Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ström, Fredrik - Ström, Hans, grosshandlare, bruksägare, se s. 281 - Ström, Israel af, skogsman, se s. 281 - Ström, Johan - Ström, Justus, läkare, se s. 281 - Ström, Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ström
280
Ström
het, jämlikhet och broderskap
utmärkte hela S;s förf.-skap; därmed
sammanhängde, att det ägde ett i viss
mån otidsenligt drag av diffus
lyrisk-patetisk retorik. — Ären 1926—
30 var S. ledare för Skådebanan,
1930—32 och 1936—39 andre red. i
Social-Demokraten samt 1932—36
chefred, där. Åren 1930—48 tillhörde
han Första K., där han var led. av
konstitutionsutskottet från 1937. I
riksdagen liksom i tidn. gjorde han
sig mest känd genom sitt frihetspatos.
En del av sina inlägg 1939—43
samlade han i ”Frihet, rätt, humanitet!”
(1943). Huvuddelen av sin tid ägnade
S. från 1930-talet åt kommunala
insatser i Stockholm. Han var
stadsfullmäktig 1912—42, andre v. ordf, där
1930—38 och ordf. 1938—42 samt
stadskollegiets ordf. 1938—40. Han
var ordf, i den kommunistiska
stadsfullmäktigegruppen 1922—24 och i
den socialdemokratiska 1929—32; i
sistnämnda partigrupp var han v.
ordf. 1939—42. Inom
stadsfullmäktige medverkade han från sitt inträde
i församlingen energiskt i kampen mot
sociala missförhållanden. Åren 1925
—31 tillhörde S. stadsplanenämnden
och 1931—32 1930 års
trafikkommitté i Stockholm samt från 1927
styr, för ab. Stockholms spårvägar,
där han 1940—48 var ordf. Även på
andra sätt medverkade han i stadens
bebyggelsepolitik. Den småborgerligt
individualistiska målsättningen vid
bebyggelsen av Bromma är betecknande
för bl. a. S:s tankegångar i
bostadspolitiken: han sökte förverkliga det
egna hemmet med trädgårdstäppa
för storstadsborna. På initiativ av S.
inrättades 1918 Rådet till skydd för
Stockholms skönhet, i vilket han var
led. 1918—28 och 1941—45; de tre
sista åren var han ordf. där. ■— Han
var styr.-led. i Sveriges förf.-fören.
1929—36 och ordf, där 1943—48;
1944—48 tillhörde han Statens
nämnd för stipendier åt skönlitt. förf.
F. ö. var han under senare delen av
sitt liv med i en lång rad
humanitära, kulturella och
hembygdsvårdande sammanslutningar.
Beredskapsti-dens påfrestningar stimulerade honom
att särdeles kraftigt och med
ekumenisk bredd ta sig an skiftande
nationella värden. I samband därmed
visade han en växande positiv förståelse
för kristendomen. Tills, med A.
Ru-nestam utgav han ”Kristendom i krig”
(1942). Ehuru det yrkesmässigt
deklamatoriska i hans verksamhet med
åren blev alltmer uppenbart synes
han ha ägt förmågan att ge intryck av
äkthet och naturlighet på grund av
en barnafrom hängivenhet och
människovänlighet. — Gift 1905 med
förf. Tua Anna Greta Eriksson.
K. A. W., T. D.
Ström, Hans, grosshandlare,
bruksägare, se s. 281.
Ström, Israel af, skogsman, se
s. 281.
Ström, Johan, skolman,
politiker, f. 30 mars 1848 i Transtrands
skn, Kopparb. län, f 6 aug. 1928
därstädes. Föräldrar: hemmansägaren
Johan Jansson och Anna Ersdotter.
■—■ Efter folkskollärarex. i Uppsala
1870 blev S. s. å. folkskollärare och
1876 klockare och organist i
Tran-strand i Västerdalarna, vilka tjänster
han innehade till 1904. Han var
därjämte poststationsföreståndare 1874—
1928 samt innehade och brukade till
sin död fädernegården i Östra
Långstrand. S. var den ledande
kommunalmannen i sin ort, ordf, i
kommunalstämman från 1883 och i fullmäktige
från 1919, landstingsman i olika
repriser 1876—1922, led. av
prövnings-nämnden 1877—1908 och av
skogs-vårdsstyr. 1904—25. Ären 1903—17
tillhörde han Andra K., 1906—17
statsutskottet (suppl. 1906—09 och
1911, led. 1910 och 1912—17), 1905
det särskilda vägutskottet och 1908
prästlöneutskottet; 1911—13 var han
statsrevisor. — S. anslöt sig till
Liberala samlingspartiet och tillhörde
såväl dettas som Frisinnade
landsför-en:s förtroenderåd. I likhet med
partimajoriteten röstade han 1907 mot
den Lindmanska rösträttsreformen.
Inom statsutskottet förde han i
allmänhet sparsamhetens talan. S. var
ivrigt verksam för järnvägsnätets
utsträckning till fjällbygden och fick
kort före sin död se detta mål
uppnått, då järnvägssträckan
Limedsfor-sen—Särna invigdes. Även inom
hemortens waldenströmska frikyrkorörelse
intog S. en ledande ställning och
tillhörde styr, för Malungs
missionsför-en. fr. o. m. 1871 och Dalarnas
ans-gariifören 1888—98. — Gift 1872
med Carolina Jansson. S. Sw.
Ström, Justus, läkare, se s. 281.
Ström, Knut Egron,
teaterdekoratör, regissör, f. 7 april 1887 i
Piteå landsförs. Föräldrar:handlanden
Johan S. och Ida Karolina Karlsson.
■—• S. var elev vid Tekn. skolan i
Stockholm 1903 och studerade sedan
teaterdekorationsmålning hos C.
Gra-bow 1904 och vid K. teaterns ateljé
1905—10. Han var 1910—13 knuten
till H. Baruchs Theater des Westens,
Berlin, och var 1913—19 en tid
regissör och konstnärlig rådgivare vid
Schauspielhaus i Dusseldorf. Sistn. år
kom han till Lorensbergsteatern i
Göteborg som regissör och konstnärlig
rådgivare, och 1924—26 var han
teaterns chef. Sedan 1926 är han
regissör och konstnärlig rådgivare vid
Göteborgs stadsteater. — S. har
under sin långa verksamhet i Göteborg
utfört ett inspirerande och i många
avseenden nydanande arbete. Som
dekoratör har S. utgått från den
tyska expressionismen men han har
sedan utvecklat en stil som präglas
av personlig kraft. Kännetecknande
för S:s sätt att arbeta är idén att
skapa en verklighetstrogen inramning
men att samtidigt förstora och
hålla fram några väsentliga element.
Hans scenbilder få därigenom ofta en
imponerande monumentalitet. Även
som regissör har S. ofta begagnat sig
av denna teknik; han har med stor
effekt bearbetat och strukit ner
Shakespeare och andra klassiker.
Shakespeareuppsättningar som
utarbetats efter detta program äro t. ex.
”Othello” och ”Som ni behagar”. I
S:s Othelloinstudering från 1946
hade dramat infogats i en magnifik
och fantasifull ram som framhävde
styckets väsentliga sidor, poängterade
tyngden och perspektivet. ”Som ni
behagar” har av S. framförts i en
avstämd, dämpad föreställning med
tonvikt på det aristokratiska. Herbert
Grevenius har påpekat likheten
mellan Per Lindberg och S. när det gällt
att göra de klassiska tingen ”till
aristokratisk flykt från en verklighet som
känns för smärtsam”. Ett mästarprov
på förkortningsmetoden har S. visat i
och med iscensättningen av
Strindbergs ”Gustav Adolf”, varvid han
också bevisade styckets sceniska
möjligheter, vilka ofta betvivlats. Andra
Strindbergsföreställningar signerade
av S. är bl. a. ”Brott och brott”,
”Mäster Olof”, ”Till Damaskus III”
och ”Oväder”. Sistn. stycke har S.
haft tillfälle att syssla med flera
gånger; han gjorde dekoren till
urpremiären 1907, regisserade i Düsseldorf
och sedan i Göteborg. S:s förkärlek
för de strindbergska kammarspelen
har tagit sig uttryck i några
utomordentligt finstämda
radioföreställningar av ”Oväder” och ”Brända tomten”.
Modern sv. dramatik har i S. haft
en tolkare som förstått att tillvarata
de typiskt sv. stämningarna. Så har
varit fallet t. ex. i Vilhelm Mobergs
”Vår ofödde son” och Ahlströms
”Beredskap”. Med Maxwell Andersons
”Winterset” (i Göteborg kallad ”Natt
över New York”) skapade S. en
storslagen modern tragedi av klassisk
resning. Det bör också tilläggas att S.
med sin finurliga påhittighet och
friska humor satt upp många
komedier och farser präglade av fart och
uppsluppenhet. En komedi av det
större formatet var Elmer Rices
”Drömflickan”, och av lustspelen kan
nämnas ryssen Valentin Katajevs
”Trångt om saligheten”, som i S:s
regi blev en virtuos farskarusell. ■—
Genom det fina samspelet mellan
dekor, ljus, musik och drama har S. nått
ovanligt långt i helhetsverkan. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
