Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Sturzen-Becker, Oscar Patrick - 1. Stuxberg, Anton - 2. Stuxberg, Anton - 1. Styffe, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stuxberg
303
Styffe
redan i berättelserna ”Tre
septemberdagar i Stockholm” (1834) och
”Sexor—all” (s. å.; med
uppsala-motiv) men studeras bäst i
samlingarna ”Med en bit krita” (1841), ”Med
en bit blyerts” (1842) och ”Ur
Stock-holmslifvet” (1844) samt i resebreven
från Paris 1838—39 (med vissa
omarbetningar utg. i ”En utflygt ur
boet” 1—2, 1842). I S:s produktion i
bunden form (saml. i bl. a. ”Min
fattiga sångmö”, 1844, ”Brunt och
rosen-rödt”, 1861, och ”Stycken i små
ramar”, 1862; dessutom versberättelsen
”Grefvinnan Gruffiakin”, 1861) äro
de politiska motiven starkt
framträdande, men även här finnas prov på
S:s realistiska skildringsförmåga. Det
kulturhistoriska intresse, som
framträdde hos S. mot slutet av hans liv,
resulterade bl. a. i en rad smärre
essäer för Post- och Inrikes Tidningar
samt i några större arbeten, främst
om den gustavianska tiden, dess
or-densmysterier, guldmakeri etc.
(uppsatser i C. S. Warburgs Sv.
Månadsskrift samt ”Reuterholm efter hans
egna memoirer. En fotografi”, 1864).
—■ Valda skrifter av S. ha utgivits av
sonen V. Sturzen-Becker (1—3, 1880
•—82) och Ture Nerman (”Min
fattiga sångmö. Valda dikter”, 1944). ■—•
Gift 1) 1841—44 med’ Mathilda
Charlotta Burman; 2) 1851 med
Carolina Wilhelmina (Mimmi)
Fåh-ræus. — Litt.: En bibliografisk
översikt är O. Sylwan, ”O. P. S:s
författarskap” (1—2, Göteborgs högskolas
årsskrift 1918—19). R.
Sturzen-Becker, ”O. P. S.” (1—2, 1911—12)
återger i främsta rummet brev och
dagboksanteckningar; en mera
sammanfattande monografi är O. Sylwan,
”O. P. S.” (1919). S:s politiska
insats behandlas av Sylwan även i ”S.
och skandinavismen” (i Studier
tillägnade Karl Warburg, 1912); nytt
material har framlagts av S. Eriksson
i ”Sv. diplomati och tidningspress
under Krimkriget” (1939) och av Å.
Holmberg i ”Skandinavismen i
Sverige vid 1800-talets mitt” (1946).
U. D.
1. Stuxberg, Anton Julius,
zoolog, f. 12 april 1849 på Stucks
hemman i Bunge skn, Gotland, f 30 nov.
1902 i Göteborg. Föräldrar: bonden
och nämndemannen Johannes S. och
Anna Maria Erasmidotter Haglund.
— S. blev student i Uppsala 1869
samt fil. kand, där 1875 och fil. dr
s. å. Han deltog som zoolog i de av
A. E. Nordenskiöld ledda
forskningsfärderna till Novaja Semlja, Jenisej,
v. Sibirien och Ryssland 1875 och till
Jenisej 1876 samt i Vegaexpeditionen
genom Nordostpassagen 1878—80.
Från 1882 till sin död var han
intendent för Göteborgs mus:s zoologiska
avd. År 1897 företog han en zoologisk
Anton Stuxberg (1)
resa till Krim och Kaukasus. Han
invaldes i Vet. o. vitt. samh. 1882. ■—
S. var en mycket framstående
kännare av den arktiska faunan. I sin
vetenskapliga produktion har han
behandlat kräftdjur, tusenfotingar och
andra ryggradslösa djur samt fiskar.
Bland hans skrifter märkas ”Bidrag
till Skandinaviens myriopodologi” (1
—21, 1871), ”Karcinologiska
iakttagelser” (1874), ”Evertebratfaunan i
Sibiriens ishaf” (1880—82), ”Faunan
på och omkring Novaja Semlja”
(1886) samt ”Sveriges och Norges
fiskar” (1895). Som popularisator
framträdde han bl. a. med
”Djurriket” (1—2, 1889; 2:a uppl. 1893),
”Djurskisser” (1—2, 1892—93), en
sv. bearb. uppl. av Böving-Petersens
och Dreyers ”Djurvärlden” (1—2,
1899—1903) och ”Nytt illustreradt
zoologiskt album” (1899—1900). Om
sina färder har S. skrivit ”Minnen
från Vegas färd och dess svenska
föregångare” (1890) och ”Från Krim och
Kaukasus” (1897). S. var nära vän
till August Strindberg och
förekommer ofta i dennes brevväxling. —
Gift 1881 med Helga Elvira
Franc-kenfeldt. —- Litt.: biografi av C.
Forsstrand i Ymer 1903. T. F.
2. Stuxberg, Anton, astronom,
geofysiker, f. 16 jan. 1887 i Göteborg.
Son till S. 1. — S. avlade
mogenhetsex. i Göteborg 1906 och bedrev
därefter matematiska och astronomiska
studier vid Stockholms högskola och
Lunds univ. Han emigrerade 1909
till Sydamerika, fick 1910 anställning
vid Argentinas meteorologiska byrå
samt var 1913, 1915 och 1917 knuten
till meteorologisk-magnetiska stationen
på Syd-Orkneyöarna och 1914, 1916
och 1918—21 till magnetiska
observa-toriet i Pilar, Cordoba. Åren 1921—
28 arbetade han som geodet och
kartograf bl. a. vid stora brittiska
järnvägsbyggnader i Argentina och vid
lokalisering av petroleumfyndigheter
för Standard Oil i Bolivia. S. är sedan
1928 bosatt i Brasilien som geofysiker
vid Instituto astronömico e geofisico
vid staten Sao Paulos observatorium
i staden Sao Paulo. Han blev
brasiliansk medborgare 1938. -— S:s
huvudsakliga verksamhet i Sao Paulo
gäller klimatologiska, jordmagnetiska,
fältastronomiska och sedan 1948
hydrografiska arbeten. Han har blivit
känd för att tills, med den
amerikanske ingenjören och sportflygaren
Drury McMillen ha utarbetat ett
”sfärografiskt system för celest
navigation”, det s. k.
McMillen-Stux-bergsystemet; det vilar på en snabb
och bekväm metod för astronomisk
ortsbestämning i luften utan hjälp av
landmärken eller radiosignaler. Mc
Millen var initiativtagare till de
experiment, som ledde till metodens
utarbetande, och han stod även för
kostnaderna, men S. svarade för
själva det tekniska uppslaget och för
de vetenskapliga beräkningarna. En
Anton Stuxberg (2)
redogörelse för metoden har
McMillen lämnat i ”Spherographical
Navigation” (New York 1944). — Ogift.
— Litt.: M. Rogberg, ”Följ med till
framtidslandet” (1945). S. L.
1. Styffe, Carl Gustaf,
historiker, arkiv- och biblioteksman, f. 28
mars 1817 på Latorpsbruk, Tysslinge
skn, Örebro län, J 20 mars 1908 i
Stockholm. Föräldrar:
bruksförvaltaren Gustaf S. och Elisabeth (Betty)
Rebecca Malmström. — S. blev
student i Uppsala 1835, fil. kand. 1842
och fil. magister 1845. Han antogs
1843 till e. o. amanuens i Riksarkivet
och blev amanuens där 1853. År 1858
lämnade S. sin tjänst i Riksarkivet •—■
enligt traditionen på grund av
svårigheter att samarbeta med
riksarkiva-rien J. J. Nordström — och blev v.
bibliotekarie vid Uppsala univ.-bibl.,
där han 1864—82 var bibliotekarie
och chef. -— S. bedrev sina studier i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
