Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Stenbock, Gustaf Otto - 10. Stenbock, Johan Gabriel - 11. Stenbock, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenbock
202
Stenbock
•och Dal. Han undsatte juli 1678 Bohus
fästning och avvärjde följ, år norska
härjningståg mot Värmland. År 1680
indrogs riksamiralsämbetet, men S.
uppbar 1682—83 översteamirals grad.
—- S:s sista år fördystrades av
sjukdom och äktenskapliga
misshällighe-ter. Han drabbades dessutom av
reduktionen och förmyndarräfsten. Bl. a.
dömdes han att ersätta de 52.000
dagsverken, som flottans båtsmän måst
prestera för att uppföra hans hus på
Blasieholmen. Äldre skildringar av
exekutionen över hans egendom ha
dock visat sig överdrivna. Genom
förmånligt ackord med kronan hade han
inom ett par år betalat sina skulder.
— S. var en skicklig härförare och en
nitisk och human ämbetsman.
Italienaren Magalotti beskriver honom som
en sanningskär hedersman, road av
matematik och krigsfyrverkeri. Andra
berättande källor vittna om S:s djupa
religiositet. Det fanns emellertid ett
drag av närighet och hänsynslöshet i
hans karaktär. Han utnyttjade sina
ämbeten till egen vinning. Under sin
tid som generalguvernör förvärvade
han bl. a. Rögle i Välinge skn,
Malmöh. län och Vegeholm i
Strö-velstorps skn, Kristianst. län samt
Vapnö i Halland. — År 1872 lät Sv.
akad. prägla en minnespenning över
S. •—■ Gift 1) 1645 med friherrinnan
Brita Horn, f 1653; 2) 1658 med
grevinnan Christina Catharina De la
Gardie. — Litt.: F. F. Carlson,
”Minne af Riksamiralen grefve G. O. S.”
(Sv. akad:s handlingar ifrån år 1796,
48, 1873). A. Åg
10. Stenbock, Johan Gabriel,
greve, statsman, f. 28 aug. 1640 i
Stockholm, f 15 aug. 1705 därstädes.
Föräldrar: hovrättspresidenten, greve
Fredrik S. och Catharina De la
Gardie. Brorson till S. 9. — S. kom tidigt
i gunst hos drottning Kristina, som
1652 gjorde honom till sin page och
Johan Gabriel Stenbock. Målning (detalj) av
D. K. Ehrenstrahl 1678.
som skänkte honom rika gåvor. S.
blev 1655 student i Uppsala och
begav sig 1658 på en femårig
studieresa till bl. a. Tyskland och
Frankrike. Efter återkomsten till Sverige
utnämndes han 1663 till
överkammarherre hos änkedrottning Hedvig
Eleonora och följ, år till guvernör över
hennes livgeding. S. visade sig vara
en synnerligen skicklig hushållare och
skötte livgedingets finanser på ett sätt,
som förskaffade honom
änkedrottningens stora förtroende. Hans
karriär inom hovet fortsatte; 1664
befordrades han till hovmarskalk och
tre år senare till riksstallmästare. År
1668 mottog han kallelsen till
riksråd och följ år till kammarråd. I
rådet och i kammarkollegium
försvarade han vältaligt och skickligt Gustaf
Bondes sparsamhetsprogram och var
en av de ledande oppositionsmännen
mot rikskanslerns politik. Efter
antagandet av 1672 års finansplan
lämnade han kammarkollegium, då han
inte ville engagera sig i en politik,
som han ogillade, och avböjde även
s. å. ett förslag att avresa som
ambassadör till England. — S. kom högt
i gunst hos den 1672
myndigförklarade Karl XI, utnämndes 1673 till
riksmarskalk som kompensation för
det förlorade kammarrådsämbetet och
ingick s. å. i en rådskommission, som
skulle undersöka statsverkets tillstånd.
Under det skånska kriget blev han en
av konungens nära förtrogna, besökte
vid flera tillfällen fältlägret och
deltog bl. a. i de viktiga
rådplägningarna i Ljungby vintern 1678 och 1679.
Han spelade en viktig roll i
krigshus-hållningen, övervakade att de k.
befallningarna till förvaltningarna
efterlevdes och var 1673—78 led. av
reduktionskollegiet. Sistn. år blev han
medl. i en undersökningskommission
över Joel Gripenstiernas sak och 1680
ordf, i en kommission för likvidation
mellan denne och kronan. Som nära
lierad med kungahuset lyckades S.
behålla sin rådsherrevärdighet även
efter de stora omvälvningarna och
slapp lindrigt undan Stora
kommissionens domar. Han gjorde en stor
insats i de k. räfsterna, blev 1680 ordf,
i kammarkommissionen och 1685 i
kommissionen ang. kollegiernas
förvaltning. År 1688 ingick han som led.
i reduktionsdeputationen. -— Under
de utrikespolitiska diskussionerna i
rådet företrädde S. en klart
franskvänlig kurs och var tidvis
motståndare till Bengt Oxenstierna. Vid 1683
års utrikespolitiska kris manade han
sålunda till ett försiktigt
uppträdande och avrådde en ratifikation av
specialkonventionen med kejsaren och
Holland. S. lyckades bevara sitt
inflytande hos envåldsmonarken, som
efterskänkte honom vissa av hans
skulder till kronan och även gav
honom stora skänker. S. deltog ofta i
konungens resor och jakter, vistades
långa perioder hos denne på Kungsör
och mottog vid flera tillfällen denne
som gäst på någon av sina
egendomar. — S., som ärvt faderns stora
gods i Västergötland och Uppland,
erhöll under förmyndarregeringen
flera donationer och blev genom klok
hushållning en mycket förmögen man.
Italienaren Magalotti berömde honom
1672 för hans hederlighet, men
åtminstone under reduktionstiden
gjorde han sig skyldig till tämligen
skrupelfria metoder i sina godsaffärer. S.
lyckades rädda majoriteten av sina
egendomar undan indragning och
använde sig av konjunkturerna för att
billigt tillhandla sig jordagods av de
av reduktionen drabbade
adelsmännen. Efter en långdragen process mot
Magnus Gabriel De la Gardie
tillerkändes han 1684 Karlbergs gods, och
i denna liksom i en annan process
om en skuldfordran på grevinnan
Juliana De la Gardie på 1690-talet
uppträdde han med en sådan
hänsynslöshet, att han betecknats som sin
mödernesläkts hätskaste förföljare. Som
reduktionsman och ”grosshandlare i
herrgårdar” (Eli Heckscher i
”Sveriges ekonomiska historia”)
förvärvade han enbart i Uppland ett 25-tal
egendomar, bl. a. Penningby, Sjö,
Åkeshov, Rosersberg och
Roslags-Näs-by, och han anses vid sin död ha varit
en av Sveriges rikaste män. — S.,
som hade ett ståtligt utseende och var
en styv ryttare och fäktare, prisades
av utlänningar för sin slagfärdighet
och sitt bildade uppträdande. I över
40 år bevarade han sitt inflytande vid
hovet och i rådet, där han med sin
oberoende ställning ofta förfäktade
åsikter, som gingo majoriteten emot.
Han var från 1686 kansler för Åbo
univ. S. ligger begravd i Storkyrkan
i Stockholm. — Ogift. A. Äg
11. Stenbock. Magnus, greve,
fältherre, f. troligen 12 maj 1663 i
Stockholm, f 23 febr. 1717 på
Frede-rikshavns citadell i Köpenhamn och
begravd 1722 i Uppsala domkyrka.
Son till S. 9 i hans andra gifte. — S.
studerade vid Uppsala univ. 1678—
82 och skickades sedan ut på en
längre utländsk resa, varunder han bl. a.
vistades i Paris, där han tog lektioner
för en känd matematiker, J. Ozanam.
Då Sverige befann sig i fred, sökte
han som så många andra av sina
samtida vinna erfarenhet i utländsk
krigstjänst. Är 1685 blev han fänrik vid
greve Gustaf Carlssons reg. som trätt
i holländsk tjänst, placerades 1687
vid Vilhelms av Oranien livgarde
men lämnade redan s. å. denna
befattning, sedan han utnämnts till
kapten vid ett sv. garnisonsreg. i Stade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
