Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Sture, Svante - 9. Sture, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sture
300
Sture
nungen, vilket medförde ytterligare
ynnestbevis från denne i form av
för-läningar. Under Dackefejden fick S.
åter tillfälle att visa sin solidaritet
mot Vasaätten. Trots frikostiga
erbjudanden från Dacke förblev han
konungen trogen och försvarade
framgångsrikt sitt län mot de upproriska
bönderna. Som belöning för sitt
välförhållande erhöll han i förläning
Läckö i Västergötland jämte
underliggande fem härader. Han blev även
betrodd med höga poster i
riksstyrelsen. År 1544 nämnes han riksråd,
1559 sekrete råd. Under ryska kriget
blev han 1556 överbefälhavare över
trupperna i Finland. De sista åren av
1550-talet kom S. i nära kontakt med
hertig Erik, då styresman på Kalmar
slott, och spelade därvid den svåra
rollen som förtrogen både åt
konungen och hertigen, varvid han så gott
sig göra lät sökte utjämna
motsatserna mellan far och son. Härigenom
vann han särskilt Eriks stora
tacksamhet och uppskattning. Då denne
senare under sina första år som konung
sökte stöd hos högadeln vid sina
försök att beröva bröderna deras
maktställning som hertigar, visade sig S.
mycket lämplig som underhandlare.
Allt detta samverkade till att snabbt
föra honom upp till en position som
rikets främste adelsman. Redan 1560
utnämndes han till riksmarsk, och vid
konung Eriks kröning 1561 blev han
den förste av de tre herrar, som erhöll
grevevärdighet. Med denna följde
Västerviks grevskap, varigenom hans
redan tidigare väldiga förmögenhet
erhöll ett betydande tillskott.
Höjdpunkten på sin karriär nådde S. 1562,
då han blev ståthållare och guvernör
över de nya estländska besittningarna,
ett av rikets viktigaste värv. Sitt
betungande ämbete kunde han dock icke
sköta till Erik XIV:s fulla
belåtenhet. Denne klagade över att S. var
mer benägen för att i långrandiga
brev avhandla saker och ting än för
att i praktiken genomföra dem. Det
synes också vara fullt klart, att S.
icke förmått bemästra sin svåra
uppgift. Han var icke i besittning av den
arbetsförmåga, driftighet och
organisationstalang, som ämbetet krävde. År
1564 avlägsnades han från sin
befattning. Småningom blevo hans tjänster
åter tagna i anspråk. Under
sv.-danska kriget sökte han erhålla
militärt befäl, men vägrades detta av
Erik, som i brev till Jöran Persson
karakteriserade honom som varande
mer fallen för ”vällust och goda dagar
än till att förestå några viktiga
krigshandlingar”. I stället fick S.
omhän-derha provianteringen av trupperna
o. dyl. Under kriget hade uppstått en
alltmer ökad misstämning bland
adeln mot konungen på grund av de
Svante Sture. 1600-talskopia efter äldre
original (Gripsholm).
allt större krav om tjänst, som denne
ställde. Konungens skymfliga
behandling av Nils Sture sommaren 1566 gav
denna allmänna opposition mer
samlade uttryck, särskilt bland yngre
adelsmän. Det är dock ovisst, om de
haft till följd några verkliga
stämp-lingar, och det förefaller föga troligt,
att den försiktige och återhållsamme
S. inlåtit sig i sådana. Emellertid
hade konungen genom sitt spionväsen
inhämtat vissa uppgifter om S. och
några andra herrar, vilka uppgifter
han i sin paranoida sinnesstämning
tolkade som tecken på förräderi.
Detta föranledde honom att våren
1567 fängsla dem alla. Beträffande S.
intog Erik XIV en mycket vacklandef
hållning. Vid de förberedande förhö-■>
ren var nämnden benägen för
fällande dom över S., men konungen
förordnade om uppskov i målet med
hänvisning till behov av ytterligare
bevisning. Den 21 och 22 maj
framlades hela saken för de i Uppsala
samlade ständerna, vilka Jöran
Persson avpressade en allmän dödsdom
över de fångna. Men vid samma
tidpunkt avlät Erik en skrivelse till S.,
att ingen Sture skulle lida skada i
något avseende, och 24 maj på
morgonen infann sig konungen i S:s
fängelserum, där han uppträdde som
om försoning vore vunnen. Ett par
timmar senare inträffade emellertid
ett plötsligt omslag i konungens sinne,
vilket kom honom att i hastigt mod
dräpa Nils Sture. Därefter flydde han
efter att ha givit drabanterna order
om att fortsätta exekutionen. S., som
under tiden gjort sig beredd att
lämna fängelset, blev nästa offer. — Gift
1538 med Märta Eriksdotter
(Leijon-hufvud) (bd 4 s. 515). -—■ Litt.: W.
E. Swedelius, ”S. S.” (Sv. akad:s
handl., 51, 1876); ”Sveriges historia
till våra dagar” (4—5, 1920—23);
I. Andersson, ”Erik XIV” (1935).
G. T. W.
9. Sture, Nils, friherre, hovman,
f. 20 juni 1543 på Hörningsholm i
Södermanland, f 24 maj 1567 i
Uppsala. Son till S. 8. — S. var 1563
befälhavare över livfanan och blev följ,
år kammarjunkare. Under den
närmast följ, tiden anförtrodde Erik XIV
honom flera specialuppdrag. — En
känd tradition vet berätta, att
Erik XIV genom sina astrologiska
studier kommit till visshet om att han
hotades av en ljushårig man, vilken
han identifierade med den unge S.
Detta är emellertid en ren
konstruktion. Visserligen finns ett horoskop
betr. S., som kan vara ställt av Erik,
men detta har icke kunnat giva
näring åt några dennes farhågor,
all-denstund det är ogynnsamt för S.
Förvisso hade konungen dock tidigt
sin uppmärksamhet riktad på S.,
vilken han betraktade som en
tronpretendent, vars rätt till kronan närmast
efter Vasarna han erkände och vars
användbarhet i en ev. adelsopposition
han fruktade. Emellertid finnes fram
till 1566 intet, som tyder på någon
konspiration från S:s sida mot Erik
XIV. Samvetsgrant och efter bästa
förmåga synes han ha fullgjort sina
uppdrag som befälhavare över
livfanan 1563 och kammarjunkare 1564.
Året därefter dirigerades han till
hertig Karl som dennes biträde i arkliet.
I början av dec. 1565 erhöll S. ett
specialuppdrag, som kan vara ett
bevis på förtroende för hans förmåga,
men som snarare synes ha givits
honom i ond avsikt. Enligt en utförlig
instruktion skulle han i vissa västsv.
härad hålla räfst med bönderna,
emedan dessa försummat sina skyldigheter
att göra dagsverken till Varbergs slott.
Den 30 dec. fick S. emellertid en
annan instruktion. Så snart
överbefälhavaren på Bohusfronten Nils Boije
behövde honom, skulle han inställa
sig hos denne. Därefter sände
centralregeringen S. ytterligare ett par skri-
Nils Sture. Målning av okänd konstnär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
