Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Svanfeldt, Henrik - 2. Svanfeldt, Nils - 3. Svanfeldt, Gunnar - Svanhals, Fredrik, arméofficer, politiker, adlad Gyllensvaan, bd 3 s. 200 - Svanholm, Set
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svanfeldt
350
Svanholm
har musikintresse och är hedersled,
av sångsällskapet O. D. — Gift 1905
med Signe Lallerstedt. H. U.
2. Svanfeldt, Nils Gustaf,
opera-och konsertsångare (baryton), f. 30
maj 1880 i Uppsala. Bror till S. 1. —
Vid fjorton års ålder avlade S.
or-ganistex. i Strängnäs. Efter
mogenhetsex. 1899 i Uppsala studerade han
sång för J. Forsell och piano för
Hilda Thegerström och fortsatte
sedan studierna i Berlin och Paris. I
yngre år ägnade sig S.
huvudsakligen åt operan och var engagerad
vid tyska scener, ss. Volksoper i
Wien, Krolloper i Berlin samt
operascenerna i Graz, Bremen och
Leipzig; vid åtskilliga andra tyska scener
har han gästspelat. I Sverige har
S. 1922-—23 varit engagerad vid
Stora teatern i Göteborg samt har
givit gästspel på K. teatern. Sedan
1936 är han bosatt i Sigtuna. — Bland
S:s roller märkas Mozarts Almaviva,
Papageno och Don Juan, Verdis
Ri-goletto, greve Luna i ”Trubaduren”
och Jago i ”Otello” samt titelrollen
i ”Den flygande holländaren”,
Gunther och Alberich i ”Nibelungens
ring” och Beckmesser i
”Mästersång-arne i Nürnberg”. Han har även
kon-serterat i Berlin, München, London,
Köpenhamn och Oslo. I Sverige har
S. givit talrika konserter, varav ett
sextiotal tills, med Wilhelm
Stenhammar. Med förkärlek har han tolkat
Schubert- och Brahmssånger. — Sin
främsta insats har S. gjort under
senare år som kunnig och entusiastisk
främjare av folkvisekonsten. Han har
hållit folkvisestunder i radio, på
Skansen, i Stockholms borgarskola och i
folkbildningsförbunden samt utgivit
”Sång- och visbok” (1936), som
innehåller c:a 300, efter innehållet
systematiskt ordnade folkvisor (historiska,
sakrala och profana). Han har även
varit verksam som ackompanjatör och
Nils Svanfeldt.
verkat som sångpedagog (1925—27
vid Operaskolan). — Ogift. B. Hgn
3. Svanfeldt, Gunnar
Letter-stedt, litteraturhistoriker,
biblioteks-man, f. 5 aug. 1906 i Uppsala. Son
til! S. 1. ■— S. avlade studentex. 1925
och blev fil. mag. 1930, fil. lic. 1936
samt fil. dr och docent i
litteraturhistoria 1937, allt i Uppsala. Han
blev amanuens vid Uppsala univ.-bibl.
1944 och är bibliotekarie där sedan
1948. Sedan 1939 är han sekr. i Sv.
litt.-sällskapet och redigerar dess
årsskrift Samlaren. ■—■ S:s drsavh.,
”Posten 1768—1769 och dess författare”
(1937) är ett omfattande och
omsorgsfullt arbete, som bl. a. belyser
Anders Berch d. y:s och Pehr Jusleens
insatser i 1700-talets sv. essäistiska
journalistik. S. har även skrivit
kortare litt.-hist. uppsatser samt
medverkat med diktanalyser i ”Lyrisk
tidsspegel” (1947). — Gift 1935 med
Valborg Lyngbye från Danmark.
Å. N.
Svanhals, Fredrik, arméofficer,
politiker, adlad Gyllensvaan, bd 3 s.
200.
Svanholm, Set Karl Viktor,
operasångare (tenor), kyrkomusiker,
sångpedagog, f. 2 sept. 1904 i
Västerås. Föräldrar: predikanten Viktor S.
och folkskollärarinnan Beda
Swan-ström. — Efter studentex. 1922 i
Västerås avlade S. organist- och
kyrko-sångarex. där 1925 samt
folkskollärar-ex. 1926 i Strängnäs. S. studerade vid
Musikkonservatoriet i Stockholm
1927—29 (bl. a. sång för J. Forsell)
och avlade där kyrkosångarex. 1928
och musiklärarex. 1929; därjämte
idkade han tidvis 1929—31 och 1934
musikpedagogiska studier i Tyskland,
Örterrike och Frankrike. Efter några
förordnanden som folkskollärare,
organist och klockare var S. 1929—50
kantor i S:t Jakobs förs, i Stockholm.
Såväl där som i Stockholms stifts
kyrkosångsförb., vars andre dirigent S.
var 1933—43, har han utövat
förtjänstfull verksamhet som körledare.
Vid Musikkonservatoriet har han
varit lärare i sång för musiklärar- och
kantorsex. 1930—40 samt partiellt tf.
lärare i solo- och i ensemblesång 1934
•—36. —■ S. är framför allt känd som
operasångare. Är 1930 blev han elev
vid K. teaterns elevskola och
debuterade s. å. som baryton i Silvios parti
i ”Pajazzo” och följ, år som Figaro i
”Barberaren i Sevilla”. Sedan 1932 är
S. knuten till nämnda scen. Är 1936
övergick han till tenorfacket, där han
debuterade som Radamès i ”Aida”,
Max i ”Friskytten” och Don José i
”Carmen”. Några år efter
tenordebuten begynte S., jämsides med den
alltjämt fortsatta verksamheten i
Stockholm, konsertera och gästspela utom-
Set Svanholm.
lands. Är 1938 sjöng han på
stats-operorna i Wien och München samt
vid festspelen i Salzburg. Ären 1941
■—42 uppträdde S. även bl. a. i
Berlin, Bayreuth och Budapest samt på
la Scala i Milano, 1946 bl. a. vid
festspelen i Zürich. S:s ställning som
internationellt ryktbar tenor har befästs,
då han sedan sistn. år även besökt
Syd- och Nordamerika, där han
uppträtt bl. a. i Rio de Janeiro, på
Metropolitan Opera House i New York, i
San Francisco och i Buenos Aires.
Hcvsångare blev S. 1946. — S. har
utvecklat sig till en typisk hjältetenor,
särskilt kännetecknad av vokal
stålglans och ymnigt flödande klang. S:s
prestationer utmärkas av intensitet,
osviklig musikalisk säkerhet och aldrig
slappnande ambition. Trots
benägenhet för röstforcering samt en viss
bundenhet i aktionen får han anses
tillhöra nutidens sångarelit. Sina största
framgångar har han vunnit som
Wag-nertenor, främst i ”Nibelungens ring”,
där han sjungit Siegmund och
Sieg-fried; apparitionen och spelets
frejdighet ha där gjort honom till en
även dramatiskt helt illuderande
framställare. S. har gjort betydande
intryck även i andra Wagnerpartier;
han har utfört Erik i ”Den flygande
holländaren”, Tannhäuser,
Lohen-grin, Tristan, Walther i
”Mäster-sång’arne i Nürnberg”, Loge och
Parsifal. Ur den klassiska repertoaren
förtjäna särskilt framhållas hans
Florestan i ”Fidelio”, ur den moderna
Don José i ”Carmen” och Bacchus i
”’Ariadne på Naxos”. Utan att vara
italienskt bestickande i rösttimbre och
sångsätt har S. dock utövat stark
verkan i sådana italienska partier som
Manrico i ”Trubaduren”, Otello och
Canio i ”Pajazzo”. Det hetsiga och
spända i S:s scentemperament har väl
ägnat honom att återge disharmoniska
karaktärer, ss. Furst Andrej i ”Ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
