Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Svanberg, Conrad - 2. Svanberg, Olof - 1. Svanberg, Victor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svanberg
348
Svanberg
att spjärna mot utvecklingen på detta
område. På 1880-talet var han en
outtröttlig tullpetitionär, och då han
1888 återinvaldes i Andra K., skedde
det genom de bekanta
valsedelskasse-ringar, som gåvo tullvännerna segern.
—■ S:s inflytande och anseende bland
hantverkarna var betydande. Då 1865
Stockholms stads hantverksfören.
bildades, till stor del på S:s initiativ,
blev han dess ordf., vilket uppdrag
han behöll till sin död, dock ej utan
opposition från mera småborgerligt
hantverkarhåll. Han var ordf, vid
samtliga industriidkaremöten från
1866 och upptog och förverkligade
1867 idén om ett hantverkslotteri.
Särskilt intresserad av skol- och
yrkesutbildning var han ekonomidir. i
Slöjdskolan, styr.-led. i Stockholms
borgarskola och led. av direktionen
för Grevesmiihlska samskolan samt
från 1877 dess ekonomidir. — S. var
en stor vän av sällskaplig samvaro
och saknade ej musikaliska och andra
kulturella intressen. Han tillhörde
bl. a. dem, som stodo bakom
Djurgårdsteaterns tillkomst. Han var ägare
till egendomen Finstaholm nära
Skokloster i Uppland. —- Gift 1860 med
Anna Charlotta Bernhardina
Bergström. —• Litt.: A. Munthe, ”Hundra
år i hantverkets tjänst” (1948).
S. Sw. (Abg)
2. Svanberg, Alfred Christian
Olof, kemist, f. 13 april 1896 i
Stockholm. Föräldrar: arkitekten
Christian Eric S. och Sofia Elisabeth
(Ella) Wecksell. Brorsons son till S. 1.
—■ S. avlade studentex. i Stockholm
1914 och studerade därefter vid
Stockholms högskola, där han blev fil.
kand. 1917, fil. lic. 1918 och, efter
disp. sistn. år, fil. dr 1919. Han hade
amanuensförordnande vid högskolan
1916—25 och var docent där i
biokemi 1920—23 och i kemi 1923—36.
Därjämte tjänstgjorde han som lärare
vid Stockholms samgymnasium 1925
Olof Svanberg.
—28 och vid Stockholms lärlings- och
yrkesskolor 1926—29 samt var
föreståndare för ab. Wilhelm Beckers
analytiska laboratorium 1926—29.
Sistn. år blev han laborator i kemi
vid Veterinärhögskolan, och sedan
1932 är han prof, i lantbrukskemi vid
Lantbrukshögskolan. S. har företagit
vidsträckta studieresor inom Europa.
Bland hans många uppdrag märkes,
att han var föreståndare för kemiska
driftslaboratoriet vid Centralanstalten
för försöksväsendet på
jordbruksområdet 1934—38, inspektor för de
statsunderstödda kemiska stationerna
1935—39 och ex officio led. av
nämnden för Veterinärinrättningen i Skara
1944—49 samt att han är led. av styr,
för Statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt sedan 1939. Han har
dessutom som sakkunnig deltagit i olika
utredningar, bl. a. rörande hästanemi
i Norrland (1932), och under andra
världskriget anlitats inom Statens
livsmedelskommissions
produktions-avd. Är 1945 invaldes han i
Lant-bruksakad. —• S. har publicerat omkr.
200 avh. och uppsatser huvudsakligen
inom kemi och lantbrukskemi. I sin
drsavh. (1918) behandlar han
mjölk-syrebildningen, och han har senare
utfört värdefulla undersökningar över
husdjurens bristsjukdomar och dessas
bekämpande samt över
gödslingsåt-gärder m. m.; särskilt bör nämnas
hans påvisande av att brist på
fosforsyra hos fodret utgör en viktig orsak
till uppkomsten av bristsjukdomar. S.
har i bokform utgivit ”Mineralämnen
och vitaminer i husdjurens
utfodring” (1—2, tills, med Ivar
Johansson, 1936), där han har författat del
1 (om mineralämnen), ”Materien och
livet” (1937) samt ”Mikroelement
och några andra sekundära
grundämnen i jordbruk och husdjursskötsel”
(1949). — Gift 1938 med Selma
Dagmar Albertina Fagerström. S. L.
1. Svanberg, John Victor,
litteraturhistoriker, f. 24 maj 1896 i
Hästveda skn, Kristianst. län.
Föräldrar: förste postkontrollören Victor
Oscar Elias S. och Elina Arfvidsson.
— S. avlade studentex. i Stockholm
1915 och skrevs in vid Uppsala univ.
s. å., där han blev fil. kand. 1918,
fil. mag. 1919, fil. lic. 1922 samt fil.
dr och docent i litteraturhistoria 1923.
Han har haft prof.-förordnanden i
Uppsala och vid Stockholms högskola,
däi han också varit bitr, lärare 1923
•—27. S. var forskarstipendiat i
Uppsala 1939—45, och sedan 1947 är han
prof, i litteraturhistoria med poetik
vid univ. där. Ären 1923—30, 1933
— 36 och 1942—43 var S. lärare vid
Uppsala enskilda läroverk, och 1929
—32 var han lektor vid
Kungsholmens läroverk, 1936—39 vid
Södermalms läroverk och 1946 vid
Öster
malms läroverk, alla i Stockholm. —
I sitt första mer uppmärksammade
litteraturhistoriska arbete, ”Rydbergs
romanfragment ’Benoni Strand’ och
femtitalsliberalismen” (Samlaren
1921), visar S., hur i vårt land
1840-talets radikala rörelser under det följ,
decenniet övergingo till en mycket
moderat liberalism i Geijers anda, och
hur denna brytning återfinns i
Rydbergs ungdomsverk. Den av S. funna
termen ”femtitalsliberalism” är
numera allm. i bruk inom forskningen.
S:s drsavh., ”Rydbergs Singoalla”
(1923), är väsentligen en komparativ
studie, vari det idéhistoriska
sambandet mellan Rydbergs ungdomsverk
och europeiska tankeströmningar
ingående utredes. I ”Novantiken i Den
siste atenaren” (1928) uppvisar S.,
att Rydbergs åskådning och syn på
det litterära motivet förändrats under
arbetet med romanen. S:s tes, att
romanen skulle varit planlagd som
öppet kristendomsfientlig men att denna
tendens modifierats under påverkan
av diktarens vän och chef, den mer
moderat liberale S. A. Hedlund, har
visserligen av forskningen blivit
bestridd, men avh. torde likväl vara S:s
skarpsinnigaste och mest fängslande.
Den skarpa frågeställningen, den
energiskt genomförda utredningen
och fixeringen av resultaten i djärva
slutsatser göra detta verk till ett av de
bästa i modern sv. litteraturhistorisk
forskning. Sina Rydbergs-studier har
S. slutligen fullföljt i ”Viktor
Rydbergs lyriska genombrott” (1—2,
Samlaren, 1937). I smärre uppsatser
har S. även givit intressanta bidrag
rörande bl. a. Victoria Benedictssons,
Tegnérs, Frödings och Strindbergs
diktning. — För litteraturforskningens
teori har S. visat stort intresse. Han
har med radikal konsekvens
utvecklat Henrik Schücks kulturhistoriska
litteraturforskning till en sociologisk
metod, för vilken han bl. a. redo-
Victor Svanberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
