Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. (Stenbock), Erik Gustafsson - 6. (Stenbock), Arvid Gustafsson - 7. (Stenbock), Carl Gustafsson - 8. Stenbock, Gustaf Eriksson - 9. Stenbock, Gustaf Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenbock
200
Stenbock
Toftaholm i Småland. Är 1568
erhöll han friherreskapet Kronobäck
och Öresten, beläget i Småland och
Västergötland. Efter S:s definitiva
brytning med hertigen blevo hans
arvegods och förläningar indragna till
kronan. — Gift 1574 med grevinnan
Magdalena (Malin) Sture. B. B-é
6. (Stenbock), Arvid
Gustafsson, friherre, ståthållare, f. 9 aug.
1541, f efter 1607. Bror till S. 3—
S. 5. —■ S. deltog i den beskickning
till Tyskland, vars medlemmar 1563
fängslades i Köpenhamn. Först 1568
blev han utväxlad till Sverige. S.
synes i hög grad ha åtnjutit Johan III:s
förtroende. Jämte Sven Elofsson
sändes han 1569 på en beskickning till
Polen. Är 1575 fick han av konungen
det grannlaga uppdraget att
inspektera Erik XIV :s fängelse. S.
placerades 1576 som ståthållare på Vadstena.
Hans inflytande i Östergötland växte
genom godsförvärv i landskapet. Ett
säteri, som han bildade i Ekeby
socken, lät han efter sitt släktnamn kalla
Bocksholm (= nuvarande Boxholm).
Under striderna mellan Sigismund
och hertig Karl på 1590-talet slöt sig
S. liksom brodern Erik (S. 5) och
flertalet inom högadeln till den förre.
Konungen bekräftade vid sin avresa
från Sverige 1594 S:s fullmakt som
ståthållare i Östergötland. I än högre
grad än brodern Erik i Västergötland
trotsade S. öppet hertig Karls
befallningar. Frågan om dispositionen av
de uppburna räntorna i Östergötland
framkallade bl. a. upprepade tvister.
På riksdagen i Söderköping 1595 kom
motsättningen mellan hertigen och S.
till våldsamt utbrott. Den senare
beskylldes i häftiga ordalag för att i
olika hänseenden ha gått Sigismunds
ärenden. S:s skarpa svar och
avvisande hållning ledde 1596 till
avsättning från ståthållarämbetet och
för-läningarnas indragning. S. begav sig
efter riksdagen till Polen, varifrån
han 1596 återvände till Sverige för
att tills, med Erik Brahe på
Sigismunds vägnar förhandla med hertig
Karl. Uppdraget ledde till nya
kraftiga meningsutbyten mellan denne
och S., som efter fullgjort värv
småningom över Vadstena och Kalmar
på nytt begav sig till Polen. Liksom
brodern Erik åtföljde han Sigismund
till Sverige 1598 men drog sig snart
ur spelet. Sina återstående dagar
synes han huvudsakligen ha tillbragt
i Danzig. •—■ S:s våldsamma lynne
visade sig ej blott i hans
mellanha-vanden med hertig Karl. Under ett
dryckeslag på Äbo slott 1573 dödade
han fältmarskalken Ivar Månsson
(Stiernkors). Ännu 1596 skälldes S.
för dråpare av hertig Karl. ■— Gift
1582 med Karin Månsdotter
(Lilje-örn). B. B-é
7. (Stenbock), Carl
Gustafsson, friherre, krigare, ståthållare, f
10 jan. 1609 på Kurö i Teda skn,
Uppland, och begravd i Västerås
domkyrka. Bror till S. 3—S. 6. ■—
S. började sin offentliga bana som
officer under Pontus De la Gardies
befäl i ryska kriget på 1580-talet. Han
deltog även i
stilleståndsförhandling-arna med ryssarna och
undertecknade fördraget vid Plinsa åminne 1583.
Även i fortsättningen återfinnes S.
med vissa avbrott på den ryska
fronten än som knektöverste än som
delegat och fredskommissarie. Liksom
sina bröder indrogs han på 1590-talet
i konflikten mellan Sigismund och
hertig Karl. S. synes under den första
tiden efter Johan III:s död ha
åtnjutit hertigens förtroende och sändes i
början av 1593 av denne till Finland
för att i regeringens syften påverka
den mäktige Claes Fleming, som var
gift med S:s syster. S. fullföljde
emellertid ej uppdraget i av hertigen
önskad riktning och ådrog sig
därigenom dennes misshag. S. närmade
sig i stället alltmera Sigismund, med
vilken han hade gamla förbindelser,
och fann i början av 1596 lämpligt
att söka sig en tillflykt hos konungen
i Polen. S. mottog här Sigismunds
fullmakt som ståthållare på Kalmar slott
med befogenheter i hela Småland,
som klart riktade sig mot hertig Karls
intressen där. Han tillträdde sitt nya
ämbete på hösten 1596 men tvangs
att redan följ, år uppge Kalmar slott
till hertigen. S. blev för en tid dennes
fånge, förvarad på Gripsholm. Han
frikändes på riksdagen i Linköping
1600 från sitt brott att ha
konspire-rat med Sigismund och lyckades
såtillvida återvinna hertigens förtroende
att han återfick sina av denne
indragna förläningar och vid ett tillfälle
1603 t. o. m. anförtroddes ett
militärt uppdrag i Livland. — Gift 1593
med Brita Claesdotter (Västgöte).
B. B-é
8. Stenbock, Gustaf
Eriksson, friherre, ämbetsman, f. 11 sept.
1575 på Hörningsholm i Mörkö skn,
Stockholms län, J 16 juni 1629 i
Stockholm. Son till S. 5. — Då S:s
fader 1599 definitivt lämnade
Sverige, medföljde även sonen. Han var
en tid anställd i Sigismunds tjänst
men fick 1603 hertig Karls lejd och
återvände till Sverige, där han
tillträdde sin faders förbrutna
friherre-skap och andra förläningar. Hertigen
tog honom omedelbart i anspråk för
olika uppgifter. Sina främsta insatser
gjorde S. som diplomat och civil
ämbetsman. Han sändes sålunda 1605
till generalstaterna för att med bl. a.
Abraham Cabiljau diskutera
planerna på Göteborgs grundläggning.
Likaledes var S. tills, med bl. a. Johan
Gustaf Eriksson Stenbock. Målning av
okänd konstnär (Gripsholm).
Skytte deltagare i Karl IX:s stora
beskickning till generalstaterna och
England 1610. Som en av
fredsför-handlarna i Knäred 1612—13 fick
han åter tillfälle att ådagalägga sina
diplomatiska talanger. Efter freden
utnämndes S. till ståthållare på
Skaraborg och landsherre i
Västergötland. Är 1615 inträdde han som
hovrättsråd i den året förut inrättade
Svea hovrätt; 1617 sändes han till
Moskva för att förhandla om
gränsdragning i anledning av fredsslutet i
Stolbova. Åtminstone från Gustav
Adolfs regeringstillträde tillhörde S.
riksrådet, och han var på 1620-talet
upprepade gånger medl. av de under
konungens vistelse i fält
tillförordnade rådsregeringarna. — Trots sina
många uppdrag synes S. aldrig ha
tillhört Gustav Adolfs närmaste
rådgivare. I likhet med många av sina
ståndsbröder föredrog han en
position som inflytelserik godsherre
framför deltagandet i offentliga värv. —
S. ligger begravd i Länghems kyrka,
Älvsb. län. — Gift 1607 med
grevinnan Beata Margareta Brahe. B. B-é
5^9. Stenbock, Gustaf Otto,
greve, arméofficer, f. 7 sept. 1614 på
Torpa i Länghems skn, Älvsb. län, J
24 sept. 1685 i Stockholm och
begravd i Riddarholmskyrkan samt
sedan nedsatt i Sture-Stenbocksgraven i
Strängnäs domkyrka. Son till S. 8.
—• S. blev 1631 ryttare vid
Smålands ryttare och begav sig 1632 till
Tyskland, där han utnämndes till
fänrik vid Scheratins tyska infanterireg.
Han deltog i slaget vid Nördlingen
1634, blev följ, år kapten vid
Hast-fers tyska reg. och stred med detta i
Johan Banérs armé. Han utmärkte
sig i slaget vid Wittstock 1636, blev
s. å. överstelöjtnant vid ett
kombinerat sv. reg. och befordrades 1637 till
överste för Kronobergs reg. S. förde
detta i slaget vid Ghemnitz 1639,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
