Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Strandberg, Charlotta - 4. Strandberg, Wilhelmina - 5. Strandberg, Max - 6. Strandberg, Hilma Angered-, författarinna, syssling till S. 5, se Angered-Strandberg, bd 1 s. 108 - 7. Strandberg, James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strandberg
257
Strandberg
1888. Hon erhöll Litteris et artibus
1882. — Med sin lilla men behagliga
röst, sin tilltalande apparition och
sitt livliga spel var S. på sin tid K.
teaterns bästa artist i subrettfacket och
därtill självskriven för repertoarens
pageroller. Bland hennes främsta
partier voro Cherubin, Susanna i
”Fi-garos bröllop”, Zerlina i ”Don Juan”,
Papagena i ”Trollflöjten”, Anna
We-bers i ”Friskytten” och Fatima i
”Oberon”, vidare Zerlina i ”Fra
Dia-volo”, Nancy i ”Martha”, fru Ström
i ”Muntra fruarna i Windsor” samt
Siebel i Gounods ”Faust” och Stefano
i ”Romeo och Julia”. En stor scenisk
framgång vann hon 1865 i titelrollen
i ”Sköna Helena”. Någon gång men
utan större lycka försökte hon sig på
tragiska roller, ss. Alice i ”Robert av
Normandie” och Ortrud i
”Lohen-grin”. Under sina senare år
framställde S. med framgång gummor med
komisk anstrykning, ss. Marcellina i
Charlotta Strandberg.
”Figaros bröllop” och Martha i
”Faust”. — Gift 1851 med
operasångaren Olof Strandberg (S. 1).
B. Hgn
4. Strandberg, Wilhelmina
Maria, operasångerska (sopran), f. 6
nov. 1845 i Stockholm, f 16 okt. 1914
därstädes. Föräldrar: musikdirektören
Wilhelm Söhrling och Elisabeth
Maria Vretman. Svärdotter till S. 1.
— S. var elev vid konservatoriet i
Stockholm 1862-—65, där hon som
lärare bl. a. hade Julius Günther, och
fortsatte sedan sina studier för
Fredrika Stenhammar samt för
hovsångaren Isak Berg. Hon debuterade vid K.
Stora teatern 1867 som Jeannette i
Isouards ”Joconde”, som Zerlina i
”Don Juan” samt 1868 på
Dramatiska teatern som Sophie i Dalayracs
”En egendom till salu”, varefter hon
erhöll fast anställning vid de K.
teatrarna. Är 1903 hade hon sin
av-skedsrecett, då hon uppträdde som
Wilhelmina Strandberg.
Markisinnan i ”Regementets dotter”.
— S. ägde främst begåvning för
subrettfacket och komiska uppgifter.
Hennes mångsidiga repertoar
omfattade bl. a. Jenny i ”Wilhelm Tell”,
Papagena i ”Trollflöjten”, Anna i
”Friskytten” och Anna i ”Muntra
fruarna i Windsor” samt Micaela i
”Carmen” och Magdalena i
”Mäster-sångarne i Nürnberg”, vilka båda
partier hon kreerade på
Stockholms-operan. Bland gumroller, som hon
under sina senare år framställde, voro
Marcellina i ”Figaros bröllop”,
Martha i ”Faust” och Lucia i ”På
Sicilien”. Vid sitt tjugufemårsjubileum
på scenen 1892 erhöll S. Litteris et
artibus, och 1908 blev hon associée
av Mus. akad. — Gift 1878 med
tulluppsyningsmannen Olof
Strandberg, son till S. 1 i hans första gifte.
B. Hgn
5. Strandberg, Per Maximilian
(Max), operasångare (tenor), f. 4
okt. 1854 i Stockholm, f 12 febr.
1939 därstädes. Son till S. 1 i hans
andra gifte. -—■ Efter mångsidiga
studier 1870—76 vid
Musikkonservato-riet och någon verksamhet som
orkestermusiker debuterade S. 1877 vid K.
teatern som Max i ”Friskytten”,
Lyo-nel i ”Martha” och Fenton i ”Muntra
fruarna i Windsor”. Han
engagerades där 1881, sedan han genomgått
teaterns elevskola. Efter gästspel som
sångare vid Nya teatern 1882—83
och kapellmästare vid Södra teatern
1883—85 återgick S. till K. teatern.
Han var först cellist i hovkapellet,
1887—1916 solist och 1892—1922
kormästare. S. erhöll Litteris et
artibus 1897. — Liksom fadern saknade
S. begåvning för dramatisk aktion.
Mot hans stelhet i sceniskt avseende
stod en utpräglad musikalitet och en
visserligen liten men väl behandlad
stämma. Bland hans roller märktes
Mozarts Don Ottavio och Tamino,
Rossinis Almaviva, Tonio i
”Rege
mentets dotter” samt Gounods Faust
och Romeo. S. var som kormästare
synnerligen omsorgsfull. — Gift 1883
med Signe Weidenhayn. K. R.
6. Strandberg, Hilma
Ange-r e d-, författarinna, syssling till S. 5,
se Angered-Strandberg, bd 1 s. 108.
7. Strandberg, James Victor,
läkare, f. 9 mars 1883 i Stockholm, f
31 jan. 1942 därstädes. Föräldrar:
bankiren Knut Georg S. och Jane
Maria Kempff. Sysslings son till S. 1
och S. 2. — Efter mogenhetsex. i
Stockholm 1901 blev S. därstädes
med. kand. 1905, med. lic. 1909 och
med. dr 1917. Sin fortsatta
utbildning fick han huvudsakligen vid S:t
Görans sjukhus, där han blev
amanuens 1909, underläkare 1911,
poliklinikläkare 1912 samt överläkare och
poliklinikföreståndare 1936. I sitt
ämne, dermatologi och syfilidologi,
blev han 1922 docent, 1925 bitr,
lärare och 1936 prof., allt vid Karol.
inst. Sistn. år blev han därjämte
överläkare och direktör för Lilla Hemmet.
Från 1912 drev han privatpraktik i
Stockholm. I Nordisk dermatologisk
fören. var han generalsekr. från 1932.
— Inom sitt specialfack var S. en
centralgestalt i Sverige. Erfaren
diagnostiker och omdömesgill kliniker,
anlitades han ofta av kolleger för
konsultationer och hade bland dem
obestridd auktoritet. Med sin höga
formella begåvning var han också en
utmärkt lärare. Som läkare
kännetecknades han av noggrannhet, tolerans
och humanitet. Bland hans talrika
tryckta arbeten må nämnas kapitlet
”Haut und innere Sekretion” (i
Ja-dassohns stora ”Handbuch der
Haut-und Geschlechtskrankheiten”, 1929)
samt den populära ”Huden och
hudens sjukdomar” (1924). — Gift
1909 med Märta Johansson. ■— Litt.:
nekrolog av S. Hellerström i Nord,
medicin 1942. P. H. T.
James Strandberg.
17 Svenska män och kvinnor VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
