- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 7. Sibylla-Tjällgren /
248

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockman, David - Stodius, Martin - Stolbrand, Charles John - 1. Stolpe, Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stodius

248

Stolpe

säsongen voro Lyonel i ”Martha” och
Fernando i ”Leonora”. S. tillhörde
sedan K. teatern 1907—42. Från
sistn. år ägnade han sig åt pedagogisk
verksamhet. — S. förfogade över en
ovanligt vackert och nordiskt
klingande tenorröst. Synnerligen väl skolad
som den var, bidrog den att jämte S:s
med åren alltmer finslipade och
kultiverade spel ställa honom i främsta
ledet av sv. sångartister. — Bland de
omkring 100 roller S. gestaltade
under sina 35 år vid K. teatern märkas
främst Tamino i ”Trollflöjten”, Don
Ottavio i ”Don Juan”, Wagners Erik,
Lohengrin, Tristan, Walther och
Parsifal, Hertigen i ”Rigoletto”, Richard
i ”En maskeradbal”, Don Alvaro i
”Ödets makt”, Alfred i ”La Traviata”
och Radamès i ”Aida” samt Cassio
i ”Otello”, vidare Puccinis Rodolphe,
Linkerton, Cavaradossi och Rinuccio
i ”Gianni Schicchi”. Ur den franska
repertoaren, för vilken S:s röst och
sångsätt särskilt väl lämpade sig, må
framhållas Zephoris i ”Konung för
en dag”, Simson i ”Simson och
Delila”, Faust, Romeo, Nicias i ”Thais”,
Don José i ”Carmen”, Des Grieux i
”Manon”, Masaniello i ”Den stumma
från Portici”, titelrollen i ”Fra
Dia-volo” och kanske främst Hoffmann i
”Hoffmanns äventyr”, en roll som S.
utförde omkr. 150 gånger och även
valde till avskedsföreställningen 1942.
Bland hans operettroller kunna
nämnas Eisenstein i ”Läderlappen”, Pluto
i ”Orfeus i underjorden”, Ivan i
”Tiggarstudenten”, René i ”Greven
av Luxemburg” och titelrollen i
Paga-nini (vid ett gästspel på Oscarsteatern
1934). •—■ S. erhöll 1918 Litteris et
artibus och utnämndes 1929 till
hovsångare. — Gift 1922 med Helny
Maria Vilhelmina Westerberg. R. L-y

Stodius, Martin Henriksson,
teolog, mystiker, f. 9 nov. 1590 i
Äbo, f i slutet av 1675 i Nådendal,
Finland, och begravd 13 febr. 1676
i Åbo domkyrka. Son till
slottsskrivaren vid Åbo slott Henrik Hansson.
•—-S. genomgick Åbo katedralskola, på
vars bekostnad han därefter sändes till
Tyskland för studier; syftet var, att
han framdeles skulle bli skolans
föreståndare. Han inskrevs 1623 vid såväl
Rostocks som Wittenbergs univ. och
tog magistergraden i Wittenberg.
Efter återkomsten blev han konrektor
vid katedralskolan i Äbo och 1630
rektor vid skolan, som s. å. ombildades
till gymnasium, 1633 rektor vid
Viborgs gymnasium, 1634 åter
gymna-sierektor och rektor i Äbo samt 1636
teol. lektor där. Vid stiftandet av
Äbo akad. 1640 erhöll han
professuren i grekiska och hebreiska, vilken
1654 utbyttes mot en teologiprofessur.
Han deltog i arbetet på den första
finska bibelövers. (1642) och den

första finska grammatiken (1649),
som utgavs av E. Petræus. — S. synes
ha stått på god fot med borgerskapet
i Åbo, som gjorde upprepade
aktioner för att få honom till kyrkoherde.
Däremot utsattes han för en serie
trakasserier av sina ämbetsbröder på
grund av sin böjelse för mystisk
filosofi och kabbalistisk litteratur.
Akademiska konsistoriet dömde honom
1656 till suspension från
undervisningen, emedan han bringat akad. i
ont rykte. Univ.-kanslern Per Brahe
ansåg, att straffet borde upphävas,
men den mot S. fientlige prokanslern
Johannes Terserus lyckades till sist
förmå S. att begära avsked. Han
avträdde 1660 ur konsistoriet men
behöll till sin död prebendepastoratet
Nådendal. — Gift före 1630 med
Elisabeth Persdotter Dryander. T. M.

Stolbrand (Ståhlbrand),
Charles John, före 1839 Carl Johan
Möller, officer, f. 13 maj 1821 iÖssjö
skn, Kristianst. län, J 3 febr. 1894 i
Charleston, South Carolina, Förenta
staterna. Son till Christina Möller. —
S. tog som ung värvning vid
Ven-des artillerireg., där han 1843 blev
sergeant. Då hans skolunderbyggnad
ej förslog för fortsatt avancemang, tog
han 1850 avsked och emigrerade följ,
år till Förenta staterna. Han bosatte
sig först i Chicago, där han bl. a. var
tjänsteman på ett lantmäterikontor.
Han blev en av de ledande inom den
sv. kolonin där och var
Svea-sällska-pets (Svea Society) förste ordf. 1857
—61. Vid inbördeskrigets utbrott
sistn. år blev han kapten vid Second
Illinois Light Artillery och ledare för
ett artilleribatteri, som han själv
rekryterat. Han utnämndes senare s. å.
till major och blev 1863 chef för
femtonde armékårens artilleri under
general Logan. S. gjorde en
uppmärksammad insats i Shermans fälttåg i
Georgia 1864 och under Savannahs
besättande s. å., men då han inte
ansåg sig ha erhållit en förtjänt
befordran, begärde han 1865 avsked.
Omedelbart utnämndes han till
brigadgeneral och erhöll efter krigets slut
befälet över artilleriet i Fort
Leaven-worth-distriktet, Kansas. Han
lämnade militärtjänsten 1866 och slog sig
ned på sin under kriget förvärvade
plantage i Beaufort, South Carolina.
Som anhängare av det republikanska
partiet började han där en politisk
karriär, som gynnades av svagheten
hos det demokratiska partiet. Han var
1868 sekr. i konstitutionskonventet
(the carpet bagger convention),
delegat vid det republikanska
national-konventet i Chicago samt elektor för
South Carolina vid presidentvalet.
Under flera år var han chef för South
Carolinas statsfängelse, och 1888—92
var han ledare för den federala
bygg

nadsverksamheten i Charleston. Vid
sidan därav var han verksam som
konstruktör av bl. a. ångmaskiner och
ångpannor. En allvarlig
olyckshändelse, som träffade honom, då han
höll på att bygga en undervattensbåt,
föranledde honom att sluta sina
experiment. — Gift 1845 med Maria
Sophia Petersson. •—■ Litt.: ”The
Swedish Element in America” (2,
Chicago 1931); A. B. Benson och N.
Hedin, ”Americans from Sweden”
(New York 1950). Abg

1. Stolpe, Gustaf Erik,
musikpedagog, tonsättare, f. 26 sept. 1833
i Torsåkers skn, Gästrikland, f 3 okt.
1901 i Kenilworth, New Jersey,
Förenta staterna. Föräldrar: organisten
och klockaren Johan S. och
Margareta Elisabet Collenius. S. tillhörde en
i Förenta staterna fortlevande gren
av släkten S. Han var sonsons
sonson till mästersmeden i
Smedjebacken Mats Anders Matsson, som
omkr. år 1700 antog namnet S. —
Efter skolgång i Gävle blev S. 1848
elev vid Musikkonservatoriet, där han
följ, år avlade organistex. och 1855
musikdir.-ex. Han var 1856—62
kapellmästare vid Humlegårds- och
La-dugårdslandsteatrarna i Stockholm
och från sistn. år musiklärare vid
Var-bergs elementarläroverk samt från
1863 även organist i Varbergs kyrka.
S. behärskade virtuost såväl orgel och
piano som violin. Under en
konsertturné i Förenta staterna 1881, vilken
ej blev någon ekonomisk framgång,
erbjöds och antog han en anställning
som musiklärare vid Augustana
College, Rock Island, Illinois. Där
grundade han 1886 en musikskola,
Augustana Conservatory, vars chef han var
till 1896. Han tjänstgjorde 1883—96
även som organist vid sv. lutherska
kyrkan i Moline. Sistn. år lämnade S.
sina befattningar och grundade en
privat musikskola i Rock Island,
vilken han drev till 1900. Han verkade

Gustaf Stolpe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Aug 19 00:51:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/7/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free