Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Stenhammar, Matthias - 2. Stenhammar, Johan - 3. Stenhammar, Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenhammar
208
Stenhammar
Matthias Stenhammar. Gravyr av L. H.
Roos af Hjelmsäter 1823.
Sofia Mozelius. — S. blev 1783
student i Uppsala och 1788 fil. mag.
där. Följ, år företog han en studieresa
till Tyskland, Frankrike, England och
Norge. Han prästvigdes 1791, varefter
han blev huspredikant hos
landshövdingen Nils von Rosenstein och följ,
år hovpredikant. År 1797
utnämndes han till kyrkoherde i Risinge,
1799 blev han prost och 1816
kontraktsprost. Han blev teol. dr i
Uppsala 1809. — S. spelade en inte
obetydlig roll i Karl Johanstidens
riks-dagspolitik. Han deltog i riksdagarna
1810—23 och var under de tre första
led. av bevillningsutskottet, under de
två senare led. av statsutskottet.
Tillhörande oppositionen var han en ivrig
försvarare av riksdagens
maktbefogenheter, vilket särskilt kom till uttryck
i ett av honom författat,
uppmärksammat memorial på riksdagen 1817.
—■ S. hade även vittra intressen. Han
författade åtskilliga psalmer, varav
några intogos i 1819 års psalmbok,
samt gjorde övers, från latinska
klassiker; tre gånger belönades han av
Sv. akad. S., som var stiftets
förmögnaste präst, skänkte 1839 15 000 rdr
till en stipendiefond för studerande
av Östgöta nation i Uppsala. ■—■
Ehuru i avsaknad av musikaliska
intressen invaldes S. 1797 i Mus. akad.
— Gift 1) 1798 med Anna Charlotta
Reuterskiöld, f 1835; 2) 1836 med
Ulrica Christina Jacobina
(Jacquet-te) Jern. — Litt.: S. Öländer,
”Bröderna Johan och M. S:s uppsalaår”
(Acta ostrogothica, 5, 1946). S. O. S.
2. Stenhammar. Johan, skald,
f. 17 juni 1769 i Västra Eds skn,
Kalmar län, f 31 jan. 1799 i Uppsala.
Bror till S. 1. — Efter skolgång i
Linköping blev S. student i Uppsala
1783 och fil. magister där 1791. Åren
1789—90 företog han en resa till
Tyskland, England och Frankrike.
Han blev 1792 docent i sedolära vid
Uppsala univ. och 1793 amanuens vid
Sv. akad. för dess ordboksarbete. År
1798 utnämndes han till lektor i
grekiska vid Linköpings gymnasium men
avled före tillträdet i lungtuberkulos.
— S. vann 1789, 1793 öch 1794 Sv.
akad:s pris för skaldestycken, hållna
i traditionellt högstämd stil. Till sina
gynnare räknade han Leopold samt
Kellgren, vilken önskade honom vald
till sin efterträdare i Sv. akad. S. blev
också invald 1797, fastän med
tvekan på grund av hans ringa
samhällsställning. Hans inträdestal över
Kellgren är ur flera synpunkter märkligt.
Ehuru uppskattad av samtiden har
S:s diktning, i avsaknad av
originalitet och fantasi, fallit i glömska. Bättre
än hans prisdikter äro hans bidrag i
Stockholms Posten och Extra Posten.
I den senare tidn. var han 1794—95
fast medarb. och levererade där bl. a.
några dråpliga börds- och
överklasssatirer. Hans vänelegi ”Carl
Seh-mann” har varit av betydelse för både
Franzén och Tegnér. Hans samlade
dikter, ”Poetiska skrifter”, utgåvos
1807. — Ogift. — Litt.: O. Sylwan,
”J. S.” (i ”Festskrift tillägnad
Gunnar Castrén”, 1938); S. Öländer,
”Bröderna J. och Matthias S:s
uppsalaår” (i Acta ostrogothica, 5, 1946).
Ä. N., Abg
3. Stenhammar, Christian,
präst, politiker, naturforskare, f. 18
okt. 1783 i Västra Eds skn, Kalmar
län, f 10 jan. 1866 i Häradshammars
skn, Östergötl. län. Föräldrar: prosten
Adolph S. och Fredrica de Brenner.
Halvbror till S. 1 och S. 2. — Efter
S. student vid Uppsala univ. 1801,
studier vid Linköpings läroverk blev
magister där 1809 och docent i fysik
1810. Han blev gymnasieadjunkt i
Linköping sistn. år, prästvigdes 1813
och erhöll 1816 Törnevalla
prebende-pastorat i Östergötland samt 1820
prosttitel; 1822 befordrades han till
lektor i historia och geografi vid
gymnasiet. Från 1828 var han kyrkoherde
i Häradshammars och Jonsbergs pas-
torat på Vikbolandet (tillträdde
1830). Han var led. av Linköpings
domkapitel 1820—30, blev teol. dr i
Uppsala 1844 och var preses vid
stiftets prästmöte i Linköping 1853.
År 1847 invaldes han i Vet. akad. —
S. tillhörde prästeståndet vid
samtliga riksdagar 1834—51 och var
därunder en inflytelserik led. av
statsutskottet samt 1837 statsrevisor. Han
slöt sig vid sin första riksdag till
oppositionen, separerade emellertid från
denna 1840 och intog därefter en
strängt konservativ hållning. Han
uppträdde sålunda mot kraven både
på en mera humanitär fångvård och
på en allmän folkundervisning. I
sina brev till hemorten, utg. 1902—03
av sonen Evald S. (S. 5) under titeln
”Bilder ur riksdags- och
hufvudstads-lifvet . . .”, visar han sig väl insatt i
spelet bakom kulisserna och svänger
gisslet över de liberala och deras
förmenta reformraseri. — S. var inom
vetenskapen en polyhistor, som utgav
arbeten i såväl teologi och historia
som olika grenar av naturvetenskapen.
Under uppsalaåren hade han
matematik och fysik till huvudämnen, och
senare bedrev han omfattande
geografiska studier, vilket resulterade i ett
förträffligt arbete, första kursen av
”Lärobok i den physiska och
politiska äldre och nyare geographien”
(1826; 4:e uppl. 1835); andra kursen
utgavs av V. F. Palmblad. S:s stora
intresse var emellertid botanik, där
han främst ägnade sig åt forskningar
rörande lavarna, och efter hand
fick han stort anseende som
licheno-log. Han utgav på detta område
bl. a. ”Om Gottlands laf-vegetation”
(1847). Av det av Elias Fries
påbörjade exsickatverket ”Lichenes Sueciæ
exsiccati” utgav han, med kritisk text,
fasciklarna 5—6 (1825), 10 (1833)
och 14 (s. å.). Vid sjuttiofem års
ålder började S. använda mikroskop vid
lavstudiet, och under sitt sista
decennium utgav han, likaledes med text,
det högst förtjänstfulla verket
”Lichenes Sueciæ exsiccati. Editio altera” (8
fasciklar, 1856—65). Efter honom
har växtsläktet Steenhammera (lav)
blivit uppkallat. Även inom
entomologin gjorde S. goda insatser främst
genom sina monografier över ett par
familjer bland tvåvingarna, ”Försök
till gruppering och revision af de
svenska Ephydrinæ” (1843) och
”Skandinaviens Copromyzinæ
granskade och beskrifne” (1853). Hans
vetenskapliga samlingar tillföllo Vet.
akad. och Linköpings läroverk. —
Gift 1) 1814 med Anna Brigitta
(Brita) Sundström, f 1821; 2) 1823
med Anna Charlotta Kernell. — Litt.:
biografi av P. F. Wahlberg i Vet.
akad:s lefnadsteckn. (1, 1869—73).
S. Sw., S. L.
Christian Stenhammar. Målning av N. P.
Anderson 1841.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
