Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Stockenström, Carl von - 5. Stockenström, Albert von - 6. Stockenström, Bo von - Stockman, David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockenström
247
Stockman
en syster, som han 1867 ärvde. Från
1869 till sin död var han bosatt i
Stockholm, där han erhöll allt flera
politiska o. a. förtroendeuppdrag.
Från 1844 hade S. bevistat flera
riksdagar, och han hörde till
representationsreformens anhängare. Efter
ankomsten till Stockholm valdes han
1869 till led. av Första K., som han
tillhörde till 1878 och åter 1880—87.
Han var led. av fattigvårdskommittén
1869—70, bankofullmäktig 1870—74
(v. ordf. 1872—74) och
riksgälds-fullmäktig 1874—88 (v. ordf. 1879—
88). S. var ingen deciderad partiman
men var i stort sett framstegsvänlig.
Han uppträdde 1887 mot
spannmålstullarna. Med största intresse följde
han utvecklingen på bergsbrukets
område och var 1879—90 fullmäktig i
Jernkontoret. Kyrkligt sinnad var han
lekmannaombud vid kyrkomötet 1868
och skattmästare i Samfundet Pro
fide et christianismo 1872—89. Från
1818 till sin död förde han
regelbundet dagbok, och utdrag ur detta stora,
politiskt och kulturhistoriskt
intressanta dokument ha publicerats i
tidskr. Fagersta Forum (1949: 4—6:
1950: 1—3). — Gift 1849 med
Josefina Henrika Charlotta Tham. S. Sw.
5. Stockenström, A l b e r t
Reinhold von, skulptör, målare, f. 11 nov.
1867 i Härnösand. Föräldrar:
borgmästaren Erik von S. och Marie
Eme-rence Lucie Sohlén. Brorson till S. 4.
— S. växte upp i Hälsingborg samt
studerade vid Konstakad. 1889—91
och vid Académie Julien i Paris 1892.
Han var därefter verksam i
Hälsingborg, tills han 1920 bosatte sig i
Ljungby. —■ S. har bl. a. utfört
statygruppen ”Medeltida borgmästare
och kvinna”, som pryder rådhuset i
Hälsingborg (den uppsattes 1897). Av
hans övriga skulpturer må nämnas
bysten av Sven Lagerbring (efter
Roslins porträtt) i Lund, reliefen ”Höst”
(Hälsingborgs mus.), reliefen
”Badande pojkar” (brons, Göteborgs
konstmus.) och statyn ”Borgarkvinna”
(gipsmodell, Nat. mus.). — S:s
skulpturer ha både monumental tyngd och
finess i uppfattning och utförande. På
senare år har han i stor utsträckning
ägnat sig åt måleri och har friskt och
känsligt skildrat det sydsmåländska
landskapet under olika årstider. Han
är repr. även med måleri i Nat. mus.
och Göteborgs konstmus. — Ogift.
Th. N.
6. Stockenström, B o Henrik
von, godsägare, politiker,
ämbetsman, f. 26 jan. 1887 i Stockholm.
Föräldrar: översten och
överkammarherren Henrik Albrecht von S. och
friherrinnan Eva Christina Beck-Friis.
Sonsons son till S. 2. — Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1905, fil.
kand.-ex. i Uppsala 1908 och avgångsex.
Bo von Stockenström.
från Alnarps lantbruksinst. 1911 blev
S. 1912 förvaltare av godsen
Ekens-holm i Dunkers skn och Änhammar
i Gryts skn, Södermani, län; 1914
blev han ägare till Änhammar och
sedermera även till Länna bruk i
Länna skn, samma län. •— S.
tillhörde Första K. 1923—42, var
statsråd och chef för Jordbruksdep. i C.
G. Ekmans första ministär juli 1927
—okt. 1928 och i ministären Ekman
—Hamrin juni 1930—sept. 1932. Han
var medlem av sitt riksdagspartis
förtroenderåd från 1929 och fungerade
1941—42 som Folkpartiets v.
gruppledare i Första K. Inom Folkpartiets
riksorganisation inträdde han i
förtroenderådet 1936. Han var
riksgälds-fullmäktig 1940—42. Är 1942
lämnade han riksdagen och sina politiska
förtroendeposter i samband med att
han utnämndes till generaldir. och
chef för Domänstyr. Därifrån avgick
han 1950. S. var led. av
kolonisations-sakkunniga 1925—27, av
jordbruks-utredningen 1928—30 samt ordf, i
1933 års mjölk- och mejeriutredning.
Han har tagit verksam del i
jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse och
tillhörde de drivande krafterna vid
omorganisationen av Sveriges allm.
lantbrukssällskap till en
topporganisation för denna föreningsrörelse 1929
—30. Han var ordf, i styr, för Sv.
mejeriernas riksfören. 1932—42, för
Skandinaviska
kreatursförsäkringsbo-laget 1933—42 och i den
jordbruks-kooperativa centralorganisationen
Sveriges lantbruksförb. 1939 och 1941 —
42. Under sin tid som chef för
Domänverket var S. ordf, i ab. Statens
skogsindustrier 1943—50 samt är
sedan 1937 ordf, i Sv. skogsvårdsfören.
— S. kom under sin ämbetsutövning
i Jordbruksdep. att stå som målsman
för den nyorientering av den sv.
jordbrukspolitiken, vilken avsåg att hjälpa
jordbruket ur de tryckta
konjunkturer, som det råkat i till följd av det
stora prisfallet på jordbruksprodukter
under 1920-talets sista år. Samtidigt
innebar denna politik även en
nyorientering av det frisinnade partiets
kurs såtillvida att man accepterade
ett aktivt näringsskydd, som
förutsatte djupgående ingrepp i det
ekonomiska livet. Den skyddspolitik för
de sv. producenterna, som inletts med
beslutet vid 1930 års riksdag om att
vid målning av brödspannmål en viss
procent av råvaran skulle vara svensk,
det s. k. inmalningstvånget, utbyggdes
under S:s tid som jordbruksminister
med bl. a. spannmålsregleringen 1931
och mjölkregleringen 1932. Även
skogshanteringen tillgodosågs genom
ökade anslag till skogsodling m. m.
Vid den s. k. krisuppgörelsen 1933
tillhörde S. den majoritet inom det
frisinnade partiet, som följde
partiledaren Hamrin i hans motstånd mot
denna kompromiss. —■ S. är sedan
1928 led. av Lantbruksakad. •— Gift
1912 med grevinnan Anna Hedvig
Ulrika Hamilton. S. Sw., O. N.
Stockman, David Georg,
operasångare, (tenor), f. 30 nov. 1879 i
Göteborg, f 2 dec. 1951 i Stockholm.
Föräldrar: emigrationsombudet Peter
Herman Alfred S. och Erika
Christina Olsson. — S. utbildade sig först
till möbelskulptör —• han erhöll
silvermedalj för konsthantverk vid 1897
års stockholmsutställning. Han
flyttade till Stockholm för att fortsätta sin
utbildning som snidare och skulptör.
Emellertid engagerades han av E.
Lindens operettsällskap, som han
tillhörde 1900—01. Ären 1901—06
deltog han som tenorsolist i Luttemanska
kvartettens turnéer utomlands. Sedan
han studerat sång för bl. a. H.
Hoff-man i Breslau, L. Bachner i Berlin,
scenisk gestaltning för J. Lang och
plastik för Signe Hebbe i Stockholm,
debuterade han som Wilhelm Meister
i ”Mignon” på K. teatern hösten
1906. De övriga debutrollerna under
David Stockman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
