Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Stobée, Lorentz Christoffer - 4. Stobæus, Kilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stobæus
244
Stobæus
Lorentz Christoffer Stobée. Målning (detalj)
av okänd konstnär (Universitetsbiblioteket,
Lund).
län. Son till S. 1 i hans första gifte.
—• Efter studier i Lund avlade S.
lantmäteriex. 1696, sökte en syssla i
Bremen men blev s. å. e. o.
lantmätare vid en av de skånska
indelnings-kommissionerna och uppgjorde under
de följ, åren flera kartor. Han
lämnade lantmäteriet 1699 och blev
löjtnant vid fortifikationen samt åtföljde
generalmajor Stuart på en
inspek-tionsresa till de finska, livländska och
ingermanländska befästningarna. S.
deltog i fästningsbygget vid Vaxholm
1700—01, utnämndes till kapten vid
fortifikationen i Viborg 1702, där han
energiskt grep sig an med
befästningsarbetena, och blev efter att ha
utmärkt sig vid försvaret av denna
viktiga utpost mot öster 1706
generalkvartermästare och adlades följ. år.
När Viborg 1710 erövrades av
ryssarna, råkade S. i fångenskap. S:s
äventyr under fångenskapsåren äro
flera gånger återgivna i den historiska
litteraturen, men uppgifternas
trovärdighet kunna icke bestyrkas. Enligt
berättelsen skulle tsar Peter ha lagt
märke till den energiske fången, som
hjälpte honom med att anlägga
trädgårdar i S:t Petersburg, och gav
honom ett anbud att träda i rysk tjänst
som generalmajor. Anbudet avvisades
emellertid, och S. förflyttades från den
jämförelsevis drägliga fångenskapen i
S:t Petersburg till Arkangelsk.
Berättelsen om S:s flykt är rik på drastiska
detaljer. Den ryske guvernörens tama
björn dödades, lades i S:s säng och
begrovs under övliga
hedersbetygelser i S:s ställe, medan denne själv i
en rysk köpmans gestalt tillryggalade
den långa vägen till S:t Petersburg,
där han hörde sig efterlysas, och
därefter utklädd till amma lyckades taga
■sig över gränsen. När han anlände
hem, skall han ha kommit i lagom tid
för att avslöja en falsk vän, kapten
.Anders Gyllenroth, som giljat till
hans hustru. Sedan underrättelse
ingått från Ryssland om S:s död, stod
denne i begrepp att gifta sig med
henne. Av källmaterialet framgår
endast, att S. tillsammans med flera
kamrater flytt från fångenskapen i
S:t Petersburg och återkommit till
hemlandet i juli 1715. Efter
återkomsten deltog S. vid
kustbefästningsarbetena och de militärgeografiska
undersökningarna i Skåne och vid norska
gränsen och var även med i fälttåget
mot Norge 1718. Han utnämndes till
överste i fortifikationen 1719. Inom
det politiska livet gjorde sig S.
bemärkt som en av det holsteinska
partiets mest nitiska anhängare och
anslöt sig senare till hattpartiet. Hans
militära sakkunskap togs i anspråk i
1723 års defensionsdeputation. Vid
ett stort antal riksdagar tillhörde han
sekreta utskottet. S:s ställning som en
av det holsteinska partiets ledare stod
honom dyrt. Den skicklige
befäst-ningsofficeren blev sålunda
förbigången vid utnämningen av ny
fortifika-tionsdir. 1719. Starka krafter kommo
samtidigt i rörelse för att avlägsna
honom från det politiska livet, och
han blev offer för en serie skandalösa
processer. S. anklagades i augusti
1720 för majestätsbrott, för att ha
fört upproriskt tal på Stockholms
krogar och för brott mot sedligheten, och
kvinnor ur Stockholms undre värld
och köpta personer ur skilda
samhällsklasser åberopades som vittnen.
Rättegångarna ledde till S:s fullständiga
frikännande. Angivarna dömdes till
stränga straff, och huvudvittnet, den
ovan omtalade Gyllenroth, dömdes
till döden och avrättades i april 1722.
Åtskilliga av konungens tvetydiga
gunstlingar skymta i processen, och
den iver Fredrik I lade i dagen för att
åstadkomma lindring i angivarnas
straff och de rika medel varmed
vittnena mutats tyda på att konungen
själv icke stått främmande för
konspirationen. S. lät sig dock inte
skrämmas, och vid riksdagen 1726—27
uppträdde han tillsammans med sina
svågrar Samuel Åkerhielm och Josias
Cederhielm energiskt som
motståndare till Arvid Horn och den
hanno-verska alliansen. Som
fortifikations-officer åtnjöt S. stort anseende. Han
var led. av fästningskommissionen för
Stralsund 1730—31, erhöll säte i
Krigskollegium 1737 och utnämndes
till generalmajor och dir. för
fortifikationen 1739. S. å. invaldes han i
den nybildade Vet. akad. Som
landshövding och överkommendant i
Göteborg 1741—49 visade han prov på en
betydande administrativ begåvning.
Ett stort arbete nedlade han som
kommissarie vid den sv.-norska
gränsregle-ringskommissionen 1740—47. En av
S. i samband därmed författad
berät
telse om lappar och nybyggare är tr.
i ”Arkiv för norrländsk
hembygds-forskning” 1919 (omtr. i B. Boèthius,
”Skogen och bygden”, 1939) och
röjer god iakttagelseförmåga och
grundligt kulturhistoriskt och
etnografiskt intresse. -—■ S. var en
praktisk, självständig och stridbar
människa, som i både politiska och
militära frågor visade en utpräglad
karaktärsstyrka och handlingskraft. Med
sina utpräglade matematiska och
naturvetenskapliga intressen förenade
han en grundlig kännedom om de
klassiska författarna och en innerlig
religiositet. En del av S:s omfattande
bibi, förvaras i Lunds univ.-bibl. •—■
Gift 1) 1706 med Christina
Åkerhielm, f 1716; 2) 1717 med Anna
Catharina Franc, f 1729; 3) 1732
med Catharina Margareta Emstech.
A. Äg
’ ;4. Stobæus, K il i a n, läkare,
polyhistor, f. 6 febr. 1690 i Vinslövs
skn, Kristianst. län, f 17 febr. 1742 i
Lund. Föräldrar:
akademiräntmästa-ren och kronobefallningsmannen Nils
S. och Brita Sophia Treutiger. Kusin
till S. 3. •— S. blev student i Lund
1709 och med. dr där 1721. Han var
läkare vid sv. örlogsflottan 1710—13
och var 1721—23 förordnad att
förestå en professur i medicin i Lund,
varpå han blev stadsläkare i Göteborg
1724. Följ, år återvände han till
Lund och bedrev vidsträckt praktik
i Skåne. Är 1728 blev S. e. o. prof,
i naturfilosofi och experimentell fysik
i Lund, vilken professur inrättades för
honom, och 1732 blev han prof, i
historia, vilken befattning han
innehade till sin död. Han fick arkiaters
titel 1732. — S. var i första hand en
för sin tid skicklig läkare och fortfor
även som historieprof. att om
somrarna vara brunnsläkare i Ramlösa. Som
akademisk lärare var han
föredömlig, omhändertog väl sina elever, in-
Kilian Stobæus (1). Målning av C. P. Mörth
1737 (Lunds universitet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
