Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Swartz, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Swartz
361
Swartz
ning, som traditionsenligt tillkom
huvudmannen för hans släkt. Han var
sålunda stadsfullmäktig 1886—1906
(v. ordf. 1898—99) samt led. av
drätselkammaren och ett flertal olika styr,
och nämnder. Även inom
affärsvärlden mottog han tidigt åtskilliga
uppdrag och var längre fram bl. a. ordf,
i Sveriges privata centralbank 1912—
17, i Skandinaviska kreditab. från
1921 och i ab. P. A. Norstedt & söner
från 1924. Trots att S. närmast var
att beteckna som moderat-liberal och
icke delade
stadsfullmäktigemajoritetens protektionistiska åsikter, invaldes
han av denna i Första K., som han
tillhörde från 1900 till sin död. Han
ingick där i det frihandelsvänliga
mi-ncritetspartiet och kom till följd
därav icke på länge i åtnjutande av
någon utskottsplacering, men i stället
togos hans krafter i anspråk för
åtskilliga statliga utredningar, bl. a.
tullstadgeutredningen 1901—02. Som
framstående affärs- och
kommunalman kallades han 1906 till
finansminister i den Lindmanska ministären,
där han snart räknades till den inre
ledande kretsen. Under inflytande av
statsministern, till vilken han stod i
ett synnerligen vänskapligt
förhållande, synes han nu även till sin politiska
åskådning ha blivit mera konservativ.
Han uppträdde dock sällan i politiska
principdebatter men verkade i
stället som energisk och framgångsrik
fackminister. Han genomförde en
mera affärsmässig uppställning av
budgeten och lyckades även vinna
bifall till åtskilliga reformer, främst
införandet av den på självdeklaration
grundade inkomst- och
förmögenhetsskatten. Efter regeringens avgång
1911 medverkade S. vid
sammanslagningen av de båda högerpartierna i
Första K. och invaldes i det nybildade
s. k. nationella partiets förtroenderåd.
Hans partipolitiskt stärkta position
markeras nu även av led.-skap i
betydelsefulla utskott, bl. a. statsutskottet
1914—17 och 1919—24 (ordf. 1915
—17), hemliga utskottet 1919—21
och utrikesnämnden 1921—26. Då
under riksdagen 1917 den
Hammar-skjöldska regeringen blev föremål för
skarpa angrepp i Andra K. och det
ansågs önskvärt, att en man av mera
förmedlande läggning övertog
statsministerposten, erhöll S. uppdraget
att bilda en ny ministär. Vid
ämbets-tillträdet den 30 mars angav han som
regeringens främsta uppgift att
fullfölja en obrottslig neutralitetspolitik
samt att söka trygga
folkförsörjningen. Regeringen uppnådde även vissa
resultat, bl. a. en
handelsöverenskom-melse med England, vilken visserligen
icke var så omfattande, som
oppositionen önskat. S. vann dock allmänt
erkännande för sina öppna redogörelser
Carl Swartz.
för försörj ningsläget och sina
vädjanden om ömsesidiga uppoffringar
av enskilda åsikter och intressen.
Under S:s ämbetsutövning stegrades
emellertid oron i landet, och kravaller
ägde rum i huvudstaden.
Vänsterpartierna krävde nu av regeringen ett
initiativ till en författningsreform,
men S. svarade, att ministären, som
icke var partipolitiskt homogen,
bildats för helt andra uppgifter och att
folket i val borde höras, innan en
vittgående omdaning av
samhällsordningen företoges. Efter vänstersegern
vid 1917 års val avgick regeringen i
okt. s. å., dock först efter långvarigt
övervägande av situationens
möjligheter. Snart kom emellertid S. att
spela en viktig roll just vid
författ-ningsreformens genomförande, i det
han som v. ordf, i särskilda utskottet
vid urtiman 1918 på ett avgörande
sätt medverkade till den uppgörelse,
som blev kallad den
Swartz-Branting-ska kompromissen. Genom denna
upphävdes den graderade röstskalan vid
kommunala val, men även åt högern
gjordes i olika detaljer medgivanden,
t. ex. betr, valrättsåldern, som vid
landstingsval höjdes till 27 år. -— Som
köpmannapatricier uppfattade S. sin
ställning som förpliktande även till
insatser för gynnande av konst och
vetenskap. Han donerade bl. a. 1912
sin magnifika Villa Swartz till
Norrköpings stad för inrymmande av dess
bibi, och mus. I statsutskottet var han
städse en nitisk befrämjare av univ:
ens intressen, vilket torde ha varit en
huvudorsak till att han 1916 utsågs
till univ.-kansler. Ännu vid 1925 års
riksdag gjorde han en betydelsefull
insats vid behandlingen av
löneregleringen för univ. S:s intresse för
vetenskapen gjorde honom till föremål för
åtskilliga utmärkelser. Sålunda blev
han 1915 led. av Lantbruksakad. och
Vet. akad., 1918 jur. hedersdr i Lund
och 1923 hedersborgare vid univ. i
Berlin. Därjämte erhöll han 1920
Serafimerorden. —■ Det var icke
genom några bländande egenskaper
utan genom sin personliga soliditet,
som S. fördes fram till de ledande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
