Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Stromberg, Nils - 2. Stromberg, Claes - 1. Strussenfelt, Alexander Michael von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strömberg
275
Strussenfelt
Nils Strömberg. Målning (detalj) av Georg
de Marées 1722.
fordrades till generallöjtnant. Från
1704 förde han mera självständigt
befäl. Detta år bidrog han kraftigt till
att skydda Stanislaws i Warszawa
församlade anhängare, och 1705
lyckades han hålla de sv. positionerna i
mell. och ö. Lillpolen och inom dessa
områden även verka för anslutningen
till Stanislaw. Sedan S., i rikt mått
njutande Karl XII:s förtroende, 1705
utnämnts till k. råd, general och
generalguvernör över Estland, och i
synnerhet sedan han 1709 också blivit
generalguvernör över Livland och
Kurland, inträdde den viktigaste
perioden i hans liv. En äldre
uppfattnings apoteos av S:s försvar av
Östersjöprovinserna kan numera ej
accepteras. Hans första insatser äro helt
visst berömvärda. Ett kraftigt arbete
på fästningarna satte dessa i gott
stånd, ryska försök att tränga fram
avvisades framgångsrikt. Men ju
vanskligare försvaret blev, desto
mindre visade han sig vuxen sin post.
Illa underrättad om fiendens rörelser
och resurser felbedömde S. alltför ofta
läget. Efter slaget vid Poltava
överskattade han motståndarens styrka
och underlät att utnyttja det sista
tillfälle, som gavs till offensiv. Några
av hans dispositioner för Rigas försvar
få betecknas som högst diskutabla,
och hans alltför defensiva taktik
kunde, då motsedd undsättning från riket
uteblev, ej resultera i annat än stadens
kapitulation 1710. Efter endast drygt
tre månaders fångenskap blev S.
frigiven av ryssarna genom ‘
fångutväx-ling. Efter hemkomsten sattes han att
leda Krigskollegii arbete. Han blev
1711 president i Kammarkollegium
och Statskontoret, en utnämning, som
helt säkert rättvist motiverades med
S:s kunskaper i ekonomiska och
administrativa frågor. När
presidentskapen 1720 åtskildes, fick S. avsked från
Statskontoret men kvarstod till sin
död i Kammarkollegium. ■— S.
adlades 1674 samt upphöjdes 1699 i
friherrligt och 1706 i grevligt stånd. —
Gift 1690 med Anna Catharina
Fleming af Liebelitz. — Litt.: F.
Arf-widsson, ”Försvaret av
Östersjöprovinserna 1708—1710” (1—2:1, 1936).
S. S-s
2. Strömberg, Claes, greve,
riksråd, döpt 26 nov. 1699 i Varvs skn,
Skarab. län, f 25 juni 1782 på
Claes-torp i Östra Vingåkers skn,
Södermani. län. Son till S. 1. — Efter
studier i Uppsala fullföljde S. sin
utbildning genom utrikes resor.
Därunder tjänstgjorde han bl. a. som
fänrik vid överste Lencks reg. i
Frankrike och var en tid kammarjunkare
hos Fredrik I:s fader, lantgreven av
Hessen. Återkommen till hemlandet
inträdde S. i hovtjänst och blev
kammarherre 1719. Han utnämndes till
hovmarskalk hos kronprinsen
Claes Strömberg. Målning av G. Lundberg
1762.
och blev 1751 riksråd. ■— S:s franska
sympatier och en mångårig vänskap
med C. G. Tessin och dennes familj
förde honom in i hattpartiets läger,
men som politiker kom han endast att
spela en roll i skymundan. Efter
hattpartiets genombrott uppträdde han
dock troget vid riksdagarna till dess
stöd och tillhörde 1738—39 mindre
sekreta deputationen. Hans
administrativa talanger uppskattades dock
icke av de styrande, och förgäves
sökte han bli landshövding. Slutligen
fick han dock lönen för sitt politiska
välförhållande, då han 1751 erhöll
en plats i rådet. Hans livliga
personliga umgänge med det nya
konunga-paret förde honom allt närmare
hovpartiet, men S. saknade den
självständighet och det personliga mod, som
hade behövts för att göra brytningen
med hattarna fullständig. Efter
Tes-sins brytning med hovet blev S. 1754
tf. guvernör hos kronprins Gustav.
1747 S. på Claestorp,
När frågan om kronprinsens
uppfostran av ständerna på riksdagen 1755
■—56 upptogs till behandling,
nödgades S. träda tillbaka till förmån för
C. F. Scheffer. Till denna utgång
bidrog i hög grad ständernas önskan
att förödmjuka konungaparet, som
uttryckt sin önskan, att S. måtte få
kvarstå i sin befattning, men
sannolikt har man också ansett S:s bildning
och kunskaper otillräckliga och hans
medgörlighet gentemot den viljestarka
drottningen olämplig. S. var en av
dem, som 1757 tillstyrkte Sveriges
ingripande i sjuåriga kriget, men
alltmer betänksam inför den politiska
och militära utvecklingen nedlade han
sitt rådsämbete 1761. S. blev 1740 en
av Vet. akad:s första led. men visade
föga intresse för dess förhandlingar
och uteslöts 1748. Han blev
serafimer-riddare 1751. Sin ålderdom tillbragte
som han gjorde till
fideikommiss åt sin hustrus brorson
greve Claes Axel Lewenhaupt och
dennes ättlingar. — Gift 1732 med
grevinnan Ulrika Catharina
Lewenhaupt. H. E-a
1. Strussenfelt, Alexander
Michael von, före adlandet
Strussenfelt, fortifikationsofficer, f. 22 okt.
1716 i Stockholm, t 28 mars 1797 på
Rössjöholm, Tåssjö skn, Kristianst.
län. Föräldrar: kaptenen Michael
Thomasson Strussenfelt och Birgitta
Oxelgren. —■ S. blev 1733 volontär
vid fortifikationen och tillika
underofficer vid Hälsinge reg., deltog i
kriget i Finland 1741—42 och
förflyttades följ, år till armén i Bohuslän, där
han förfärdigade flera kartor över
gränstrakterna mot Norge. Är 1745
erhöll han tillstånd att träda i fransk
tjänst och var med om de viktigaste
krigshändelserna i Flandern och
Bra-bant. Vid sin hemkomst 1747 var han
en tid verksam vid
fästningskommis-sionen i Finland och utnämndes där-
Alexander Michael von Strussenfelt.
Pastell av okänd konstnär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
