Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Sprengtporten, Wilhelm - 2. Sprengtporten, Jakob Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sprengtporten
155
Sprengtporten
fimerriddare 1794. — S:s främsta
insats som diplomat var att han 1772
kraftigt bidrog till att avveckla det
spända förhållande, som uppkommit
genom Danmarks rustningar. Inför
kriget med Ryssland fick S. 1787
order att fortfarande arbeta för
vänskap med Danmark. Han sökte även
att med engelsk hjälp åstadkomma
en dansk-sv. allians men misslyckades
liksom konungen själv. S:s
utnämning till ambassadör torde ha varit en
manöver av Gustav III för att dölja
det dåliga resultatet av dennes danska
resa. S. torde ha varit fullt lojal
mot konungen, vilken dock hellre
använde andra och yngre kunskapare.
Ären 1784—89 innehade således bitr,
ministern G. d’Albedyhll i realiteten
den betydelsefullare ställningen vid
ambassaden. I Köpenhamn möttes S.
av en allmän uppskattning för sin
danskvänlighet. Hans jordfästning
utformades till en manifestation för
sv.-dansk samhörighet. Till sin läggning
var S. något misstänksam, pedantisk
och gärna högdragen. — Gift 1) 1758
med grevinnan Ulrika Charlotta
Taube, t 1780; 2) 1792 med
grevinnan Sophia Lovisa Mörner af
Mor-landa. — Litt.: B. Lesch, ”Ett
skandinavismens förebud i Danmark. J.
W. S:s sista färd” (Nordisk tidskr.
1945). E. B-k
2. Sprengtporten,/ a k o b M a
g-n u s, friherre, arméofficer, f. 1727 i
Borgå landsförs., Nylands län,
Finland, f 2 april 1786 på Biskopsudden,
Stockholm. Bror till S. 1. ■— S. blev
volontär vid fortifikationen 1739,
tilllika underofficer vid Livgardet 1743,
fortifikationsadjutant 1751, fänrik vid
Livgardet 1753, kapten vid
fortifikationen 1755, informationskapten vid
Livgardet 1757, överadjutant hos
Axel von Fersen s. å., major i armén
1759, överstelöjtnant vid Livreg. till
häst 1762, vid Gula husarreg. s. å.
och vid Livdragonreg. 1767, överste
för Nylands och Tavastehus läns
dra-gonreg. jämte Karelska skvadronen
1769, generallöjtnant 1772 och
överste för Livgardet s. å. Han tog
avsked 1774. Är 1776 upphöjdes han
i friherrligt stånd. ■— S. förkovrade
sig till en början främst i
fortifika-tionsvetenskapen; han arbetade 1744
vid Lovisa, 1747 i Tavastehus och
1748—50 i Helsingfors hos Augustin
Ehrensvärd, vilken skaffade honom
plats vid Adolf Fredriks särskilda
fortifikationskontor. År 1752
åtföljde han konungen på dennes resa i
Finland och avritade skärgården
Stockholm—Sveaborg samt olika ur
försvarssynpunkt viktiga platser i
Finland. Under pommerska kriget 1757
■—62 visade S. i talrika strider prov
på tapperhet och militär begåvning.
Under de följ, åren tog S. verksam
del i politiken; han invaldes i den
1766 tillsatta fästningskommissionen
och tillhörde 1769—70 och 1771—72
sekreta utskottet som en av hattarnas
främsta krafter. S. är auktor till
för-svarskommissionens slutliga
betänkande av 5 nov. 1767, vilket blev
grundläggande för försvarsdiskussionen
rörande Finland fram till kriget 1808—
09. —• S:s namn är främst förknippat
med Gustav III:s revolution 1772.
I dec. 1771 bildades på S:s initiativ
den rojalistiska klubben Svenska
botten. Efter att i början av 1772 ha
gjort upp flera revolutionsplaner, som
förkastats av konungen, utarbetade S.
i febr, den slutgiltiga planen, till
vilken Gustav i maj gav sitt bifall. En
revolt under S:s ledning skulle ske
med hjälp av garnisonen på Sveaborg
och Lätta dragonerna i Borgå,
varefter finländska trupper skulle
landstiga i Erstavik och tills, med
officerare och borgare i Stockholm
påtvinga ständerna en ny regeringsform.
Den 29 juli avsändes S. till Finland
under förevändning att där undersöka
ett rapporterat missnöje över saltbrist.
Jakob Magnus Sprengtporten. Målning av J. Björck efter G. Lundberg (Gripsholm).
Han var väl medveten om planens
äventyrlighet och om att konungen
vidtagit mått och steg för att rädda
sig på hans bekostnad om kuppen
skulle misslyckas. Den 4 aug. ankom
han till sitt boställe Raseborg i
Finland och fann, att planen blivit mer
eller mindre känd. Kallblodigt och
skickligt fullföljde emellertid S. sin
uppgift. Sedan Sveaborg och
Helsingfors besatts utan motstånd, säkrades
revolutionen ute i landsbygden, en del
av armén mobiliserades och
gränsförsvaret stärktes. Den 25 aug. avseglade
S. till Stockholm men tvangs av storm
att återvända och nåddes samma dag
av nyheten om revolutionen i
Stockholm. Den 7 sept. mottogs han i
Stockholm av konungen, vilken
hälsade honom som sin och rikets befriare
och för öppen front dubbade honom
till kommendör av Svärdsordens stora
kors, tilldelade honom chefskapet för
Gardet och befordrade honom till
ge-nerallöj tnant. Ehuru revolutionen
slutligen genomförts av konungen
själv, bör S. tillskrivas
huvudförtjänsten av att den lyckades, emedan
ko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
