Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernström, Edvard - Stobæus, Stobée, släkt - 1. Stobæus, Andreas - 2. Stobæus, Jöns - 3. Stobée, Lorentz Christoffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stobæus
243
Stobée
Stockholm. Åren 1863—75 drev S.
heller ingen egen teaterrörelse och
uppträdde till en början
överhuvudtaget inte. Från 1866 gästspelade han
emellertid bl. a. i Stockholm och
Kristiania, där han 1867 erbjöds att
efterträda Björnson som chef för
Kristiania teater men avböjde. Är
1875 hyrde han en nyuppförd
teaterbyggnad på Blasieholmen i Stockholm
och startade där Nya teatern
(sedermera Sv. teatern). Han bröt därvid
sitt löfte från 1863 men kunde
försvara sig med att K. teatern redan
brutit mot en paragraf i
överenskommelsen. År 1876 inköpte han teatern
men avled redan följ, år, varefter
teatern övertogs av hans änka. — S.
gjorde som teaterledare och
instruktör en stor och avgörande insats i
1800-talets sv. teater. I fråga om
repertoaren var han visserligen ingen
föregångsman — han höll sig gärna
till av publiken redan kända stycken,
ofta klassiker — men han var en
nydanare på andra sätt. Under studier
i Paris, där han vistades upprepade
gånger under 1850-talets senare hälft,
uppmärksammade han det realistiskt
utformade franska spelet, i synnerhet
i komedin, och det var den franska
spelstilen han införde, då han lät
framföra de parisiska styckena på sv.
scen i välgjorda översättningar, som
bättre än tidigare svarade mot
originalet. Att S. på sin tid refuserade
Strindbergs ”Mäster Olof” är
förklarligt, då det vida översteg en
privatteaters möjligheter att bestrida
de stora kostnader som dess
framförande skulle ha betingat. I sin
ledar-verksamhet var S. duglig men
tämligen hårdhänt. Vid ett tillfälle
beklagade sig en del skådespelare över ”det
sätt vilket S. hittills plägat använda
mot dem över vilka han haft välde”.
Under sin sista tid —• då han drev
Nya teatern på Blasieholmen — hade
han inte samma grepp om teatern
som under sin krafts dagar. — Som
skådespelare var S. uppburen av sin
samtid; han förfogade över ett
oerhört rollgalleri, från tragedi till
enklaste komedi. Hans spel utvecklades
under årens lopp till en av fransk
stil inspirerad realism; särskilt under
sin tid på Mindre teatern formade
han sina roller med säker
individuali-sering och påtaglig verklighetstrohet.
I stort sett gjorde han sig bäst i
komediuppgifter, ss. titelrollerna i
Du-manoirs och Dennerys ”Don Cesar de
Bazano”, Laurencins och Clairvilles
”Abbén på äventyr” och Molières
”Den girige”. Ett par
Shakespeare-roller, Mercutio i ”Romeo och Julia”
och Falstaff i ”Henrik IV”,
genomförde han ypperligt. S. var också en
utmärkt kuplettsångare, och till hans
favoritroller hörde Sjövall i Blanches
”Ett resande teatersällskap”. —
Förutom besöken i Frankrike företog S.
studieresor till Tyskland 1838, till
Petersburg 1851 och till Italien 1863—
64. — Gift 1) 1846 med
skådespelerskan Sofia Vilhelmina Lannby, f
1851; 2) 1854 med författarinnan
Johanna (Jeanette) Charlotta
Granberg, f 1857; 3) 1861 med hennes
syster författarinnan Lovisa (Louise)
Elisabeth Granberg. —■ Litt.: S.
Torsslow, ”Edvard Bäckström och
hans dramatiska diktning” (1947).
H. U.
Stobæus, Stobée, släkt, vars
äldste kände medl. var Johannes
Lau-rentii Hedenstadensis (f. omkr. 1579,
f efter 1673), som var kyrkoherde i
Stoby och Sandby förs:ars pastorat av
Lunds stift. Efter Stoby förs,
bildades släktnamnet S. av hans söner,
bland vilka voro sjötullinspektören i
Ystad Zacharias S. (levde ännu
1696), prof. Andreas S. (S. 1) och
Nils S. (f. 1644, f 1693), som var
akademiräntmästare i Lund och
kronofogde i Västra Göinge. En son till
Zacharias S. var borgmästaren och
riksdagsmannen Jöns S. (S. 2), far
till provinsialläkaren Kilian S. d. y.
(S. 6). S. 1 blev far till
generalmajoren Lorentz Christoffer S. (S. 3), som
1707 adlades med namnet Stobée, och
prof. Nils S. (S. 5); en son till S. 5
var Andreas Peter S. (f. 1732, f
1799), som var prof, i latin vid Lunds
univ. Akademiräntmästaren Nils S.
blev far till prof. Kilian S. d. ä.
(S. 4).
1. Stobæus, A n d r e a s,
historiker, latinsk skald, f. 1642 i Stoby skn,
Kristianst. län, f 15 dec. 1714 i
Lund. Föräldrar: kyrkoherden
Johannes Laurentii Hedenstadensis och
Sidsel Christoffersdotter. — Efter
studier vid univ. i Greifswald blev
S. 1664 kollega och 1669 rektor vid
Kristianstads skola. Sistn. år erhöll
han den filosofiska graden vid det
nyinrättade univ. i Lund, och 1674
kallades han tack vare Magnus Gabriel
De la Gardies rekommendation till
e. o. prof, i poesi där. År 1682 blev
han prof, i romersk vältalighet och
poesi och 1687 prof, i historia och
poesi; från 1708 var han därjämte
univ.-bibliotekarie. — S. utövade
som univ.-lärare ett betydande
inflytande vid försvenskningsarbetet i de
nyerövrade provinserna. Han utgav
förtjänstfulla arbeten rörande Skånes
historia, och särskilt voro hans
topografiska disp. sakliga. Han kan sägas
vara vår förste ortnamnsforskare
genom avh. ”De Scania antiqua”
(1708), där han ganska skickligt
sökte särskilja olika sv.
gårdnamns-typer och bestämma deras inbördes
ålder. Av samtiden skattades han högt
som latinsk prosaförf. och skald, ehu-
Andreas Stobæus.
ru hans retorik nu verkar överlastad.
Hans personliga framträdande röjde
en stark självuppskattning. — Gift
1) 1674 med Ursula Maria Wode; 2)
1685 med Geska Hörling. Ä. N.
2. Stobæus, Jöns, affärsman,
politiker, f. 1667, sannolikt i Ystad,
t 7 sept. 1734 i Malmö. Föräldrar:
sjötullinspektören Zacharias S. och
Margareta Gyldenär. Brorson till S. 1.
•—• S. blev sjötullnär i Ystad trol.
1699. Då han ej kunde redovisa
11 478 rdr smt fängslades och
suspenderades han 1712 men försattes snart
på fri fot, enligt uppgift tack vare
ingripande av en förmögen änka,
sedermera hans andra hustru. Är 1714
blev han handlande i Malmö och
1720 rådman där. Sistn. år blev han
borgmästare i Ystad och 1724
borgmästare i Malmö. S., som var en
driftig affärsman, startade 1733 med
andra intressenter i Malmö
estoffvä-veri, strumpväveri, glanslärfts- och
drällsmakeri samt oljeslageri. Han var
även intressent i Alingsås
manufakturverk. Hans ekonomi var dock
undergrävd, och dödsboet försattes i
konkurs. —• S. deltog i riksdagarna 1723,
1726—27, 1731 och 1734, vid de
båda senare representerande utom
Malmö även Alingsås. Vid 1726—27
års riksdag tillhörde han sekreta
utskottet och mindre sekreta
deputa-tionen; han räknades till det
holstein-ska partiet och verkade, fastän
förgäves, mot Sveriges inträde i den
hannoveranska alliansen. Han hörde
till dem, som med glädje sågo de
mer-kantilistiska teoriernas frammarsch
och försvarade i riksdagen 1731
energiskt den nya skyddspolitiken. — Gift
omkr. 1703 med Christina
Wester-sköld, f 1710; 2) 1714 med Johanna
Kroger. H. E-a
3. Stobée, Lorentz
Christoffer, före adlandet Stobæus,
krigare, politiker, f. 10 maj 1676 i Lund,
f 31 maj 1756 i Råda skn, Skarab.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
