Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Styffe, Carl Gustaf - 2. Styffe, Knut - Styrbjörn Starke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Styffe
304
Styrbjörn Starke
Carl Gustaf Styffe.
Uppsala brett och grundligt, bl. a.
under Geijers ledning. J. H.
Schrö-der var preses för den av S.
författade magisteravh. ”Landtdagen i
Malmö år 1669”. Hans tidigt på
topografi och geografi inriktade
intresse spåras i den 1846 ventilerade avh.
”Om Sveriges kanalbyggnader intill
medlet af adertonde seklet” och den
1850 i tidskr. Frey publicerade
uppsatsen ”Om den geografiska
undervisningen och dess förhållande till den
naturvetenskapliga och historiska i
allmänhet”. ”Ett bidrag till den
historiska geografien” satte S. som
underrubrik till sitt 1867 utg. arbete
”Skandinavien under unionstiden” (2:a
uppl. 1880; 3:e uppl. 1911 reviderad
av L. M. Bååth). Verket, som
fortfarande utgör ett utmärkt
hjälpmedel vid all nordisk
historieforskning avseende unionstiden, har
karakteriserats som ”ett klassiskt verk, en
oumbärlig uppslagsbok” (E.
Hilde-brand). Medeltiden hade redan långt
tidigare gjorts till föremål för S:s
forskningar. I Tidskr. för litteratur
hade han sålunda 1851 som god
Geijerlärjunge haft en uppgörelse
med Fryxell angående frågan om
existensen av ett härskande
aristokratfördömande i sv. historien för tiden
före Gustav Vasa. Under en rad
forskningsresor till arkiven i
Schwe-rin, Lybeck, Wismar, Rostock, Stettin,
Danzig och Köpenhamn under
1850-och 1860-talen samlade S. material
till sitt kvantitativt mest omfattande
verk ”Bidrag till Skandinaviens
historia ur utländska arkiver” (1—5, 1854
•—84). Arbetet består av
aktpublikationer avseende tiden 1314—1520,
och varje del är försedd med en
utförlig inledning, utgörande
sammanfattning av den behandlade epokens
historia. Som urkundsutgivare var S.
outtröttlig. Bland hans mera ofta
citerade publikationer må här nämnas
”Samling af instructioner för högre
och lägre tjenstemän vid
landt-rege-ringen i Sverige och Finnland” (1852),
”Samling af instructioner rörande den
civila förvaltningen i Sverige och
Finnland” (1, 1856) och ”Konung
Gustaf II Adolfs skrifter” (1881).
Som pensionerad bosatte sig S. i
Stockholm och tog där initiativet till
Vitt. akad:s utgivning av
”Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och
brefvexling”, vilken påbörjades 1888.
S. hade till sin död överinseende över
detta arbete och ombesörjde själv
ede-ringen av bd 1—2 i förra avd. och
bd 4—5 i senare avd. För att visa
mångsidigheten i hans vetenskapliga
gärning må nämnas ”Framställning af
de så kallade grundregalernas
uppkomst och tillämpning i Sverige intill
slutet af 16:de århundradet” (1864),
där S. definitivt vederläde äktheten
av det s. k. Helgeandsholmsmötets
beslut 1282 och klargjorde dess verkliga
tillkomst som en förfalskning i slutet
av 1500-talet. — S. framstår som en
av sin tids lärdaste, flitigaste och
samvetsgrannaste historiker, som
forskar-typ ej utan släkttycke med den som
vetenskapsman i andra hänseenden
överlägsne Carl Gustaf Malmström,
vilken var hans kusin och samtidigt
halvmorbror. Han blev led. av Vitt,
akad. 1858 och av Vet. akad. 1874.
— Ogift. — Litt.: biografi av E.
Hil-debrand i Vet. akad:s årsbok 1910;
G. Jacobson, ”Från Geijer till
Hjär-ne” (1945). B. B-é
2. Styffe, Knut,
bergsvetenskapsman, högskollärare, f. 13 jan. 1824
på Karlsfors alunbruk i Bergs skn,
Skarab. län, f 3 febr. 1898 i
Stockholm. Bror till S. 1. — S. blev student
vid Uppsala univ. 1841, avlade där
hovrättsex. 1843 och bergsex. 1847
samt genomgick Bergsskolan i Falun
1847—48. Han antogs till auskultant
i Bergskollegium 1847, blev stipendiat
på Jernkontorets masmästarestat 1848
och var tf. bergsfiskal vid Sala
silververk 1848—52. Sistn. år knöts han
som laborator i kemi till Teknologiska
inst. (från 1877 Tekn. högskolan),
och han var överdir. och föreståndare
för inst. 1856—90 (tf. till 1869). S.
fick erbjudande 1856 att bli chef för
Jernkontorets tekn. tjänstemannastat,
vilket han emellertid avböjde. — En
viktig och kraftfull insats gjorde S.
för Teknologiska inst:s utveckling.
Från det gamla huset vid Mäster
Sa-muelsgatan, vilket nu innehas av
Lantbruksakad., flyttade inst. 1863
in i en nyuppförd byggnad vid
Drottninggatan, och 1869 införlivades
Bergsskolan i Falun med inst. och
erhöll likaledes eget hus vid
Drottninggatan; utkasten till de båda
nybyggnaderna hade S. själv gjort. Som
föreståndare bidrog han verksamt till
inst:s ombildning till högskola (1877),
Knut Styffe.
till nya läroämnens upptagande på
programmet och till lärarkårens
utökande. Därjämte tjänstgjorde han
som tekn. rådgivare vid privata
företag, och han var en pionjär i vårt
land för rationell materialprovning på
järn och stål. För studium av
framstegen inom järnhanteringen gjorde
S. flera utländska resor, och i
Jernkontorets annaler, där han 1856—96
förestod den tekn. avd., har han
framlagt (1856, 1862, 1867) sina intryck
och iakttagelser under dessa resor. Av
hans tekn.-vetenskapliga skrifter
märkes främst den på fleråriga
undersökningar byggda avh. ”Om jerns och
ståls elasticitet, tänjbarhet och
absoluta styrka” (Jernkontorets annaler
1866; även på engelska och tyska);
den kom snart att räknas till de
klassiska arbetena på detta område. S.
innehade en rad offentliga uppdrag,
bl. a. som ordf, i 1862 års kommitté
för utarbetande av förslag till nya
bestämmelser rörande
passagerarång-fartyg och i 1872 års kommitté ang.
beskattning av
vitbetssockertillverk-ningen samt som led. av 1866 års
kommitté rörande sv. järns lämplighet
till järnvägsmateriel, 1876 och 1888
års tullkommittéer samt 1877 års
kommitté ang. patentskydd m. m.
Åren 1888—90 tillhörde han som
moderat tullvän Andra K.; han motsatte
sig dock tackjärnstullen. Vid
världsutställningarna i London 1862 samt i
Paris 1867 och 1878 var han
juryman. S. blev led. av Lantbruksakad.
1855 och av Vet. akad. 1870 samt
erhöll Jernkontorets stora guldmedalj
1865. Han instiftade Sv.
teknolog-förems Polhemsmedalj och donerade
tills, med sin hustru till Tekn.
högskolan en resestipendiefond på 40 000 kr.
-— Gift 1874 med Berta Amalia
Ekström. S. L.
Styrbjörn Starke, en i den
isländska sagolitteraturen omtalad sv.
konungason och tronpretendent vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
