Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Stålhammar, Jon - 2. Stålhammar, Hjalmar - Stålhandske, Torsten - 1. Stålhane, Henning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stålhammar
310
Stålhane
vid Pultusk 1704, utförde många
självständiga uppdrag och
utnämndes 1705 till överstelöjtnant. S. var
med i fälttåget mot Sachsen sistn. år
och mot Ryssland 1707, deltog i
slaget vid Holowzin följ, år, där hans
son Johan Adolf dödligt sårades, och
följde armén till Ukraina, där han
avled efter en långvarig sjukdom. —
S:s brev till hustrun 1700—08, tr. i
7 :e delen av ”Karolinska krigares
dagböcker” (utg. av A. Quennerstedt,
1912), äro av stort kulturhistoriskt
värde och ge en osminkad och
levande bild av krigets vardag, officerarnas
tänkesätt och kamratskapet mellan
befäl och meniga. Man möter i
breven uttryck av beundran för Karl
XII:s personlighet men också av
misstro mot hans fältherrekonst, särskilt
under det ryska fälttåget. Sådan S.
träder fram i sina brev, rättfram,
enkel, varmt religiös och starkt
ekonomiskt intresserad, torde han vara i
viss mån typisk för Karl XII:s
officerare. S:s arkiv, som tidigare
förvarades på hans boställe Salshult, är
sedan 1937 deponerat i Krigsarkivet.
—• Gift 1689 med Sofia Drake,
förebilden till Snoilskys dikt Frun på
Salshult i ”Svenska bilder”. — Litt.:
Ellen Fries, ”En karolins
lefnads-öden” (i ”Teckningar ur sv. adelns
familjelif i gamla tider”, 2, 1901).
A. Äg
2. Stålhammar, Polke Hjalmar
Otto, arméofficer, pionjär för
biodlingen, f. 27 april 1825 på Ryd i
Augerums skn, Blek, län, J 26 aug.
1906 i Spjutsbygd i Rödeby skn,
samma län. Föräldrar:
kaptenlöjtnanten Lorentz Henrik S. och Christina
Charlotta Stenström. Avlägsen
släkting till S. 1. ■—■ S. utexaminerades
från Krigsskolan 1845, blev
underlöjtnant vid Jönköpings reg. s. å. och
löjtnant 1852 samt tog avsked 1863.
Han bodde sedan i Göteborg, tills
han 1897 slog sig ner i Spjutsbygd.
Med stort intresse ägnade han sig
under senare delen av sitt liv åt
biskötsel och sökte genom föredrag,
demonstrationer och det tryckta ordet
sprida kännedom om moderna
biodlingsmetoder. I Göteborg höll han en
biskola, varjämte han i samarbete
med hushållningssällskapen företog
föreläsningsturnéer. Han var red. för
Sv. bi-tidn. 1880—96 samt utgav
”Praktisk och teoretisk lärobok i
biskötsel” (1885) och ”Handbok i
praktisk nutida biskötsel” (1889) m. fl.
arbeten på detta område. S.
publicerade även en skrift om potatisodling.
—• Gift 1859 med Brita Maria Matilde
Ljungberg. T. M.
Stålhandske, Torsten, krigare,
f. 1594 på Hummelsund i Borgå
landsförs., Finland, f 21 april 1644 i
Haderslev, Danmark. Föräldrar:
Torsten Stålhandske. Kopia (delal)) av J. C.
Wångberg 1797 efter original från 1644
(Karlbergs slott).
Torsten Svensson S. och Katarina
Ludvigsdotter. — S. antogs till page
hos översten Patrick Ruthwen och
företog med denne en resa till
Skottland för att värva soldater. Är 1620
blev S. underofficer vid Livgardet,
1622 fänrik vid Cobrons reg. i
Livland och följ, år kapten vid Ernst
Creutz’ reg. Han övergick 1626 till
Arvid Horns reg. och utnämndes följ,
år till major vid det finska
kavalleriet. S. fick sin militära skolning
under polska kriget och utmärkte sig
redan där för tapperhet och
oförvä-genhet. Han blev 1629 överstelöjtnant
och två år senare chef för en
skvad-ron ryttare vid huvudarmén i
Tyskland. S. visade stor duglighet bl. a.
vid stormningen av Frankfurt an der
Oder och erhöll 1631 i förläning 24
hemman i Borgå skn. I slaget vid
Breitenfeld s. å. stred han mot
Pap-penheims ryttare och deltog i
erövringen av fiendens artilleri. Är 1632
utnämndes han till överste för
Nylands och Tavastehus läns
kavalleri-reg., vilket han sedan förde till sin
död. Han utmärkte sig vid
övergången av Lech, deltog i striderna i nedre
Pfalz och gjorde en god insats under
stormningsförsöket mot Alte Veste.
Vid Lützen stred han som konungens
närmaste man på högra flygeln, där
han efter dennes död tog befälet och
genom en kraftig attack avgjorde
striden till svenskarnas förmån. Han
sårades vid Oldendorf 1633, ställdes i
april 1634 under Johan Banérs befäl
och utnämndes s. å. till generalmajor.
Han bidrog verksamt till segern vid
Wittstock 1636, där han under
generallöjtnant King anförde vänstra
flygeln och efter en kringgående rörelse
rev upp den fientliga armén. Han
medföljde Banér på marschen mot
Torgau 1637 och återtåget till
Pommern, deltog i striderna vid Malchin
och Perleberg 1638 och var med i
slaget vid Chemnitz 1639. Han deltog
i tåget mot Böhmen s. å., erövrade
staden Melnik och anförtroddes på
hösten självständigt befäl över en
armékår om 5 000 man i n. Schlesien
och Lausitz. Trots att hans trupper
på grund av svält och umbäranden
hotade att upplösas, lyckades S. att
hålla fienden stången även efter
Banérs död 1641. Våren 1642 förenade
han sig med Torstensons trupper,
bidrog verksamt till segern vid
Schweid-nitz och utmärkte sig i slaget vid
Leipzig s. å., där han svårt sårades.
Han deltog i Torstensons tåg till
Mähren 1643 och i det danska
fälttåget s. å., men insjuknade i början
av 1644 och avled efter sex veckors
sjukdom. — S. var en skicklig
taktiker, som visste att i det rätta
ögonblicket avgöra striden genom en
hänsynslös och vild kavalleriattack. Han
var omtyckt av sina trupper, och hans
ryttare, som till övervägande del
rekryterades från Nylands
svenskspråkiga kustsocknar, gåvo under hans
ledning prov på lysande tapperhet.
Han blev emellertid tidigt utsliten och
under sina sista levnadsår visade han
ofta brist på initiativkraft, över vilket
Banér bittert klagade våren 1641. ■—
Bland det rikliga krigsbyte, som S.
erövrade, märktes Aarhusbiskopen
Martinus Matthiaes dyrbara bibi., som
av S:s änka enligt makens vilja 1646
donerades till Äbo akad. och med
sina 890 volymer, de flesta
innehållande teologi, utgjorde grundstommen
i akademibibi. Det förstördes
emellertid vid branden 1827. S:s brev till
Axel Oxenstierna äro tr. i
”Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och
brefvexling” (2:9, 1898). —• Gift
1643 med Christina Horn af Kankas.
—• Litt.: P. Sörensson, ”Krisen vid
de sv. arméerna i Tyskland efter
Banérs död” (1931); ”Sveriges krig
1611—1632”, utg. av Generalstaben
(3—4, 1936—39). E. B-k, A. Äg
1. Stålhane. H e n n i n g,
arméofficer, skriftställare, f. 5 sept. 1872
i Stockholm, f 19 april 1951
därstädes. Föräldrar: överstelöjtnanten
Edvard Hjalmar Eugène S. och Bertha
Carolina Schale. — Efter
mogenhets-ex. i Stockholm 1891 blev S.
underlöjtnant vid Jämtlands fältjägarreg.
1894, genomgick Krigshögskolan 1898
—1900, var aspirant vid
Generalstaben 1901—03, utnämndes till löjtnant
och stabsadjutant vid Generalstaben
1904, blev kapten där 1906 och vid
Värmlands reg. 1912, återinträdde i
Generalstaben som major 1915, blev
major vid Andra livgrenadjärreg.
1916 och vid Gotlands infanterireg.
1917, befordrades till överstelöjtnant
vid Norrbottens infanterireg. 1918
och till överste och chef för Hälsinge
reg. 1923; han erhöll avsked ur aktiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
