Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömwall, Sven - Stuart, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stuart
292
Stuart
Föräldrar: bonden Gudmund Larsson
och Marta Svensdotter. •— S.
studerade i Lund 1723—31 och i
Greifs-wald 1731—33 och promoverades
sistn. år till fil. magister. År 1738
prästvigdes han och blev adjunkt i
Hedvig Eleonora förs, i Stockholm
och predikant vid Rymanska
fattighuset. Till kyrkoherde i Odensjö
utnämndes han 1742, tillträdde följ, år
och innehade pastoratet till sin död.
Som informator begav sig S. 1730
till Greifswald, där han följ, år
disputerade på en avh., som punkt för
punkt påvisade fel och misstag i
Jo-hann Hübners geografiska
framställning om Sverige. Den gjorde förf,
med en gång bekant i hemlandet och
är ett av de arbeten, som bevarat S:s
namn till eftervärlden. Sitt rykte som
vetenskapsman och sv. patriot fick
han ytterligare befäst, då han 1736
utgav sin framställning på svenska.
Sedan S. 1734 kommit till Stockholm,
utgav han där 1739 sitt märkligaste
arbete, ”En lättad och förbättrad
lär-doms-wäg, uti hwilken alla lärda
wet-tenskaper afhandlas”, vårt dittills
omfångsrikaste pedagogiska arbete. Det
bygger i huvudsak på Locke. I
bokens första del skärskådas de sätt och
konstgrepp, genom vilka ungdomens
lust till bokliga konster kunna väckas
och bibehållas. Där diskuteras
belöningar och straff, disciplinfrågor
m. m. I fortsättningen behandlas de
viktigaste didaktiska spörsmålen,
varvid S. kraftigt opponerar mot latinets
dominerande roll i de ungas
uppfostran och mot utanläsningen. Det vore
mera sakkunskap och omdöme den
unge behövde än ordkunskap och
definitioner. För att denna sanning
skulle tillämpas vid undervisningen
uppställde S. en formalstadieteori,
som i viss mån påminner om den
Herbartska skolans i Tyskland på
1800-talet. Man skulle vidare alltid
gå från det enkla till det
sammansatta, hålla sig till det väsentliga och
utmönstra onyttigt kram. Som förf,
på didaktikens område var S.
ingalunda blott en osjälvständig
eftersä-gare till Locke. Tvärtom är hans
självständighet i vissa stycken
anmärkningsvärd. Genom sin bok har
S. förvärvat sig en betydande plats i
den sv. pedagogikens historia. — Gift
1743 med Christina Sophia
Nor-ström. —• Litt.: A. Wiberg, ”Sverige
inför Europa för 200 år sedan”
(Jorden Runt 1937) och ”Bidrag till
Gustaf Ruders biografi” (1943); A.
Herrlin, ”S. G. S. En sv.
1700-tals-didaktiker av Lockes skola” (i ”Till
Bengt J:son Bergqvist”, 1920).
A. W-g
Stuart, Carl Magnus, friherre,
fortifikationsofficer, f. omkr. 1650
sannolikt på godset Agnhammar i
Magnus Stuart. Kopia efter D. von Krafft (Karlbergs slott).
Grums skn, Värml. län, f 6 dec. 1705
i Stockholm. Föräldrar:
kammarherren David S., tillhörande den
urgamla skotska ätten S:s Ochiltree-gren,
av vilken två medl. i slutet av
1500-talet inkommo till Sverige, och Beata
Chesnecophera. — S. blev 1668
båtsman på ett örlogsfartyg och kom med
detta över till England, där han 1669
tog anställning som pikenerare i det
k. gardet. Återkommen till Sverige
1671 blev han hovjunkare hos Karl
XI, vilken snart upptäckte S:s stora
kunskaper samt skicklighet i
ritkons-ten och därmed hans rätta kallelse,
nämligen fortifikationsofficerens. S.
kom därför i Erik Dahlberghs skola
och blev efter hand dennes förnämste
medarb. Är 1675 utnämndes han till
löjtnant och följ, år till kapten vid
fortifikationen. S., som var en
duglig fältmätningsofficer, uppgjorde
kartor över skärgårdarna vid Sveriges
Östersjökust samt ledde
fortifikations-arbetena i Södermanlands och
Östergötlands skärgårdar samt vid
Stockholm. Våren 1679 var han sysselsatt
med att kartlägga Blekinge skärgård
för att utvälja en plats, där flottan
kunde erhålla en god hamn. Hans
översiktskarta över Blekingekusten
anvisade området mellan Trossö, där
Karlskrona senare anlades, och
Lindholmen som lämplig för den nya
ör-logshamnen. Hösten s. å. fick han
order att leda befästningsarbetena vid
den närbelägna provisoriska
vinterhamnen vid Vämö-Hästö. S.
uppgjorde ett utkast till stadsplan för
Karlskrona samt förslag till befästningsplan
för örlogsstationen och ledde under
överinseende av Erik Dahlbergh och
amiralgeneralen Hans Wachtmeister
1680—85 dessa arbeten, varvid bl. a.
skansarna Kungsholmen och
Drottningskär uppfördes vid stora inloppet
till Karlskrona. Karl XI, som var
mycket nöjd med S:s ”flit och trogna
försorg”, utnämnde honom 1682 till
generalkvartermästarelöjtnant. För att
få praktisk erfarenhet i
fortifikations-konsten företog S. 1685 med Karl
XI :s understöd en utrikes studieresa,
varvid han deltog i österrikarnas
fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
