genom Ehrensvärds och
halvbrodern Jakob Magnus’ (S. 2)
inverkan väcktes S:s håg för
allvarliga studier. Som Ehrensvärds
adjutant under pommerska kriget
inhämtade han sina första krigserfarenheter,
sårades 1759 och råkade följ, år i
fångenskap. Han utlöstes 1761 och
följde en tid ryska armén men
inträdde därpå i halvbroderns frikår
och utmärkte sig som en av dess bästa
officerare, bl. a. vid Malchin, där han
sårades svårt. Efter freden bodde han
från 1763 hos sin mor på
Gammel-backa gård, där han idkade flitiga
studier i krigsvetenskaperna. Han
biträdde 1766 års försvarskommission
med rekognosceringsarbeten. Först
1770 fick S. ord. tjänst som major
vid Lätta dragonerna i Finland. Han
biträdde S. 2 vid revolutionen 1772
men ådrog sig snart dennes
misstroende. Av breven till denne framgår,
att S. redan 1773 ändrat inställning
till konungen och den nyss
genomförda revolutionen. ■—• Efter S. 2:s
till-bakaträdande 1774, som S. förgäves
sökte hindra, fick S. s. å. som överste
befälet över Lätta dragonerna, vilka
till större delen voro förlagda i
Finland, och 1775 över försvaret i
Savo-lax; genom dettas förenande under ett
befäl uppkom Savolaxbrigaden. S. var
missnöjd över kommenderingen men
intog snart såväl civilt som militärt
en ledande ställning i Savolax. Hans
trupper voro synnerligen välutbildade
och välutrustade. S. uppsatte ett
reglemente för lätta trupper, skaffade bri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
