Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Stiernswärd, Rudolf - Stigzelius, Lars - Stille, Albert, instrumentmakare, se s. 238 - Stille, Arthur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stigzelius
237
Stille
sällskap, ett flertal banker i länet
m. fl. företag och institutioner. Är
1849 invaldes han i Lantbruksakad.,
och 1864 utnämndes han till
hovmarskalk. — Gift 1837 med Maria
Ha-german. T. M.
Stigzelius, Lars, teolog,
ärkebiskop, f. 27 okt. 1598 i Stigsjö skn,
Ångermanland, f 31 aug. 1676 i
Uppsala. Föräldrar: kyrkoherden
Matthias Laurentii och Katarina
Eriksdotter. — S. inskrevs i Gävle
skola 1613, kom till Uppsala univ.
1617 och blev magister där 1625.
Han var informator för riksrådet
Johan Skyttes söner 1622—26, blev
adjunkt inom filosofiska fakulteten vid
univ. 1626 och prof, där i logik 1630.
Ären 1633—35 företog S. en
studieresa till Tyskland (Wittenberg,
Helm-stedt och främst Strassburg) med
hemresa över Frankrike, England och
Holland. Han blev tredje teol. prof,
i Uppsala 1640 samt förste teol. prof,
och domprost där 1647,
promoverades till teol. dr 1648 och var
ärkebiskop från 1670 till sin död. — Från
att i sin ungdom ha stått Skytte och
ramismen nära tog S. allt starkare
intryck av den aristoteliska logiken
och etiken, vilket alltmer fjärmade
honom från de ramistiska kretsarna.
Hans utnämning till prof, i logik
skedde utan kanslern Skyttes vetskap.
Vid Skyttes visitation 1639
behandlades S. skarpt av univ.-kanslern för
sin aristotelism. Sin undervisning
bedrev dock S. konstitutionsenligt efter
båda metoderna. I
kyrkoorganisato-riskt hänseende företrädde S. en från
den äldre generationens kyrkomän
avvikande inställning. I motsats till
dessas betonande av biskopens
myndighet och kyrkans självständighet
framhöll S. domkapitlets kollegiala
ställning och överhetens betydelse för
kyrkans yttre angelägenheter. Han
var dock en bestämd motståndare till
de moderna politikernas
statskyrk-liga idéer. Som teolog företrädde S.
en praktisk, etiskt inriktad teologi
med anknytning till teologen J.
Gerhard och den konservativa
melanch-tonismen. Han befordrade framväxten
av de nya teologiska disciplinerna
kyrkohistoria, teologisk encyklopedi
och symbolik. I tidens kyrkliga och
kulturella frågor spelade S. en
betydelsefull roll; hans förmedlande, mot
de nya idéerna relativt öppna
inställning ställde honom högt i gunst hos
statsmakten, främst hos Kristina, Karl
Gustav och M. G. De la Gardie,
medan hans anseende icke var lika fast
grundat i de ortodoxa kretsarna. I
bekännelsefrågan, som 1647—64 var
aktuell, stödde S. sin mera radikale
kollega J. Terserus i dennes polemik
mot konkordieboken. S. bidrog
verksamt att länge hålla den sv. kyrkan
Lars Stigzelius. Målning av D. K.
Ehrenstrahl.
utanför de samtidigt rasande tyska
teologiska striderna. Då dessa 1662
bröto ut i Sverige, sökte S. få dem
bilagda. Då detta misslyckades,
vägrade han deltaga i riksdagen 1664,
där prästeståndet krävde
Äbobisko-pen J. Terserus’ avsättning för
kätte-ri. I den cartesianska striden på
1660-talet försvarade S. aristotelismen, men
hans antiskolastiska teologiska
inställning bidrog till att striden icke blev
av större omfattning. S. var medl. av
kyrkolagskommittén 1655—59, i
vilken han och E. Emporagrius stodo i
motsatsställning till de konservativa
biskoparna Lenæus och Laurelius. I
frågan om kyrklig centralstyrelse
förfäktade han i likhet med Terserus ett
konsistorium av andliga och
världsliga. Skolordningen 1649 är
huvudsakligen ett verk av S., vilken var
den främste i den univ.-kommitté,
som på grundval av ett 1641
inlämnat förslag från S. från 1648
utarbetade den nya ordningen. I denna
skolordning förekom den från Tyskland
kända inspektorsinstitutionen, vilken
delvis skulle ersätta den kyrkliga
myndigheten över skolan. Genom
biskoparnas motstånd blev institutionen
endast en tom föreskrift. Vid de nya
univ.-konstitutionernas tillkomst 1655
spelade S. jämte Terserus en
betydelsefull roll genom sina förbindelser
med M. G. De la Gardie och Mattias
Biörenklou och lyckades upprätthålla
teologiens starka ställning. Under sin
korta ärkebiskopstid gjorde icke S.,
som då var gammal, några märkligare
insatser. — Gift 1638 med Christina
Burea. S. G-n
Stille, A l b e r t, instrumentmakare,
se s. 238.
Stille, Arthur Gustaf Henrik,
historiker, f. 16 juli 1863 i Osby,
Kristianst. län, J 19 april 1922 i
Lund. Föräldrar: kyrkoherden Olof
S. och Henrika Mathilda Helena
Öd-man. — S. avlade 1882 mogenhetsex.
i Växjö och blev 1884 fil. kand., 1889
fil. dr och 1892 docent i historia vid
Lunds univ. Han tjänstgjorde 1892
—1905 som ord. lärare vid Lunds
privata elementarskola och 1905—08
som lektor vid Katedralskolan i Lund.
Från 1908 till sin död var han prof, i
historia i Lund. — Bland S:s utgivna
skrifter och uppsatser märkas
”Danmarks politik under Karl XII:s
polska krig 1700—1707” (1889,
drs-avh.), ”Schering Rosenhane som
diplomat och ämbetsman” (1892),
”Danmarks politik gent emot Sverige
1707—1709” (1898), ”Fälttågen i
Skåne 1676—1679” (Hist. tidskr.
1901), ”Kriget i Skåne 1709—1710”
(1903), ”Fälttåget i Skåne och
Halland 1657” (Hist. tidskr. för
Skåneland 1904—05), ”Dackefejden och
det s. k. slaget vid Äsunden” (Hist.
tidskr. 1907), ”Carl XII:s
fälttågs-planer 1707—1709” (1908),
”Öfver-sikt af fälttåget i Skåne år 1644”
(Krigsvet. akad:s tidskr. 1910), ”De
ledande idéerna i krigföringen i
Norden 1563—1570” (1918), ”Karl XII
och Porten 1709—1714” (i
samlingsverket ”Karl XII”, 1918) samt
”Saxos skånska stridsskildringar”
(1922). — S. blev den store
banbry-taren i sv. och nordisk krigshistorisk
forskning och var den förste, som
gjorde härförarnas strategi och
krigskonsten på slagfältet till ett särskilt
ämne. Hans största betydelse ligger
däri att han gjorde topografien och
militärgeografien till föremål för
historiska studier. Sina resultat nådde
han genom djupgående
källforskningar (bl. a. i kartmaterialet) och
genom personligt terrängstudium.
Genom att sammanställa de militära
synpunkterna med övriga faktorer sökte
S. — ofta på intuitiv väg —
klarlägga de ledande idéerna i krigföring-
Arthur Stille.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
