Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Stiernsköld, Nils - 2. Stiernsköld, Clas - Stiernstedt, ätt - 1. Stiernstedt, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stiernsköld
232
Stiernstedt
Nils Stiernsköld. Detalj av gravsten i
Gillberga kyrka, Södermanland.
till sist hopplösa försvar av
Düna-münde 1608—09 har blivit berömt
och utsmyckat av traditionen. Trots
besvärliga, bl. a. under ryska kriget
1610 ådragna skottskador inlade han
stora förtjänster under Kalmarkriget,
bl. a. som befälhavare på Ryssby
skans. På grund av en svårläkt
fotskada måste S. lämna krigstjänsten
och blev i samband därmed 1613
ståthållare i Jönköping. S. utnämndes
1617 till riksråd och sändes s. å. på
en värvningsresa till Nederländerna.
Han fick befälet vid det s. å. insatta
angreppet mot Polen och återerövrade
bl. a. Pernau. S. vantrivdes starkt i
Livland och återvände 1618 till
Sverige, där han följ, år utsågs till
generalståthållare på det av danskarna
återlämnade Älvsborg. I Västergötland
kom han att få särskild betydelse för
försvarsverket och landskapets
ekonomiska förhållanden. S:s motstånd mot
de kamerala reformerna förde honom
emellertid i upprepade tvister med
kammaren. Är 1625 lämnade S.
hastigt landet av fruktan för Gustav
Adolfs vrede. Enligt ett skandalöst
rykte skulle han nämligen, påstående
sig vara kungen, ha förfört en ung
dam i samband med ett kungligt
besök i Göteborg året förut. Ryktet
visade sig åtminstone delvis
överdrivet, och efter ett halvår lyckades S.,
bl. a. genom ingripande av Axel
Oxenstierna, återvinna Gustav Adolfs
nåd. Han utnämndes 1626 till
ståthållare i Dorpat. Följ, år deltog han
i det preussiska fälttåget och var bl. a.
placerad som ståthållare på det
strategiskt viktiga Pillau. På senhösten
1627 kvarlämnades S. som
befälhavare över en flottstyrka med uppgift
att blockera Danzig. Han angreps
därvid av en fientlig flotta och stupade
i en för svenskarna ärofylld
drabbning. —• Genom sin mångsidiga
användbarhet intog S. ett framträdande
rum i Gustav II Adolfs omgivning.
Hans ställning undergrävdes ej, trots
att han med sitt oroliga lynne och
sin äventyrliga läggning råkade i
upprepade konflikter med sin
omgivning, även med konungen. •—- Gift
1607 med Magdalena Stackelberg. —
Litt.: B. Broomé, ”N. S.” (drsavh.
1950). B. B-é
2. Stiernsköld, Clas, friherre,
riksråd, f. 10 juli 1617 på Hällekis i
Medelplana skn, Skarab. län, f 3 maj
1676 på Biby i Gillberga skn,
Södermani. län. Son till S. 2. — S. blev
student i Uppsala 1630 och
utnämndes 1638 till hovmarskalk hos
änkedrottning Maria Eleonora. Stor
skandal vållade S., då han 1640 ur landet
enleverade riksrådet Filip von
Schei-dings dotter Margareta, som just stod
i begrepp att gifta sig med en Soop.
Händelsen saknade ej likheter med
faderns flykt 1625; under
diskussionen av S:s sak i rådet drog Axel
Oxenstierna paralleller därmed. Efter
förböner från flera håll togs S. 1642
till nåder. Han gifte sig med den
enleverade och fick sona brottet med
böter. Ären 1643—51 var S.
landshövding i Västmanl. län, 1648—51
dessutom assessor i
Generalbergsam-tet. Han blev friherre 1651. Genom
ett slagsmål med riksjägmästaren
Gabriel Oxenstierna ställde han 1652
till ny skandal; händelsen spökade
flera år efteråt även i
rådsdiskussionerna. Betydande insatser gjorde S.
som generalkrigskommissarie i Skåne
1657—58. På sommaren sistn. år
utsågs han till guvernör i det
nyeröv-rade Trondhjem. S. tvingades dock
att redan i dec. 1658 uppge staden till
danskarna. Efter Karl X Gustavs död
utnämndes S. 1660 till riksråd och
placerades snart i
Amiralitetskolle-giet. I riksrådet hörde han till de
mindre framträdande. Som ansvarig
i Amiralitetskollegiet har S. fått
uppbära en del av skulden för bristerna
i flottans utrustning. Dessa kommo ej
minst till uttryck under det
misslyckade sjötåget 1675, då S. ehuru
tidigare fullständigt oprövad i
krigstjänst till sjöss förde befälet över
tredje eskadern i Stenbocks flotta. —
Gift 1) 1642 med friherrinnan
Margareta von Scheiding, f 1650; 2)
1652 med Elisabet Kyle, f s. å.; 3)
1661 med friherrinnan Margareta
Banér. B. B-é
Stiernstedt, ätt, härstammande
från Hans Thesleff (f 1615), som
omkr. 1594, möjligen från Lybeck,
kom till Viborg, där han blev
rådman. Hans son assessorn i Äbo
hovrätt Peter Thesleff (f 1663) blev far
till landshövdingen i Äbo län Johan
Thesleff (f. 1653, f 1722). Denne
adlades 1697 med namnet S. och blev
friherre 1719. Hans äldste son
riks
rådet friherre Carl S. (S. 1) blev
farfar till bröderna majoren och
överadjutanten friherre Samuel Peter S.
(f. 1764, J 1825) och löjtnanten vid
Upplands reg. godsägaren friherre
Lars Wilhelm S. (f. 1774, f 1831).
— En son till Samuel Peter S. var
riksheraldikern friherre August S.
(S. 2). En brorson till S. 2 var
skriftställaren och hovmannen Samuel
Fredrik August S. (f. 1844, f 1924),
vilken medverkade med dikter och
uppsatser i samtidens litterära tidskr.
och översatte flera litteraturhistoriska
och estetiska verk. — Lars Wilhelm
S. blev farfar till generallöjtnanten
friherre Wilhelm S. (S. 3). Barn till
honom äro författarinnan
friherrinnan Marika S. (S. 4), advokaten
friherre Georg S. (S. 5), gift med
advokaten friherrinnan Ruth S. (S. 7),
samt överstelöjtnanten friherre Erik
S. (S. 6). En kusin till S. 3 är dir.
friherre Gordon S. (S. 8). — Några
medl. av ätten skriva sig Stjernstedt.
1. Stiernstedt, Carl Johan,
friherre, arméofficer, ämbetsman, f. 29
sept. 1686 i Viborg, f 20 nov. 1753 i
Stockholm. Föräldrar: landshövdingen
friherre Johan S. och Johanna
Margareta Gripenberg. — S. var 1699
e. o. kanslist vid guvernementskansliet
i Narva men tog vid krigsutbrottet
följ, år värvning som musketerare vid
garnisonsreg. i staden. Han blev
fänrik vid reg. 1702, löjtnant vid
Adels-fanereg. 1706 och ryttmästare 1709.
Han blev efter att ha deltagit i
slaget vid Poltava 1709 tillfångatagen
vid Perevolotjna och hölls sedan i
sibirisk fångenskap till 1722. Efter
hemkomsten sistn. år erhöll han
majors karaktär, blev 1733 major vid
Adelsfanereg. och 1740
överstelöjtnant där; han tog avsked ur
krigstjänsten sistn. år. S. deltog livligt t
det politiska livet. Som inflytelserik
hatt var han med om att störta Arvid
Carl Johan Stiernstedt. Målning (detalj) av
Fr. Brander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
