Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sprinchorn, släkt - Springer, Christoffer - Spånberg, släkt - 1. Spånberg, Johan Wilhelm - 2. Spånberg, Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Springer
159
Spånberg
den senare från 1841, och högt
betrodda inom sin kår, bl. a. ordf, i
Apotekarsocieteten, den förre 1834—
36, den senare 1856—63. T. D.
Springer, Christoffer,
köpman, politiker, f. 7 juni 1704 i
Stockholm, f 9 aug. 1788 i London.
Föräldrar: hovrättsadvokaten Christoffer
S. och Anna Sofia Sahlberg. — S.
blev grosshandlare i Stockholm 1733.
Han framträdde i juni 1743 under
den upprörda riksdagen 1742-—43
mot hattchefen Thomas Plomgren,
med vilken han tidigare märkligt nog
synes ha varit lierad. Stödd på
framför allt kramhandlarna och
hantverkarna riktade S. vid sammankomster
inför magistraten häftiga angrepp mot
Plomgren och dennes partivän
Kier-man för deras uppträdande som
riksdagsmän. S:s teoretiska grundval har
kallats principalatsläran, beroende på
att S. hävdade ”principalernas”,
d. v. s. väljarnas, rätt att avsätta en
riksdagsfullmäktig, som förverkat
deras förtroende. Detta var enligt S.
fallet med Plomgren, som vägrat göra
reda för sin hållning i t. ex.
tron-följdsfrågan. S. nådde så mycket, att
Plomgren av sekreta utskottet, där
mössorna hade majoriteten, för en tid
utestängdes från dess förhandlingar.
S:s aktion sattes troligen i gång i
samråd med mösscheferna,
framförallt Samuel Åkerhielm, och engelske
ministern Guy Dickens. Målet,
nämligen att eliminera Plomgren, nåddes
i stort sett ej. Striden fortsatte efter
riksdagen. S. begärde hos
slottskansliet, att Plomgren skulle åtalas av
stadsfiskalen; Plomgren och Kierman
stämde å sin sida S. för ärekränkning,
vilket ledde till en tids fängelsestraff
för denne. Under påtryckning av K.
M:t ingicks dock en föga ärligt
menad förlikning 1745. Under riksdagen
1746—47 var S. en av de flitigaste
utdelarna av ryska och engelska
pengar, deltog i mösschefernas
förhandlingar med Guy Dickens och ryske
ministern von Korff och gynnades
med leveranser av rysk spannmål. Då
hattarna 1747 inledde sin
rensnings-aktion, greps S. omedelbart på
befallning av sekreta utskottet, ställdes
inför en särskild kommission och
dömdes av denna till livstids fängelse på
Karlstens fästning (nov. 1747). Några
dagar före domens avkunnande
lyckades han dock rymma och gömma sig
i engelska ministerhotellet. Under hot
om våld tvingade sv. regeringen Guy
Dickens att utlämna S., vilken affär
väckte ett oerhört uppseende och
ledde till ytterligare försämrade
förbindelser mellan Sverige och England.
Genom ännu en djärv flykt undkom
S. i öppen båt från Karlsten (1752)
och uppehöll sig sedan ett par år i
Ryssland under namnet Sperat. Av
fruktan för att bli utlämnad till
Sverige begav han sig 1754 till England
och fick som f. d. engelsk agent en
årlig pension. I början av 1760-talet
var han mellanhand mellan det
engelska kabinettet och de sv. mössorna.
Som medl. av sv. förs, i London
gjorde han sig bemärkt som ledare för
den fattigare befolkningens
opposition mot sv. ministern G. von Nolcken
och de förmögna grosshandlarna.
Efter hand synes han ha försonats med
sina motståndare och dog i London
som en högt aktad led. av sv.
kolonien utan att ha återsett sitt
fosterland. — Gift 1737 med Christina
Tottie. — Litt.: T. Höjer, ”C. S.
och principalatsfrågan vid 1742—43
års riksdag”, (i ”Studier och
handlingar rörande Stockholms historia”,
I, 1938). T. H.
Spånberg, släkt från Barnarps skn,
Jönköp. län, vars äldste kände medl.
hammarsmeden Sven Jönsson (f.
omkr. 1617, f 1702) hade sonen
fak-toripipsmeden och kyrkovärden Sven
Svensson (f. omkr. 1650, f 1726).
Dennes ende son faktorismedsmästaren
Jonas Svensson (f. 1694, f 1767)
antog namnet Spånberg efter
fädernegården Lilla Spånhult i Barnarp,
vilken gård alltjämt är i släktens ägo.
Han hade sonen faktorismeden Jöns
S. (f. 1725, f 1805), som blev far till
faktorismeden Sven S. (f. 1758, f
1802). Från den sistnämndes son
mästersmeden Jonas S. (f. 1787, f
1845) härstamma alla nedan nämnda
medlemmar av släkten. Hans äldre
son, godsägaren på Lilla Spånhult
Sven Johan S. (f. 1814, f 1874), blev
far till bruksägarna Johan Wilhelm
S. (S. 1) och Emil S. (S. 2). Söner
till S. 1 voro ingenjören Claes Johan
Vilhelm S. (f. 1868, f 1912) och
bruksägaren Sven Gunnar S. (f. 1872,
f 1938), vilkens son är Jonas Casimir
S. (f. 1908), verkst. dir. i ab.
Ankarsrums bruk. A. M-s.
1. Spånberg, Johan Wilhelm,
bruksägare, f. 31 aug. 1843 på Lilla
Spånhult i Barnarps skn, Jönköp. län,
f 17 aug. 1903 därstädes. Föräldrar:
godsägaren Sven Johan S. och
Christina Margareta Johannisdotter. ■— S.
övertog 1864 efter fadern gården Lilla
Spånhult, där han liksom denne
bedrev ej blott lantbruk utan även
plåt-smidesindustri; dessutom gjorde han
affärer med gjutgods och anlade på
1870-talet en trämassefabrik. Snart
behövde han större verkstäder och
även ett eget gjuteri. Är 1877 anlade
han tills, med sin broder Emil S.
(S. 2) ett stort gjuteri i
Norrahammar, Norrahammars bruk, vilket de
gemensamt skötte; tillverkningen
utgjordes huvudsakligen av gjutgods
och lantbruksredskap. Efter hand kom
bruket att utvecklas till ett stort och
Johan Wilhelm Spånberg.
ansett företag. —• S. ägnade ett
energiskt arbete åt jordbruket på sina
gårdar Spånhult och Flahult, och han
togs flitigt i anspråk för allmänna
värv. Han gjorde en betydande insats
i Jönköp. läns hushållningssällskap,
där han bl. a. var led. av
förvaltningsutskottet från 1887, v. ordf. 1900—01
och ordf, från 1902; dess stora
guldmedalj erhöll han 1903. S. var en
framgångsrik mossodlare, och han
stödde Sv. mosskulturfören:s
verksamhet bl. a. genom att 1891 på Flahult
upplåta ett större område till
för-söksfält. Fören :s styr, tillhörde han
från 1886 till sin död. Ett stort
intresse visade han även för
egnahems-idén, som han främjade vid
Norrahammar. S. var led. av Första K.
1883—92 och av Andra K. 1900—02
samt tillhörde bl. a. 1900 och 1901
särskilt utskott för fråga om
olycks-fallsersättning åt arbetare. Ären 1872
—73 och 1879 var han landstingsman.
—- Gift 1866 med Emilia (Emelie)
Fredrika Gustaf va Andrée. — Litt.:
biografi av Hj. von Feilitzen i Sv.
mosskulturfören:s tidskr. 1903. S. L.
2. Spånberg, Carl Emil
Bernhard, bruksägare, f. 22 april 1852 på
Lilla Spånhult i Barnarps skn,
Jönköp. län, f 30 aug. 1931 på
Norrahammars bruk, samma skn och län.
Bror till S. 1. •— S. blev underlöjtnant
vid Jönköpings reg. 1873 och löjtnant
1878 samt erhöll avsked 1887. Tills,
med sin broder Johan Wilhelm S.
(S. 1) anlade han 1877
Norrahammars bruk, där tillverkning av
gjutgods, lantbruksredskap m. m. ägde
rum. S. var chef för bruket (från
1903 ab.) till 1918, då aktierna
inköptes av Husqvarna vapenfabriks
ab. Han bodde kvar i Norrahammar
till sin död. S. gjorde betydande
insatser på jordbruksområdet. Han var
led. av Jönköp. läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott från 1890
samt sällskapets v. ordf. 1914—22 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
