Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Svab, Anders - 2. Swab, Anton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Swab
341
Swab
— S. framstår som en av de mest
dugande styresmännen i Stora
Kopparbergets historia och en av sin tids
ledande sv. bergsmän. Bergslaget
befann sig under hans bergmästartid
ofta i ett vanskligt läge: gruvan
började sina, häftiga strider blossade upp
inom bergsmannakåren, den allmänna
ekonomiska depressionen hämmade
driften. S., dugande särskilt som
organisatör, behärskade situationen.
Han genomförde flera viktiga
reformer: förändrade formerna för
malmbrytningen, införde (1716) ett
jämk-ningsinstitut för malmens rättvisare
fördelning, skapade ett Bergslagets
varumagasin och ett förlagskontor för
bergsmännen samt bidrog verksamt
till att betydande statsmedel anslogos
till gruvans upphjälpande. S. var en
kraftfull och målmedveten man, som
inte skydde strid; därom vittna
konflikter med Polhem, vars verksamhet
vid gruvan han fann onyttig. — Gift
1717 med Elisabeth Brinck. S. Lth
2. Swab, A nt o n Antonsson von,
före adlandet Swab,
bergsvetenskapsman, f. 9 aug. 1702 på Näverborg vid
Falun, f 28 jan. 1768 i Stockholm.
Föräldrar: vågbokhållaren och
bergsrådmannen Anton S. och Christina
Arrhusia. Halvbror till S. 1. — S. blev
1717 student vid Uppsala univ. och
vistades där från 1720. Han inriktade
sig på bergsvetenskap, varvid han på
vintrarna uppehöll sig vid univ. och
övriga årstider i bergslagsorterna. Sin
grundläggande utbildning i
bergsvetenskap erhöll han främst i Sala,
Avesta och Falun. I Sala lärde han
1722 proberkonsten av bergsvärdien
Anders Stockenström. Efter att 1723
ha inskrivits som auskultant i
Bergskollegium inlämnade han 1724 dit
en beskrivning över Avesta kronobruk.
Gruvmätning, mekanik m. m.
inhämtade han i Falun hos markscheidern
J. T. Geisler d. ä. Är 1725 begav han
sig till Röros, där Nils Psilanderhielm
anslöt sig till honom. Tills, beforo de
de norska bergverken och
återkom-mo till Sverige först 1727; deras
anteckningar under resan, vilka fyllde
tre band i folio, inlämnades s. å.
till Bergskollegium (bandet med
ritningar och kartor gick förlorat 1751).
Är 1728 utförde S., även nu åtföljd
av Psilanderhielm, en av
Bergskollegium anbefalld undersökning i
Finland, främst i trakten av Kajaneborg,
och 1730—36 företogö de båda (S.
från 1731 som stipendiat) en ny
utländsk studieresa, denna gång till
Tyskland, Böhmen, Österrike, Ungern,
Italien, Holland, Frankrike och
England. De kompletterade därunder sin
utbildning bl. a. genom grundliga
studier i kemi 1731 hos den berömde
Dr. J. F. Henckel i Dresden och 1734
■—35 hos Dr. Grosse i Paris. Strax
Anton von Swab. Målning av J. H. Scheffel (Vetenskapsakademien).
efter sin hemkomst blev S. 1736
bergmästare i Skåne jämte Kronob. län,
och vid samma tid ingav han till
Bergskollegium tills, med Erik (von)
Stockenström, som i S:s sällskap
återvänt till Sverige efter fullbordade
utländska resor, en berättelse om de
europeiska kopparverkens tillstånd
och om handeln med koppar. I bolag
och samråd med von Stockenström
och Jonas Alström(er) påbörjade S.
1737 exploaterandet av de skånska
stenkolsförekomsterna och påtog sig
inseendet över detta företag.
Upptäckten 1738 av guldet vid Ädelfors i
Småland, i vilket fynd S. hade en
mycket väsentlig andel, väckte ett
oerhört uppseende och gjorde honom
i ett slag allmänt bekant. Brytning
av förekomsterna blev omedelbart
aktuell, och han fick nu en ytterst dryg
arbetsbörda som bergmästare. Särskilt
tröttade honom rättegångsärendena. I
samband med att han 1741 erhöll
begärt avsked från
bergmästarebeställningen, fick han s. å. genom
riksdagens sekreta utskotts resolution
särskilt förordnande att (mot
förbätt
rad lön och under förutsättning, att
han förband sig att stanna i Sverige)
dels utöva överinseendet över
guldverket i Småland och stenkolsbrotten
i Skåne, dels efterspana nya
anvisningar av ädlare malmer och söka
bringa dessa i drift, allt bestämmelser,
som helt överensstämde med hans
egna önskningar och som han under
utvecklande av en livlig verksamhet
redligt följde. Är 1748 blev han
assessor i Bergskollegium och 1757 e. o.
bergsråd. Från 1756 var han därjämte
överdir. vid Kontrollverket med säte
och stämma i Kommerskollegium i
ärenden, som rörde Kontrollverket. ■—
S. intar ett mycket framstående rum i
sv. bergshistoria. Han behärskade
bergsvetenskapen i hela dess vidd och
förvärvade ett utomordentligt stort
anseende som skicklig kemist,
me-tallurg och mineralog. Han ägde en
ingående kännedom om nästan hela
Europas och i synnerhet Sveriges
allmänna hushållning, handel och
näringar. Han beskrives som reslig,
glättig och anspråkslös med tilldragande
utseende och älskvärt sätt. Själv hyste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
