Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Sture, Nils - 1. Sturtzenbecher, Mårten - 2. Sturzen-Becker, Oscar Patrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sturtzenbecher
301
Sturzen-Becker
velser, men dessa i anslutning blott
till den första instruktionen. Utan att
ta någon vidare hänsyn till dem begav
sig S. till Boije, enär han ansåg den
första instruktionen vara upphävd
med den andra. På försommaren
kallades han emellertid till Stockholm.
Inför konungens nämnd anklagades
han för att ej ha fullgjort sina
skyldigheter enligt sin första instruktion,
dömdes till döden men benådades
med ett ringare straff. Han tvangs att
under nesliga former företa ett
parodiskt triumftåg genom huvudstaden.
S:s följ, uppdrag i Erik XIV:s tjänst
låter oss ana, att konungen och
dennes medhjälpare arbetade enligt en
konsekvent upplagd plan. De hade
misstankar, att en oppositionell
adels-fraktion motarbetade konungens
giftermålsplaner utomlands för att tvinga
honom till äktenskap med någon dam
av sv. adel. Det var då ett skickligt
drag att — som skedde — sända S.
till Lothringen med uppgift att bringa
de underhandlingar, Erik länge fört
där, till ett absolut avgörande. Vid
S:s avresa inträffade en händelse, som
ytterligare upphetsade konungen. S.
samlades med sina vänner bland de
yngre adelsmännen till en avskedsfest,
där hatiska ord fälldes om Erik.
Under S:s frånvaro riktade denne så
våren 1567 en öppen attack mot de
högadliga kretsar, där han såg
upprors-härden. Repr. för dessa, främst
Stu-rarna, fördes fängslade till Uppsala,
där en process inleddes mot dem i
ständernas närvaro. Inför dessa höll
Erik själv ett tal om ”S. och hans
medbrottslingars sammansvärjning”.
Konungen sköt alltså S. i förgrunden.
Dagen efter anlände denne till
Uppsala med ett för Erik
otillfredsställande svar på underhandlingarna.
Kungens misstankar fingo härigenom ökad
näring. S. insattes genast i fängsligt
förvar. Eriks upphetsning har
ytterligare ökats genom astrologiska
iakttagelser, som han i dessa dagar gjort,
och genom nya uppgifter om S., vilka
han erhöll 24 maj. I ett våldsamt
uppflammande raseri rusade
konungen då in till S., sårade denne med en
dolk och en bardisan och lät sina
drabanter fullborda mordet, trots att S.
ödmjukt betygade sin oskuld och bad
om försköning. — Ogift. ■— Litt.: I.
Andersson, ”Erik XIV” (1935).
G. T. W.
1. Sturtzenbecher, M å r t e n,
arméofficer, skriftställare, f. 5 juli 1760
i Länna, Othems skn, Gotland, J 16
okt. 1836 i Stockholm. Föräldrar:
bruksägaren Henrik S. och Elsa
Maria Fries. — S. blev 1780 volontär
vid fortifikationen, där han 1782
befordrades till konduktör. Under
krigsåren 1788—90 tjänstgjorde han som
stabsadjutant hos generalmajor Johan
Mårten Sturtzenbecher. Målning av A. J.
Fägerplan efter P. Krafft d. y.
von Hermansson och sändes efter
freden 1790 i ett militärt uppdrag till
Konstantinopel, under vilken resa han
i studiesyfte besökte flera
fästnings-städer. S. å. blev han
informations-kapten vid Stockholmsbrigaden. År
1802 befordrades han till major och
1813 till överstelöjtnant i armén; han
erhöll avsked 1833. ■— S. var skicklig
matematiker och tjänstgjorde som
lärare i befästningskonst vid
fortifikationen 1790—1811 och vid krigsakad.
på Karlberg 1792—95. Hans
undervisning åtnjöt högt anseende, och hans
”Föreläsningar i lortificationen” (1—■
3) utkommo 1794—1802. Han blev
led. av Krigsvet. akad. 1796. ■—■ Mest
känd blev S. som anhängare av
swe-denborgianismen, ehuru han
förenklade och omtolkade Swedenborgs
läror på ett sätt, som utdömdes av de
rättrogna. Han deltog 1787 i
stiftandet av den swedenborgskt färgade
Fribyggarorden (nämnes 1797 som
ordf.; från 1821
Fribyggare-sällska-pet), inträdde 1816 i Manhemsförb.
och var själen i den religiösa
diskussionsklubben MannaSamfund, som
1817 utbröts ur Manhemsförb. och
var aktiv till 1822. Till kretsen
hörde även C. J. L. Almquist, på
vilken S. under denna tid kom att få ett
visst inflytande i religiöst avseende. I
skriften ”Tröst för den brottslige. Af
en känslofull” (1817; 2:a uppl. jämte
rättegångshandl. 1821), vilken
åtalades, förfäktade S. satsen, att Gud
genom sin allsmäktighet var orsak
även till alla onda gärningar, och att
följaktligen brottslingen var skuldlös
och människan saknade fri vilja.
”Tankar om lifvet efter detta” (1820)
innehåller en originell utformning av
Swedenborgs idéer om de himmelska
äktenskapen, förebådande Almquists
inställning i ”Det går an”. I
”Geometri, på ett alldeles nytt sätt
betraktad” (pseud. P. Enander, 1—3, 1802
—1812; 4:e uppl. 1830) och ”Några
delar af naturkunnigheten, på et
alldeles nytt sätt betraktade” (1—6,
1815—29) tillämpar S.
naturvetenskapliga satser på andliga sanningar.
—■ Gift 1792 med Petronella
Laurentia (Laura) Enander. Å. N.
2. Sturzen-Becker, till 1855
Sturtzenbecker, Sturtzenbecher, O
s-c a r Patrick, publicist, författare,
f. 28 nov. 1811 i Stockholm, f 16
febr. 1869 i Hälsingborg. Föräldrar:
kamreraren i Serafimerordensgillet
Patric Patricson S. och Judith Maria
Bachér. Kusins son till S. 1. — S. gick
i skola i Stockholm och bedrev från
1827 studier i Uppsala, resulterande
i promotion till fil. magister 1833.
Under uppsalatiden grundläde han ett
liberalt-rabulistiskt betraktelsesätt och
debuterade dessutom som poet med
ett par större fornnordiska dikter;
1832 erhöll han Sv. akad:s mindre
pris. År 1833 lät han inskriva sig i
några ämbetsverk men tog redan följ,
år avsked. Han hade tidigt börjat
syssla med journalistik, och 1834
startade han den litterära veckotidn.
Ar-lekin (nedlagd s. å.) samt inträdde
som teater- och musikreferent i
Aftonbladet, där han under pseud. Orvar
Odd (O. O.) snart blev en bärande
kraft inom ”feuilletonen”, d. v. s.
kåseri- och varjehandaavd. Under ett
par perioder skrev han dessutom
politiska krönikor (”Memoir öfver
den förflutna veckan”), och 1838—39
vistades han på tidn:s bekostnad åtta
månader i Paris, varifrån han skrev
resebrev. Efter hemkomsten sökte han,
jämsides med arbetet i Aftonbladet,
tills, med olika kompanjoner
förverkliga en rad egna tidningsprojekt,
mestadels utan nämnvärt resultat. En
viss lycka gjorde dock det ”artistiska
och belletristiska” söndagsbladet
Ba-zaren, som han 1841 utgav tills, med
Adolf Bonnier och vars text han
författade så gott som helt på egen hand.
Sedan han 1842 för en tid lämnat
Aftonbladet på grund av missämja
med Hierta och Almquist, utgav han
jan.—sept. 1843 veckobladet Liten
lefver än. Vid dettas nedläggande
anställdes han ånyo i Aftonbladet. Han
vantrivdes emellertid i Stockholm;
hans unga och sköna hustru hade
övergivit honom, och hans
motståndare i den konservativa pressen
an-grepo honom allt bittrare och
hänsynslösare. Är 1844 flyttade han till
Köpenhamn. Där fann han i den
unga skandinavistiska rörelsen en
miljö, som gjorde hans gåvor rättvisa,
och vid sidan av korrespondenser till
Aftonbladet utvecklade han en livlig
aktivitet som publicist, föreläsare och
festtalare. Redan före sin ankomst till
staden hade han börjat medarbeta i
Carl Plougs Fædrelandet, ett av
hu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
