Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Sprengtporten, Jacob Wilhelm - Sprinchorn, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sprlnchorn
158
Sprinchorn
Jacob Wilhelm Sprengtporten. Målning
(detalj) av J. G. Sandberg 1839 (Rådhuset,
Stockholm).
generallöjtnant 1858 och erhöll
avsked ur krigstjänsten 1863. -—■ Är
1825 blev S. överstekammarjunkare,
och 1827 utnämndes han till
överhov-jägmästare. Han blev 1828 chef för
det nyinrättade Skogsinst., sedan han
som kommittéled. deltagit i
utarbetandet av stadgar för inst. och
instruktion för jägeristaten. Han deltog 1830
i Sv. jägarförb:s stiftande och var
ordf, där 1830—39 och 1845—46.
Är 1830 utsågs han till
överståthållare i Stockholm, i vilken egenskap
han gav prov på framstående
admini-strationsförmåga och samtidigt
tillvann sig huvudstadsbefolkningens
tillgivenhet. Karl XIV Johan blev
däremot förbittrad på honom för hans
liberala inställning, särskilt under
gatuoroligheterna i samband med
domen över Crusenstolpe 1838, då S.
vägrade sätta hårt mot hårt. Hans
humana uppträdande och hans lugn,
som livligt applåderades i den liberala
pressen, bedömdes av hans
motståndare som slapphet och efterlåtenhet.
Han begärde då avsked från samtliga
ämbeten och drog sig tillbaka till sin
egendom Sparreholm i Södermanland.
Vid avskedet från Stockholm erhöll
han av magistraten och borgarna en
guldmedalj med sin bild. År 1844
skyndade Oscar I att återinsätta den
omtyckte S. som överståthållare. I
samband med marsoroligheterna 1848
återupprepades händelseförloppet från
1838, och S. begärde avsked. Någon
allvarlig motsättning till Oscar I
rådde dock ej, och 1849 blev S.
sera-fimerriddare. — Under den långa
perioden 1823—74 bevistade S.
samtliga riksdagar, från 1866 som led.
av Första K. Hans politiska
inställning var moderat liberal. Han
arbetade själv aktivt för en
representationsreform. I ”Tankar i
representationsfrågan” (1839) framlade han
förslag om en tvåkammarriksdag,
bil
dad av valda repr. från fem stånd,
och senare understödde han De Geers
reformförslag. Talför och arbetsam
var han dessutom särskilt verksam i
järnvägsfrågan. Han var led. av
Södermani. läns landsting 1863—74.
Bland S:s mångahanda intressen
fanns även ett litterärt; 1855 utgav
han anonymt diktsamlingen ”Vittra
tidsfördrif” (2:a uppl. 1872). Vidare
publicerade han bl. a. ”Om skogsvård
och skogslagstiftning” (1855, 2:a
uppl. 1873) och ”Betraktelser öfver
åtskilliga statsekonomiska ämnen”
(1860). På Sparreholm, där han
till-bragte sina sista år, hade han ett bibi,
om c:a 5 000 volymer, ett
myntkabinett och en manuskriptsamling. Han
var en intresserad jordbrukare och
trädgårdsodlare samt var en tid ordf,
i Sv. trädgårdsfören. Vid sin död
efterlämnade han en förmögenhet om
1,2 mill. kr. Han var den siste av
sin ätt. — S. blev led. av
Krigs-vet. akad. 1827 och av Vet. akad.
1848 samt hedersled, av
Lantbruks-akad. 1837 och av Konstakad. 1845.
—• Gift 1825 med grevinnan Ulrika
Wilhelmina Brahe. ■—• Litt.: biografi
av H. Wieselgren i ”Ur vår samtid”
(1880), av N. v. D. i Personhist.
tid-skr. 1900. F. M., Abg
Sprinchorn, släkt, sannolikt av
tyskt ursprung. Dess äldste kände
medl., Hans S. (f. omkring 1660, f
1715), inflyttade från Livland till
Sverige, blev i början av 1690-talet
guldsmed i Göteborg och var från
1703 ålderman i guldsmedsämbetet
där. Hans son, kopparslagaren i
Örebro Martin Ulrik S. (f. 1710, f 1762),
var far till inspektören vid Lessebo
bruk Hans Adolf S. (f. 1741, J 1816),
knapp- och snörmakaren i Örebro
Erik S. (f. 1750, f 1784) samt
tullinspektören där Carl S. (f. 1754, f
1824). •—• Från en äldre sonson till
Hans Adolf S. härstammar i andra
led konstnären Carl S. (f. 1887),
som från hemorten Broby i Skåne
utflyttat till Förenta staterna (bosatt i
New York), där han är verksam som
målare. — En yngre sonson till Hans
Adolf S., bagaren Carl Johan S. (f.
1827, J 1900), var far till
skolmannen Carl S. (f. 1851, f 1927).
Denne, som blev fil. dr i Lund 1879,
var docent i sv. historia vid Lunds
univ. 1879—82, blev sistn. år lektor
vid läroverket i Växjö samt var
rektor vid läroverket i Visby 1884—86,
vid Katedralskolan i Lund 1886—
1906 och vid Högre allm. läroverket
i Malmö 1906—-17. Han var en
energisk och kraftfull skolchef och vann
anseende som framstående pedagog.
Personligen en allvarsman av stor
samvetsgrannhet och plikttrohet,
syntes han traditionellt bunden vid den
klassiska skolans autokratiska rektors-
stil men tillhörde i övrigt närmast
framstegsmännen på skolans fält, var
livligt intresserad för
lärarutbildningens problem och ivrade för en mera
praktisk målsättning av
undervisningen. Han var stadsfullmäktig i Lund
1889—1906, tillhörde Malmöh. läns
landsting 1898—1906 samt var led.
av 1890 års skollagskommitté. Hans
drsavh. ”Kolonien Nya Sveriges
historia” (1878) följdes senare av flera
smärre studier i sv. kolonialhistoria.
Bland hans övriga skrifter må nämnas
biografin ”John Norcross” (1920)
samt ”Malmöhus läns
hushållningssällskaps historia” (1922). Han utgav
också handböcker i sv. och dansk
vitterhet och redigerade
minnesskriften ”När vi gingo i Lunds
katedralskola” (1926). — En son till Carl S.
är förste byråsekr. i Skolöverstyr.
Einar S. (f. 1898). •— Erik S:s
sonson, bruksförvaltaren, sedermera
kamreraren Ludvig S. (f. 1827, f 1892),
var far till dir. vid Göteborg-Borås
och Borås-Alvesta järnvägar, majoren
i Väg- och vattenbyggnadskåren Carl
S. (f. 1863, f 1933), även verksam
som kommunalman i Göteborg, samt
skulptrisen Gerda S. (f. 1871, f
1951), som efter studier vid
Konstakad. 1893—1900 och utomlands
varit verksam i Stockholm. Bland
hennes verk må nämnas statyerna
”Peri” (1899, belönad med
Konstakad^ hertigl. medalj), ”Cleopatra”
(1900, belönad med Konstakad :s
kungl. medalj) samt ”Carl Linnæus”
(efter modell från 1907,
framställande Linné som ung, rest i
Stenbro-hult 1948). I övrigt omfattar hennes
produktion huvudsakligen statyetter
(bland dem ”Danse sacrée”, 1913,
på Mårbacka), karakteristiska för
sekelskiftets impressionistiska
småskulp-tur, porträttreliefer i brons samt
konsthantverksföremål i fajans. Hon
är representerad i Nat. mus. och
Trelleborgs mus. — Den ovan
nämnde tullinspektören Carl S. var far till
legationspredikanten vid sv.
beskickningen i Konstantinopel, sedermera
kyrkoherden i Sunnersbergs pastorat
Gustaf S. (f. 1780, J 1823), som var
fältprost vid armén under tyska och
norska fälttågen 1813 och 1814 samt
bl. a. utgivit ”Osmanernas historia”
(1, 1816). En bror till honom var
hovapotekaren Carl Ulrik S. (f.
1787, f 1841), som var livligt
verksam för den farcaceutiska
undervisningens ordnande i Sverige och en
av de främsta initiativtagarna till
Farmaceutiska inst:s inrättande på
1830-talet. Han var far till
hovapotekaren Carl S. (f. 1814, J 1865),
båda innehavare av apoteket Lejonet
i Stockholm, den förre från 1812,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
