Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Strokirch, Carl Michael von - 2. Strokirch, Fredrik von - Stromberg, Alfred - 1. Stromberg, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strokirch
274
Strömberg
förbindelser. Tillsammans med några
andra av förgrundsgestalterna i
1700-talets väckelse, C. H. Grundelstierna,
bergsrådet Erland Fredrik Hjärne
och Sven Rosén, bildade S. en krets,
som plägade samlas till samtal i
religiösa frågor och till läsning av
framför allt mystikens skrifter. Under den
tidigare delen av 1730-talet skärptes
ivern inom den radikala pietismen
men också myndigheternas iver att
bekämpa rörelsen. Vid riksdagen
1734 inlämnade biskop J. Benzelius
jämte några meningsfränder ett
memorial om en ny och skärpt
religions-stadga. Förutom positiva åtgärder, ss.
förbättrad undervisning och själavård
i församlingarna, föreslogs i
memorialet frihetsstraff för spridande av
villomeningar i religionen. S. inlämnade
till sitt stånd i memorialets form en
vederläggning av de prästerliga
synpunkterna, vari han röjde bl. a. sina
upplysningssympatier, i det han
gjorde sig till förespråkare för en deistisk
religionsåskådning. Om prästerna
gjorde han gällande, att de voro
”blinda vägvisare uti andeliga mål”,
och den religiösa vården borde därför
havas om hand av ”Andens
ämbetsmän”. Därmed avsåg S. av Guds ande
upplysta och ledda människor.
Memorialet väckte stort uppseende och
skadade mera än gagnade
frihetssa-ken. Prästerskapets motdrag kom
omgående i form av en mästerligt
skriven broschyr. Så tillkom 1735 års
re-ligionsstadga, som ansetts beteckna
kulmen av den religiösa
tvångslagstift-ningen i vårt land i det den
möjliggjorde ett inskridande icke blott mot
dem som utspredo villomeningar utan
även mot sådana, som misstänktes
hysa dylika. Delvis mot bakgrunden
av aggressiviteten från
kyrkoledning-ens sida måste den lilla filadelfiska
societet ses, som S. 1734 bildade. Det
var den första friförsamlingen i vårt
land. Den bestod av ett tiotal medl.,
och dessa levde på grund av
religions-lagarna som en enda stor familj i ett
hus på Södermalm i Stockholm.
Ledarskapet i förs, övergick emellertid
snart till Sven Rosén. Genom ovist
bekännarnit från S:s sida inleddes
1736 en renlärighetsprocess mot förs.,
vilken resulterade i dess upplösning
och Roséns landsförvisning 1741. S:s
sak blev emellertid icke avgjord, och
han deltog ännu i riksdagen sistn. år.
Han begav sig 1746 över till Livland
och fortsatte sedan till bl. a.
Herrn-hut och Amsterdam. På 1760-talet
återkom han till Sverige. Något av
hans ungdoms kamplusta för religiös
frihet kom till uttryck, när han 1768
—69 utgav ”Vidimerade acter och
protocoller . . .” rörande rättegången
mot Tolstadius. — Ogift. ■— Litt.:
N. Jacobsson, ”Den sv. herrnhutis-
mens uppkomst” (1908); E.
Linder-holm, ”Sven Rosén och hans insats i
frihetstidens radikala pietism” (1911);
H. Pleijel, ”Karolinsk kyrkofromhet,
pietism och herrnhutism. 1680—
1772” (Sv. kyrkans historia, 5, 1935);
N. Odenvik, ”C. M. von S. och
Sveriges första friförsamling, grundad i
Stockholm år 1734” (1938). H. G-dh
2. Strokirch, Johan Paul
Fredrik Otto von, jordbrukare, f. 9 juli
1824 på Grimstorp i Sandhems skn,
Skarab. län, f 4 juli 1903 på
Strömsberg i Ljungarums förs., Jönköping.
Föräldrar: kammarherren och
kaptenen Johan Christopher von S. och
friherrinnan Christina Charlotta
Otti-liana Palmstierna. Kusins sonsons
sonson till S. 1. — S. blev student vid
Uppsala univ. 1843, avlade kansliex.
där 1846 och blev e. o. tjänsteman i
Civildep. 1847. Från 1856 till sin död
var han dir. och ordf, i Jönköp. läns
brandstodsdirektion. Som ägare till
Strömsberg, vilken egendom han
redan 1827 ärvde efter fadern och vars
brukande han övertog 1848, hade han
ett stort jordbruk att sköta. Han
utförde inom Jönköp. läns
hushållningssällskap ett betydande arbete även
på jordbruksnäringens främjande i
länet i övrigt. Ären 1877—1901 var
han ordf, i sällskapet, vars
guldmedalj han erhöll 1894, och han var
styr.-led. i Sv. mosskulturfören. 1887
—95. S. invaldes 1880 i
Lantbruks-akad. Är 1859 utnämndes han till
kammarherre och 1889 till
hovmarskalk. Han deltog som adelsman i
riksdagarna 1850—65, och som led.
av Första K. 1872—81 och 1887—
1902 tillhörde han den konservativa
majoriteten; bl. a. var han led. av
konstitutionsutskottet 1889—96.
Särskilt uppmärksammades han för sina
motioner (1898, 1899) om
torrläggning av vattensjuka marker. — Ogift.
—■ Litt.: biografi av R. Tolf i Sv.
mosskulturfören :s tidskr. 1903. S. L.
Strömberg, Alfred, uppfinnare,
industriman, f. 9 mars 1861 i
Värnhems skn, Skarab. län, f 8 mars 1913
i Chicago. Föräldrar: snickaren
Anders Gustaf Strömberg och Anna
Lovisa Andersdotter. — Efter att ha
arbetat i faderns snickeri kom S. i
slutet av 1870-talet till Stockholm,
där han var anställd i
telegrafkommissarie A. H. Bratts verkstad för
elektriska telegraf- och ringledningar
samt hos Bells telefon ab., Stockholm.
Han emigrerade 1882 till Förenta
staterna och anställdes i Bellbolaget
i Pennsylvania. Är 1885 övergick S.
till Chicago (Bell) Telephone Co.,
där han stannade i fem år, under
vilken tid han utarbetade ett flertal
förbättringar på bolagets
telefonapparater. Från 1890 arbetade han för
Chicago Electric Protective Co., som
framställde inbrottsalarm enligt
”Strömberg System”, på vilket
område S. gjorde ett flertal
uppfinningar. Han återvände 1894 till
telefonfabrikationen och anställdes vid
Western Telephone Construction Co. Är
1896 grundade han i samarbete med
en annan svensk, Androv Carlson,
Stromberg-Carlson Telephone
Manu-facturing Co., Chicago, för vilket S.
blev dir. Detta företag blev mycket
lyckosamt och bars i hög grad upp av
de båda innehavarnas egna
uppfinningar och förbättringar. Det såldes
1902 med stor förtjänst. S. grundade
1907 Strömberg Electric Co. i
Chicago och medverkade vid tillkomsten
av Strömberg Motor Devices Co., som
bl. a. framställde den av svensken
John S. Gullberg uppfunna
bilkar-buratorn. Den gick under namnet
Strömberg Carburator, ehuru S. inte
hade konstruerat den. Bland hans
övriga uppfinningar märkes en
banbrytande konstruktion av
tidkontroll-apparater för eldrift. — Gift 1886
med Ellen Johnson. T. M., An
f >1. Strömberg, Nils, före
adlandet Brattman, greve, arméofficer,
ämbetsman, f. 25 mars 1646 i Jönköping,
f 16 aug. 1723 på Claestorp, Östra
Vingåkers skn, Södermani. län.
Föräldrar: postmästaren ]öns Peder sson
Brattman och Christina
Gudmunds-dotter. —• S. blev 1667 konduktör vid
fortifikationen i Dorpat; han var från
1671 med kortare uppehåll i utländsk
krigstjänst. Är 1686 blev han chef
för Tyska livreg. till fot och
kommendant i Landskrona, 1688 överste
och chef för Skaraborgs reg. och
1697 generalmajor vid infanteriet.
I det stora nordiska kriget utmärkte
han sig från början; han deltog
sålunda med sitt reg. i fälttåget i
Holstein 1700, anförde vänstra
flygeln vid Kliszow 1702 och hade
verksam del i företagen mot Thorn och
Elbing 1703, vilket år han också be-
Fredrik von Strokirch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
