Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadling, Jonas - 1. Staël von Holstein, Jakob - 2. Staël von Holstein, Georg Bogislaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staél von Holstein
171
Stael von Holstein
dets sångbok ”Psalmisten” (1880);
flera av de populäraste sångerna däri
skrev han själv. År 1890 lämnade han
samfundet; han var dock även i
fortsättningen starkt religiös, påverkad
bl. a. av Tolstoj, om vilken han utgav
skriften ”Tolstoyana” (1906). — Åren
1890—1913 medarbetade S. i
Aftonbladet. Han var också en uppskattad
föreläsare, verksam bl. a. inom
Folk-bildningsförb. 1903—25, och en
synnerligen flitig skriftställare. Han blev
nu framför allt uppmärksammad på
grund av sin beresthet och sitt
etnologiska kunnande. Bl. a. företog han
resor i Ryssland och skildrade detta
land i flera böcker. Nödåret 1892
stödde han ss. ombud för amerikanska
fiiantroper Tolstojs hjälparbete, och
1898 deltog han i en expedition till
Sibirien på jakt efter upplysningar
om Andrées öde. Bland S:s etnolo-
Jonas Stadling.
giska arbeten kan nämnas
”Shamanis-men i norra Asien” (1912). ■—■ S:s
främsta intresse torde dock ha varit
de omkring sekelskiftet aktuella
norrlandsfrågorna, vilka han behandlade
i flera reportage till Aftonbladet och
i ett par böcker. Ss. sekr. i Centrala
nödhjälpskommittén 1902—03 var
han en av initiativtagarna till
inrättandet av arbetsstugor
(folkskoleinter-nat för fattiga barn från glest
bebyggda trakter) i Norrbotten. — S. utgav
även några skönlitterära skrifter samt
självbiografin ”Minnen vid slutet av
vägen” (1930). — Gift 1878 med
Anna Lovisa Eklöf. U. D.
1. Stael von Holstein, Jakob,
krigare (före 1674 Stahl eller Stael}
f. 28 maj 1628 i Pernau, f 1 okt. 1679
troligen i Estland. Föräldrar:
borgmästaren i Pernau Mattias S. och
Elisabet Hartwich till Teriverden. S., som
naturaliserades som sv. adelsman
1652, gick i sv. krigstjänst som
volontär vid artilleriet. Han övergick
snart till infanteriet, var vid slutet av
1650-talet överstelöjtnant vid
Upplands reg. och deltog i striderna i
Polen och Danmark. År 1660 utnämndes
han till överste för artilleriet i
Livland, Estland och Ingermanland och
fick därjämte som
generalkvartermästare överinseendet över
fortifikations-verket i dessa landsändar. Hans digra
brevväxling med Krigskollegiet under
dessa år vittnar om det omfattande
arbete han nedlade på att stärka det
sv. väldets ömtåliga östgräns.
Upprepade gånger kom han även i tvist med
myndigheterna för sitt självrådiga
uppträdande. Han blev ståthållare på
Reval 1673. År 1674 utnämndes S.
efter Johan Wärnschiöld till krigsråd
och generalkvartermästare (chef för
fortifikationsstaten i Krigskollegiet).
Den sistn. befattningen synes han
emellertid aldrig ha tillträtt utan
erhöll i stället som generalmajor befälet
över artilleriet i Pommern, dit han
avreste 1675. För motgångarna under
kriget fick S., troligen oberättigat,
uppbära en del av skulden, varför han
hemkallades och tilldelades ett befäl
först i Skåne, sedan vid västgränsen
under Magnus Gabriel De la Gardie.
Är 1678 var han emellertid ånyo i
Livland, återfick sina befattningar
som ledare av fortifikationsarbetena i
Östersjöprovinserna och ståthållare på
Revals slott, men mördades följ, år
av generalmajoren friherre Gustaf von
Mengden och dennes son,
överstelöjtnanten friherre Otto Reinhold von
Mengden. I mordsaken fick hans
änka föra en långvarig process innan
Karl XI ingrep till hennes förmån. ■—■
Gift 1664 med friherrinnan Anna
Sofia von Ungern-Sternberg. B. M-n
2. Stael von Holstein, Georg
Bogislaus, friherre, officer,
ämbetsman, f. 6 dec. 1685 troligen i
Narva, j 6 dec. 1763 i Malmö.
Föräldrar: överstelöjtnanten vid
artilleriet Johan S. och Helena Juliana von
der Pahlen. Brorson till S. 1. — S.
blev volontär vid Livgardet 1700,
sergeant vid artilleriet 1701 och
kornett vid Otto Vellingks
ingermanländ-ska dragonreg. s. å. Han utnämndes
1702 till löjtnant och 1703 till
kapten vid Adam Carl De la Gardies
värvade infanterireg. i Livland och
deltog i kriget mot ryssarna i
Östersjöprovinserna. I april 1704 beordrades
han att med sitt reg:s
grenadjärkom-pani genombryta den ryska
beläg-ringsgördeln kring Narva men
kring-rändes och tillfångatogs. S. fördes till
Sibirien och senare till Moskva men
fick i mars 1711 återvända till
Stockholm med ett förslag till utväxling av
vissa ryska och sv. officerare. Efter
hemkomsten sändes han av regeringen
till Karl XII i Bender, där han
utnämndes till major vid Skaraborgs
reg. och utlovades sin innestående lön
från fångenskapstiden. Våren 1712
återvände S. med k. skrivelser till
regeringen. Han nedlade under de följ,
åren ett stort arbete på reg:s
nyrekrytering och utrustning, befordrades
1713 till överstelöjtnant och
medföljde 1715 reg. på nedmarschen till
Skåne. Han fick 1717 överstes namn
och ledde följ, år reg. under fälttåget
mot Norge och belägringen av
Fred-riksten. S., som 1719 förlädes med en
bataljon på Hisingen, deltog i
försvaret av Nya Älfsborg i juli s. å. och
bidrog verksamt till segern genom att
föra ett kanonbatteri över Göta älv
och beskjuta Tordenskjolds eskader
från Arendal. År 1720 erhöll han
avsked från reg. och trädde i hertigens
av Holstein tjänst som generalmajor
och chef för dennes livgarde och blev
s. å. holsteinsk
generalkrigskommissarie. Han blev riddare av preussiska
orden de la Générosité men återvände
efter få år till Sverige, upphöjdes
1731 i friherrligt stånd och
utnämndes 1733 till överste och kommendant
på Kalmar slott och följ, år till
landshövding i Kalmar län. — S., som
tillhörde mösspartiet, verkade ivrigt mot
hattarnas krigsförberedelser mot
ryssarna och var en av de främsta
agenterna för utdelning av engelska och
ryska mutor vid 1740 års riksdag.
Han var medlem av 1742 års sekreta
utskott och sändes 1743 till Adolf
Fredrik, som då vistades i Hamburg,
för att underrätta honom om att han
utkorats till sv. tronföljare. Efter
hemkomsten befordrades han till
generallöjtnant. S., som under sin vistelse i
Kalmar lät ombygga
landshövdingeresidenset, utnämndes 1754 till
landshövding och överkommendant i
Malmöh. län, vilken post han
innehade till sin död. Han blev
serafimer-riddare 1754 och erhöll fältmarskalks
titel 1757. Han ägde Vapnö säteri i
Halland, som han gjorde till fidei-
Georg Bogislaus Stael von. Holstein. Målning
(detalj) av O. Arenius omkr, 1750.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
