Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedelius, släkt - 1. Svedelius, Wilhelm Erik - 2. Svedelius, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svedelius
368
Svedelius
yngste son, justitierådet Carl Frithiof
S. (f. 1828, f 1916), blev far till
justitierådet Carl Arvid S. (f. 1867,
f 1935) och botanisten prof. Nils S.
(S. 6). — Prosten Johannes S:s
äldste son var kyrkoherden i Leksand
Jacob Michael S. (f. 1779, f 1834),
som blev far till historikern och
stats-vetenskapsmannen Wilhelm Erik S.
(S. 1), En yngre son till Johannes S.
var klädesfabrikören i Norrköping
Per S. (f. 1788, f 1840), far till
industrimännen och landshövdingen
Axel S. (S, 2). — Yngre släkten S.
härstammar från en äldre syster till
S. 2, Thekla Lovisa Carolina S. (f.
1820, J 1898), som i sitt gifte med
fabrikören i Norrköping Fredrik
Theodor Carlson (f. 1816, f 1853)
hade dottern Märtha Maria Carlson
(syster till industrimännen Oscar F.
Carlson, bd 2 s. 32), gift med
ingenjören Ernst Adolf Nilson (f. 1840, f
1910). Bland deras barn, som
upptagit mormoderns släktnamn S.,
märkes dir. Ernst S. (S. 7), far till dir.
och delägaren i Cia. T. Janér i Sao
Paulo, Rio de Janeiro, Erik S. (f.
1909).
1. Svedelius, W i l h e l m Erik,
historiker, statsvetenskapsman, f. 5
maj 1816 i Köping, f 26 febr. 1889
i Uppsala. Föräldrar:
kontraktsprosten Jacob Michael S. och Anna
Wilhelmina Svedelius. — Efter skolgång
i Västerås blev S. student i Uppsala
1831 samt avlade där fil. kand.-ex.
1838 och erhöll drsgraden 1839. Han
blev docent i statskunskap vid
Uppsala univ. 1840 och var adjunkt i
historia och statistik där 1850—56,
varunder han 1850—51 och 1853—
54 upprätthöll den historiska
professuren. Åren 1856—62 var han prof,
i historia vid Lunds univ. och 1862—
81 skytteansk prof, i vältalighet och
statskunskap i Uppsala. Han blev led.
av Vitt. akad. 1858, Sv. akad. 1864
och Vet. akad. 1870 samt erhöll 1864
Wilhelm Erik Svedelius.
Litteris et artibus. År 1879 blev han
jur. hedersdr vid Köpenhamns univ.
-—-Är 1841 inledde S. ett mycket
omfattande historiskt-statsvetenskapligt
författarskap. Han utgav bl. a. ”Om
reductionen af krono- och adeliga
gods under kon. Carl X Gustafs och
kon. Carl XI:s regering” (1849—51)
och ”Om statsrådets ansvarighet”
(1856). Då S. började sin akademiska
lärarverksamhet var statskunskapen
snarast ett encyklopediskt
konglomerat av fakta hämtade ur olika
vetenskaper. S. utgick från denna tradition,
men genom att ge statsskickens
historia och statsförfattningarna den
centrala platsen i sitt ämne skänkte han
detta en ny inre enhet. Typisk för
den verkliga nyorienteringen inom
den nedärvda ramen är hans handbok
”Anteckningar för akademiska
examina i statskunskap” (1868—69),
vilken, längre fram omarbetad av J. F.
Nyström, i decennier blev
grundläggande för de statsvetenskapliga
studierna. Den encyklopediska
traditionen framträder i ”Studier i Sveriges
statskunskap” (1875; ofullbordad)
och ”Inledning till Europas och
Amerikas statskunskap” (1—2, 1876),
medan framför allt undersökningen
om statsrådets ansvarighet men även
det stora verket
”Representationsreformens historia” (1889), trots att
detta alltför mycket har karaktären
av materialsamling, peka framåt mot
modernare problemställningar. S. har,
säger Brusewitz, introducerat
statskunskapen som en självständig
vetenskap i vårt land och organiserat detta
ämne som universitetsdisciplin. — S.
var 1841—50 flitig medarbetare i
tidskr. Frey. I Sv. akad:s handl. bidrog
han med åtta minnesteckningar och
i Vet. akad:s Lefnadsteckningar (2,
1878—85) biograferade han J. J.
Nordström. Den med professuren
förenade skyldigheten att ”underhålla [-monarkiskt-konstitutionellt-konservati-va-]
{+monarkiskt-konstitutionellt-konservati-
va+} tänkesätt” fullgjorde S. bl. a. som
talare vid en mångfald fosterländska
och akademiska högtids- och
bemärkelsedagar; flera tal återfinnas i
”Smärre skrifter” (1—3, 1871—88).
Som populariserande historisk förf,
med utpräglat etisk syftning och som
akademisk vältalare åtnjöt S. ett
anseende, som knappast kan fullt förstås,
förrän han och hans tid blivit föremål
för idéhistorisk forskning. Han
företrädde en protestantisk-humanistisk
idealitet, som byggde på traditionerna
från Geijers tid och genom dennes
”avfall” fått en moderatliberal prägel.
Någon nyskapande tänkare var han
icke, men det personligt upplevda i
hans åskådning och värmen i hans
övertygelse förklara hans grepp
över samstämda åhörare. — S. levde,
särskilt under yngre år, i centrum
av det akademiska livet i Uppsala.
I honom funno eleverna en
outtröttlig hjälpare såväl ekonomiskt
som i studieangelägenheter. Han
upphörde aldrig att sporra studenterna
till att motsvara det ljusa
ynglinga-ideal han önskade se förverkligat
bland ungdomen. Detta kan ses mot
bakgrunden av att S. behärskades av
en djup, aldrig övervunnen sorg över
en älskad och beundrad
studiekamrats död. Om S:s intresse för
ungdomen vittnar bl. a. hans ”Afsked från
studenterne” (1882). Med åren
utvecklade sig S. till en särling, helt
fångad av sina studier. Hans
tankspriddhet blev legendarisk och gav
upphov till otaliga anekdoter om
”Gubben Sved”. I avsaknad av
kvinnlig omvårdnad (han påstod sig sakna
fallenhet för vällustens utsvävningar)
och på grund av sin egen tafatthet i
praktiska ting försummade han sitt
yttre. År 1889 utgåvos postumt S:s
memoarer, ”Anteckningar om mitt
förflutna lif”, som förutom en
detaljerad beskrivning av hans yttre
levnadslopp också ger bilden av en
människa, som levat under ett starkt
behov av själviakttagelse och
självprövning. — Ogift. — Litt.: E. Svensén,
”Gubben Sved” (i ”Minnenas bok”,
1916); G. Jacobson, ”Från Geijer till
Hjärne” (1945); A. Brusewitz, ”Från
S. till Kjellén” (i Statsvet. tidskr.
1945). Abg
2. Svedelius, A x e l Gabriel
Johan, ingenjör, industriman,
ämbetsman, politiker, f. 14 okt. 1836 i
Norrköping, f 15 mars 1924 i Stockholm.
Föräldrar: klädesfabrikören Per S. och
Charlotta Gabriella Silfverstolpe.
Kusin till S. 1. — Efter avslutade
skolstudier var S. 1855—56 elev vid
Strömsholms kanalbyggnad och 1857
nivellör vid Gävle-Dala
järnvägsbyggnad samt genomgick 1857—60 Högre
artilleriläroverket å Marieberg. Sedan
han 1861 blivit löjtnant i Väg- och
vattenbyggnadskåren, tjänstgjorde han
scm adjutant i Mell. väg- och
vattenbyggnad sdistriktet 1862—75.
Under denna tid var han bl. a. arbetschef
för olika sjösänkningsarbeten samt
uppgjorde förslag till byggande av
vägar, järnvägar, flottleder m. m.
Han var kontrollerande ingenjör vid
Bergslagernas järnvägsbyggnad 1872
-—74, flottningschef hos Dalälvens
flottningsfören. 1871-—75 och
trafik-dir. vid Bergslagernas järnvägar 1874
—81. Åren 1881—93 var S. förste
disponent (affärsdisponent) för
Uddeholms ab., varunder han omlade och
utvecklade tillverkningen i flera
avseenden; bl. a. införde han
trämasse-fabrikation. Han blev 1891 major
i Väg- och vattenbyggnadskåren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
