Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Stenbock, Gustaf Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenbock
201
Stenbock
förberedde s. å. arméns övergång över
Elbe och deltog i Torstensons tåg
emot Böhmen och Mähren. Han
sårades svårt i slaget vid Leipzig 1642
och vistades därefter en tid i
hemlandet, befordrades 1643 till
generalmajor och blev följ, år
överkommendant i Minden. Är 1645
kommenderades han till Sverige, där han skickligt
ledde försvaret av Värmland. Efter
danska krigets slut återvände han till
armén i Tyskland, förde från 1645
överbefälet i Westfalen och
utnämndes 1647 till generallöjtnant och följ,
år till general. Är 1651 upphöjdes
han i grevligt stånd, kallades 1652
till riksråd och följ, år till krigsråd
samt utnämndes 1655 till tygmästare.
S., som 1652 blev guvernör i Riga och
följ, år lagman i Ingermanland,
deltog ända från början i Karl X
Gustavs fälttåg. Han besegrade
polackerna vid Nowodwor 1655 och
medföljde därefter armén till Preussen, vars
erövring han fullbordade. År 1656
befordrad till fältmarskalk intog S. i
febr. s. å. Marienburg och besegrade
en till antalet överlägsen fiendestyrka
vid Filippowo i okt. Följ, år bistod
han furst Råkoczi vid erövringen av
Warszawa. Efter danska krigets
utbrott 1657 utnämndes S. till
befälhavare för de i Sverige stående
trupperna och ledde infallet i Skåne men
slogs tillbaka vid Kattarp och måste
återtåga till Småland. Vintern s. å.
stred han i n. Bohuslän. Efter
freden 1658 utnämndes han till
generalguvernör över de nyerövrade
provinserna Skåne, Halland och Blekinge.
S. blev samtidigt medl. i en skånsk
kommission, vars uppgift var att i
ge-neralguvernementet införa sv. styrelse
och förvaltning. Han mottog i april
s. å. de skånska ständernas trohetsed
i Malmö och vidtog därefter kraftiga
åtgärder för provinsens militära och
ekonomiska återhämtning. Efter
krigsutbrottet s. å. tjänstgjorde han vid
belägringen av Köpenhamn, deltog i
den misslyckade stormningen av
staden i febr. 1659 och intog i juli s. å.
Nakskov på Laaland. I nov. anlände
han till Fyen för att rädda den på
ön stående armén, stred med
tapperhet mot övermakten men blev slagen
vid Nyborg, varvid han själv med
möda undkom. Efter freden 1660
kunde han åter ägna sig åt sitt
gene-ralguvernement. Han ledde
förhandlingarna om Bornholms vederlag och
visade stor energi vid avdankningen
av de värvade tyska trupperna och
inkvarteringen av det sv. kavalleriet
på landsbygden. Även garnisonerna
ägnade han stor omsorg och föreslog,
att Landskrona kraftigt skulle
befästas och att en flottstation skulle
förläggas till Bodekull i Blekinge. I
försvenskningsfrågorna visade han stor
Gustaf Otto Stenbock. Målning av D. K. Ehrenstrahl.
måttfullhet, deltog i 1662 års skånska
kommission och tog initiativet till den
viktiga lantdagen i Malmö s. å. Han
hävdade med kraft böndernas
intressen mot adeln och de militära
representanterna och genomdrev från 1662
årliga jordrannsakningar i provinsen,
varvid bl. a. ödegårdarna befolkades.
S :s generalguvernörsberättelse, som
avgavs 1662, är tr. i Handlingar
rörande Skandinaviens historia (31, 1850).
S. aspirerade 1660 och 1664 på
riks-marskämbetet men förbigicks och blev
i stället sistn. år riksamiral. Han
lämnade motvilligt sitt
generalguverne-ment, deltog även i fortsättningen
med intresse i rådsdiskussionerna om
Skåne och var Lunds univ:s förste
kansler (1666—84). Som riksamiral
utförde S. ett nitiskt arbete på
flottans utrustning men saknade nödig
kompetens och hade att kämpa mot
svåra brister i förvaltningen. S., som
var svåger till rikskanslern Magnus
Gabriel De la Gardie och även med
riksdrotsen Per Brahe, stödde i rådet
rikskanslerns åsikter men tillhörde
inte dennes inre krets och saknade
större inflytande i de politiska
striderna. I utrikespolitiken manade han
till försiktighet och varnade ofta för
danska ränker. Efter krigsutbrottet
1675 fick han order att utföra en
flottexpedition men kunde igångsätta
denna först i okt. På grund av
sjukdom bland besättningen och
ogynnsamt väder kom han ej längre än till
Gotland och måste efter några
veckor med oförrättat ärende återvända
till Dalarö. Flottans misslyckande
väckte Karl XI :s vrede. En
kommission, bestående huvudsakligen av S:s
politiska fiender, tillsattes för att
undersöka saken, och 1676 avsattes S.
från sitt ämbete och dömdes att
betala kostnaderna för flottans
utrustning, c:a 210.000 dir smt. Följ, år
togs han till nåder av konungen,
återinsattes i sin befattning och fick
böterna nedsatta till 100 000 dir smt. S.
deltog i förhandlingarna i
högkvarteret i Ljungby hösten 1677 och
erhöll s. å. befälet över trupperna i
Västergötland, Bohuslän, Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
