Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Stridsberg, Gustaf - 5. Stridsberg, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stridsberg
263
Stridsberg
Gustaf Stridsberg. Byst i gips av Carl Milles omkr. 1911.
mest tilltalade honom. Dess kraftfulla
och myndiga hävdande av
svenskhetens berättigande tilltalade honom
starkt, och ofta förde han på tungan
ordet om ”Sveriges rättmätiga
pre-eminens”. I sin politiska
skriftställar-verksamhet tröttnade han aldrig på
att framhäva nationella synpunkter
och kräva respekt för det svenska,
dock alltid på ett utpräglat realistiskt
sätt och utan all sentimentalitet. De
tjänster han genom sin publicistiska
gärning gjort de nationella intressena
i vårt land äro omätbara. Svagheten
i hans journalistik bestod dels i hans
ofta framträdande böjelse för
skruvade och konstlade formuleringar (han
älskade enligt sitt eget uttryck att
skriva ”mystice et enigmatice”), dels
också i hans obenägenhet att i sitt
politiska tänkande gå rakt på sak. Det
drag av kritisk negativism som fanns
hos Harald Hjärne återkom också hos
honom och därtill med ökad styrka.
Gällde det avgörande frågor och stora
värden kunde han dock momentant
glömma sin kringgående
formuleringskonst. Han skrev och talade i dylika
fall med en kraft och en auktoritet
som gjorde ett imponerande intryck.
Fri från partisinne och
partibundenhet förde han under hela sin bana de
konservativa idéernas talan och
bidrog därigenom mäktigt till att för
samtiden klargöra vad som var den
nationella konservatismens väsen och
kärna. Hans rättsmedvetande var
utomordentligt starkt utvecklat, vilket
kom till synes bl. a. i hans förbittring
över Dreyfus-affären (han tävlade
här i indignation med sin vän Carl
G. Laurin) och hans avsky för
nazismen. Den sistnämnda rörelsen väckte
hans motvilja icke blott genom sin
ideella undermålighet utan också och
än mer genom sitt förakt för även de
mest primära rättsgrundsatser. Om
hans antinazistiska insats i den s. k.
Tisdagsklubben under 1940-talet
berättar Amelie Posse i ”Åtskilligt kan
nu sägas” (1949). — I trots av sin
invaliditet var S. en synnerligen
liv
lig och intresserad sällskapsmänniska,
som njöt ofantligt av umgänge och
samtal samt icke mindre av mat och
dryck. Medvetet eller omedvetet
formade han sitt uppträdande efter
mönster av dr Samuel Johnson, som
han ivrigt beundrade. Boswells
biografi tillhörde hans ständiga
följeslagare, och citat ur dr Johnsons
konversation lågo mycket ofta på hans
läppar. Någon gång kunde han verka
besvärande omständlig i sin
Johnson-efterbildning, men oftast motvägdes
det artificiella i hans samtalsstil av en
personlig underton som gav pastischen
liv och originalitet. Av sin stora
vänkrets, vilken inrymde personer ur de
mest skilda läger, var han högt
beundrad såväl för sitt stimulerande
intellekt och sin glada sällskaplighet
som för den storslagna uthållighet
varmed han bar sina ofta svåra
kroppsliga lidanden. — Ogift. O. W.
5. Stridsberg, Erik Rudolf,
ämbetsman, f. 17 juni 1884 i Karlskrona,
t 5 okt. 1949 i Stockholm.
Föräldrar: revisorn i Riksgäldskontoret Axel
Adolf S. och Augusta Elina
Malmberg. Kusin till S. 4. — S. avlade
mogenhetsex. i Växjö 1903 samt blev
fil. kand. 1906 och jur. kand. 1908,
bådadera i Lund. Hans därpå
följande karriär inom statsförvaltningen
gick över sedvanlig
amanuenstjänstgöring i Statskontoret och Finansdep.
samt tjänst som sekr. i Järnvägsstyr.
1917—19 till statskommissarieämbete
i Statskontoret, som han innehade
1919—26. Hans aktiva verksamhet
i detta ämbete blev dock mycket
kortvarig. Redan 1920 förordnad till
expeditionschef i Jordbruksdep.,
kallades S. 1921 till den betungande
posten som statssekr. i Finansdep., som
han innehade till dess han 1926 blev
generaldir. och chef för
Riksräken-skapsverket. Statssekreterarperioden
hade dock ett längre avbrott, då S.
april 1923—okt. 1924 var konsulta-
Erik Stridsberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
